Sofia ringer till familjen Gerdelius villa, Elisabeth svarar. Sofia
berättar för Elisabeth att hon blivit anhållen och att
hon kommer att bli kvar på polisstationen övernatten.
Elisabeth blir lite paff och frågar Sofia om hon vill att hon ska
komma och besöka henne, men Sofia säger att det är ok.
Hon är dessutom säkrare inne på polisstationen än
i familjen Gerdelius villa om mörketsdyrkare skulle bestämma
sig för att börja leta efter henne. Elisabeth håller
med, men säger ändå att hon ska försöka hinna
träffa Sofia i morgon på lunchen. Sofia tackar Elisabeth
för hennes omtanke sedan lägger man på. Elisabeth
berättar vad som hänt Sofia för Christer och Henrik.
Henrik är trött efter det han varit med om under dagen och
går och lägger sig efter en stund. Elisabeth och Christer
blir kvar ensamma i vardagsrummet. Elisabeth sätter sig bredvid
Christer och kramar honom samtidigt som hon säger att hon hoppas
att Henrik snart ska få tillbaka minnet. Hon passar även
på att säga att hon inte kan förstå vad som
hänt med Nils och Janet som ännu inte hört av sig. Det
blir tyst en sekund innan Elisabeth fortsätter att prata, men den
här gången gäller det henne och Christer. Elisabeth
tycker att de ska göra någonting tillsammans, Christer
säger att det inte skulle skada. Elisabeth säger då
vidare att hon har hört talas om något som kallas för
”Lilla Japan”, där man under ett valfritt antal timmar under
dagen, eller kvällen, kan ta det lugnt och bli omhändertagen
på gammalt japanskt vis. ”Det måste ju vara perfekt
för dig Christer! Du skyllde ju på att du haft mycket att
göra på jobbet då det högt till i bröstet
på dig tidigare.” säger Elisabeth. Christer säger att
han tycker att det låter underbart att bara få slappna av
några timmar. De bestämmer sig för att ringa till
”Lilla Japan” i morgon för att boka en tid så snart som
möjligt.
Mia har somnat i Lasses famn (Lasse sover också) inne i
vardagsrummet hos Sedins då John och Sebastian kommer hem. Fast
än John ropat: ”Hej, är det någon hemma?!” har varken
Lasse eller Mia vaknat till så när John tittar in i
vardagsrummet där de befinner sig sovandes tillsammans ler han
bara och säger till Sebastian att de ska gå in i köket
istället för till vardagsrummet.
En polis som heter Leo har gjort i ordningen en plats där Sofia
kan övernatta inne på polisstationen och när allting
är i sin ordning och säger Sofia godnatt till Leo. Leo
går sedan och sätter sig ner vid sin plats och tar upp
telefon luren för att ringa ett samtal. Efter att en man i andra
änden svarat: ”Ja, hallå…” säger Leo: ”Allting är
under kontroll…Sofia är här hos mig inne på
polisstationen…och hon kommer inte att komma här ifrån, det
kan jag garantera…vad vill du att jag ska göra med henne?”. Sedan
ler Leo elakt samtidigt som han tar fram en symbol, som
mörkretsdyrkare använder sig av, ur en av sina
byrålådor…
Fredrik har gått ut en sväng för att tänka
över det som hänt mamma Monica då han ser Lisa komma
gående mot honom. Lisa, som är på väg hem,
upptäcker Fredrik och vet inte riktigt om hon ska undvika honom
eller inte. ”Jag kan inte vara feg och undvika honom…det vore bara
ännu mer elakt…jag får helt enkelt be om ursäkt
för vad jag gjort.” tänker Lisa och fortsätter gå
rakt fram mot Fredrik. När Lisa och Fredrik möts går de
först bara förbi varandra utan att säga någonting,
men Lisa väljer att vända sig om och ropa efter Fredrik som
då stannar upp. Lisa börjar gå mot Fredrik, Fredrik
känner sig osäker och vet inte riktigt hur han ska reagera
efter den gången då Lisa och hennes vänner utsatt
honom för mobbning på grund av att han bror, Jonathan,
är homosexuell. ”Fredrik…jag…jag vet att du säkert hatar mig
för det vi gjorde mot dig…men jag ångrar verkligen det vi
gjorde…mitt liv var helt upp och ner då…jag hade börjat ta
droger och ville göra ett bra intryck på mina nya
vänner…allting blev så fel…kan du förlåta mig?”
säger Lisa och ser medlidande ut. Fredrik står tyst, men
säger sedan att han förlåter Lisa för vad hon
gjort. ”Oh, Gud Fredrik du…du måste ha ett hjärta av guld!
Du anar inte hur dåligt jag mått varje gång jag
tänkt på vad vi utsatte dig för…men…jag har varit
så feg, jag borde ha bett om ursäkt långt innan, jag
vet det!…Oh! Tack Fredrik!” säger Lisa och kramar om Fredrik
ordentligt, Fredrik stå alldeles still och är mest
konfunderad. ”Det är ingen fara…vi har väl alla gjort saker
som vi ångrar här i livet…men kom ihåg att inte
upprepa dina misstag utan lär dig något av dem
istället.” säger Fredrik och ler lite. Lisa tackar än en
gång Fredrik för att han förlåtit henne och sedan
går de båda vidare, men Lisa stannar upp efter några
steg och tittar efter Fredrik med lättnad…
Vid Ljusets Väg
säger Richard: ”Vad skönt att läget är under
kontroll." till en läkare man kallat på plats för att
undersöka Nils. Läkaren passar dock på att
tillägga att det kan ta ett bra tag innan Nils vaknar upp, men att
han i alla fall inte kommer att dö. Richard säger till sin
medhjälpare, som också befinner sig i rummet, att de ska
gå in till Richards rum. Väl inne på Richards rum
pustar Richard ut. Medhjälparen blir orolig då han kommer
på vad Richard sagt innan om att han hoppats på att
ingenting skulle hända med Henrik och Monica som gör att de
återfår minnet och frågar lite försiktigt vad
Richard menat med det han sagt. Richard berättar att det hittills,
av de som han satt i trans, bara varit Janet/Kristin som
återfått minnet efteråt och att det verkar som om
minnet kan komma tillbaka vid ovanliga och/eller påfrestande
situationer. ”När det gäller Kristin…vi vet ju inget mer
än att Kristin vaknade upp på sjukhuset och visste att hon
just var Kristin och inte Janet, det var ju det som du sa att Monica
berättade för Sven...inte sant?” säger Richard och
medhjälparen nickar. ”Kristin minns ingenting av sin tid som Janet
och med tanke på att det kan vara skadligt att sätta
människor i trans många gånger vill jag inte
utsätta Kristin för det igen bara för att se om hon kan
minnas vad som utlöst hennes minne…det är det inte värt.
Kristin har varit hos oss på Ljusets
Väg i flera år nu och alltid varit oss trogna. Jag
vill inte skada henne i onödan på någotvis så
jag antar att vi inte kommer att få reda på vad som
utlöste hennes minne…men det var tur att jag ägnade extra tid
åt att blockera delar av Kristins minne så att hon inte
kunde avslöja oss av misstag!” säger Richard och ser
tänkande ut…
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
