”Kate! Nu får det vara bra! Antingen gör du något
åt dina misstankar när det gäller Nicoles hälsa
eller också får du helt enkelt försöka tänka
på något annat!” säger Maria lite irriterat, men
samtidigt uppmuntrande till Kate inne på Kates kontor på
[Spirit]. Detta efter att Kate än en gång kommit att
tänka på sitt senaste samtal med dottern Nicole i Kanada.
Kate säger att hon ska försöka tänka positivt,
Maria ler åt Kate och säger: ”Bra!”. Efter att Maria
gått ut från Kates kontor tänker Kate oroligt vidare
för sig själv: ”Men hur ska jag kunna tänka på
något annat när det kanske har hänt min dotter
något?”…
Richard är inne i samma rum där Henrik tidigare hållits
fången, men den här gången är det Nils som sitter
fast bunden, även om han ännu inte kvicknat till efter
Richards slag i huvudet på honom. Richard ger Nils en spruta med
något okänt suspekt innehåll och säger sedan:
”Så där ja, det där borde hålla honom sovandes
ett tag till…den största riskfaktorn för att vi ska bli
avslöjade är nu undan röjd…men tänk att jag vet
inte vad jag ska göra med honom.” . Richards medhjälparen,
som befinner sig i samma rum, vet inte riktigt vad han ska säga
utan ser mest konfunderad ut. Richard säger vidare att det var tur
att han kollat upp Elisabeth så att han fick höra om Nils
och hann stoppa honom innan han lyckats ta kontakt med Henrik eller
någon annan från familjen Gerdélius. ”Bara ingenting
händer med Henrik och Monica som gör att de
återfår minnet, men att det skulle inträffa är
näst intill omöjligt…nåja jag kan inte tänka
på det nu, jag måste komma på vad jag ska göra
med Nils innan han vaknar.” säger Richard bestämt och
fortsätter tänka…
”Vi vet inte hur vi ska säga det…vi är väl typ ledsna
eller något…vi ångrar allt vi gjort!” säger den killen
som verkar vara ledaren av de tre rasist killarna där de
står utanför dörren till Hendersons lägenhet.
”Då var det som jag trodde hela tiden...” säger Dan lite
upprörd. ”Ja, det var vi som knuffade Peter överbord på
färgan till Åbo…” säger samme kille vidare. Dan
säger att det var bra gjort att de kom och berättade
sanningen och bad om förlåtelse, men att de även
måste kontakta polisen och berätta vad de gjort. Dan
uppmuntrar även killarna att försöka ta sig ur rasist
gänget, men då säger en av de andra killarna lite
uppgivet: ”Vi har erkänt för oss själv att de vi gjort
varit fel och efter att vi varit här ska vi gå raka
vägen till polisen och berätta vad som hänt…men att ta
sig ur rasist gänget…det är omöjligt.”.
”Omöjligt?...Jag tror det mesta är möjligt om man bara
vill.” säger Dan och säger att de kanske kan ta kontakt med
andra föredetta medlemmar eller organisationer som hjälper
människor i samma situation, polisen borde ha några av dessa
kontakter. De tre killarna tackar till sist Dan för att han varit
så förstående och lämnar sedan Hendersons
lägenhet. Dan går in i köket där han ser att Sali,
Lotta och Aisha hört allting runt hörnet. ”Åh! Jag
är så stolt över dig Dan!” säger Lotta och kramar
om sin son. Även Sali och Aisha är stolta över Dan.
”Det är helt ofattbart…att man kan göra en sådan sak!
Bränna in en symbol i en människas kropp?! Allt du
berättat är helt ofattbart. När vi kommer till
polisstationen måste du berätta allting Sofia!” säger
Elisabeth till Sofia då de båda gör sig redo för
att lämna Gerdélius villa. ”Givetvis.” instämmer
Sofia, hon passar än en gång på att tacka Elisabeth
för att hon ställt upp för henne trots historien med
Claes och allt annat som hänt den senaste tiden. Elisabeth
säger att det är gammalt och glömt, sedan ler hon mot
Sofia. Christer kommer ut i hallen, han ska också ge sig av, han
passar på att säger att det Sofia berättat verkligen
varit bland det mest avskyvärda han någonsin hört.
Vidare frågar Christer Elisabeth om hon hört av sig till
[Spirit] och sagt att hon blir sen och Elisabeth säger att hon
ordnat med allting och passar på att tillägga att både
Kate och Maria tyckte att var ok om hon ville hjälpa en gammal
väninna i knipa. Henrik som hela tiden stått ute och lyssnat
på Elisabeth och Sofias konversation bara skakar på
huvudet. Elisabeth säger till Sofia att hon är glad över
att Sofia kom och bad just henne om hjälp trots det som hänt
under deras gemensamma tid på [Famélius Mode]. Christer
föreslår att de alla tre, d.v.s. han, Elisabeth och Sofia,
gör sällskap in till stan. Det har Elisabeth och Sofia
ingenting emot. Henrik blir ensam kvar i huset och blir plötsligt
påmind om att Sven hade ringt och att han skulle ha hälsat
Elisabeth det, ”Ja, ja…jag får väl komma ihåg att
säga det vid ett senare tillfälle.” säger Henrik och
rycker på axlarna.
Lasse och Mia är ensamma i Sedins hus då Lasse säger
att ”den där” Sebastian tycks ha varit med om en hel del under
sitt liv. Mia nickar och säger sedan att hon hoppas att det
är ok för Lasse att sova på en madrass i vardagsrummet
medan de är på besök, Lasse säger att det är
ok. Det blir tyst någon sekund innan Mia frågar om Lasse
tror att det är ok för Lisa att sova på en madrass inne
hos John? Lasse säger att Lisa varit beredd på att Mia gjort
en del förändringar i huset sedan hon bestämt sig
för att bo hos honom istället för hos henne, "...men
lite paff blev hon nog." säger Lasse och skrattar. ”Hoppas hon
inte tog illa upp bara.” säger Mia lite allvarligt, men Lasse
försäkrar henne om att Lisa säkert inte tog illa upp.
Mia frågar vidare lite försiktigt hur länge Lasse och
Lisa tänkt stanna, men Lasse säger att han inte planerat att
stanna på någon bestämd tid, han har tagit ledigt
från sitt jobb i någon vecka och Lisa har bestämt sig
för att börja söka jobb istället för att
fortsätta med skolan så de har inte bråttom tillbaka
direkt. Mia blir förvånad och får fram ett litet: ”Ja
ha, så det är så det ligger till.”…
John, Lisa och Sebastian är ute och tar en promenad, de kommer
väldigt bra överens alla tre. John ser en kiosk och
säger att han bara ska gå och köpa lite godis.
Sebastian och Lisa blir kvar ensamma och en tystnad råder
för någon sekund innan Sebastian går ett steg
närmare Lisa, de tittar varandra djupt i ögonen och sedan
kysser de varandra mycket kärleksfullt…
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
