Det är morgon, Sven, Jonathan och Fredrik sitter i köket i
Petterssons hus, ingen säger något. Monica kommer in i
köket och ser trött ut, hon sätter sig efter att ha
tagit lite kaffe. Sven tittar oroligt på Monica som i sin tur
tittar på Jonathan. Jonathan som märkt att mamman tittar
på honom lite märkligt frågar vad det. Monica
säger att det inte är någonting, Jonathan suckar och
säger att det nog är bäst att han och Fredrik ger sig av
nu, de har några saker att göra. När Jonathan och
Fredrik lämnat huset säger Sven: ”Varför stirrade du
på Jonathan?”, ”Varför tror du?! Han är ju homosexuell
och han har inte sagt något om det!” säger Monica lite
irriterat. ”Jo, jag vet att du sa det, men vi kom överens att
låta honom berätta det självmant, eller hur?”
säger Sven och Monica bara skakar lite på huvudet och
säger motvilligt: ”Ja ja…”.
”Oh! Lilla Japan var underbart!” säger Elisabeth vid frukostbordet
i familjen Gerdélius villa. ”Ja, det håller jag verkligen
med om, men nu har det tyvärr blivit dags att gå till
jobbet.” säger Christer och lägger ifrån sig tidningen
som han läst innan Elisabeth uttryckt sin glädje över
deras besök på ”Lilla Japan”. ”Ja, du har dessvärre
rätt, det är dags att gå till jobbet.” säger
Elisabeth. Henrik säger att han tycker att det var roligt att
höra om föräldrarnas besök på ”Lilla Japan”.
”Ja, det var det jättetrevlig, men nu måste jag verkligen
gå till jobbet.” säger Christer för att sedan resa sig
upp, men innan han går iväg ger han Elisabeth en puss
på kinden. Elisabeth frågar förvånat: ”Vad var
det för?”. Christer säger att det var för att han
älskar henne. Elisabeth blir glad och ler, hon säger
även att hon känner sig så lyckligt lottad som har en
så underbar man som Christer. Sedan går Christer iväg
till jobbet, Elisabeth och Henrik blir kvar ensamma i köket.
”Henrik har du tittat nått mer i fotoalbumen?” frågar
Elisabeth. Henrik säger att han inte gjort det, men att han ska
göra det idag. ”Ja, det verkar ju inte som att Nils tänker
höra av sig så fotografierna är väl det enda som
kan hjälpa dig minnas något?” säger Elisabeth lite
dystert och Henrik säger att det förmodligen är
så. Det blir tyst någon sekund innan Elisabeth säger
lite upprört: ”Tänk att jag inte kan förstå
varför varken Janet eller Nils har hört av sig!”. ”Nej det
är konstigt.” säger Henrik och ser fundersam ut…
I familjen Dahlbergs lägenhet dukar man av frukostbordet samtidigt
som man pratar om en tentamen som de båda en
äggstvillingarna, Jenny och Elin skrivit i spanska igår.
”Ja, dig Jenny är jag inte ett dugg orolig för, men för
din del Elin så hoppas jag verkligen att du klarat tentan.”
säger mamma Anita. ”Ja, det gör jag också för jag
vet inte hur många tentor du misslyckats på förra
terminen.” säger Vincent, men fortsätter sedan vidare: ”Nu
ska jag ge mig av till närpolissen som ligger i vårt
området. Det ska bli riktigt spännande att få byta
arbetsmiljö. Att jobba i innerstadsdistriktet har varit
spännande, men också väldigt påfrestande
måste jag erkänna.”. ”Ja, du kommer säkert att trivas
på närpolisen här…och så är det ju
närmare hem!” säger Anita uppiggande. Elin går in
på sitt rum och stänger dörren om sig, hon sätter
sig framför sin spegel och tittar in i den och säger: ”Alltid
är det Jenny…vart jag än befinner mig så är det
Jenny hit och Jenny ditt, men det är tur att jag snart kan
ändra på det!”…
Nick är ute och tar en promenad. Han tänker först
på att Hanna berättat att Ulrika använt deras barn i
sin utpressningen för att få bo kvar hos henne, sedan
försöker han att komma på bra tankar och börjar
tänka på allt det som han och Hanna ska göra då
hon blir utskriven från sjukhuset. ”Jag kan inte fatta att det
är sant…min älskade Hanna har äntligen vaknat upp ur
koman. Snart kan vi göra allt det där som vi skulle ha gjort
om hon inte hamnat i koma.” tänker Nick för att sedan minnas
hur deras bröllop fick ett tragiskt slut:
I Den Gröna Dalens
Kyrka:
Prästen: Är det någon som har
någon invändning mot att detta unga par gifter sig så
bör det sägas nu…
Det är tyst i kyrkan, men
plötslig går repet av som håller ljuskronan uppe och
ljuskronan faller!
Fler människor skriker:
Akta! Se upp!
Nick vänder sig precis mot
Hanna lagom för att se sin blivande hustru falla tillmarken
då ljuskronan slagit ner på henne…
”Jag kan inte förstå varför det skulle hända!?”
säger Nick för sig själv och ser dyster ut…
Kate kommer upp på [Spirit] och tittar in till Maria där hon
står och tittar ut genom fönstret. Maria vänder sig om
då Kate kommer in och ser inte så glad ut, Kate
frågar om det har hänt något. Maria säger att hon
känner sig ensam för att hon inte har någon egen
familj, Kate säger att hon ibland känner lika dant då
hennes familj är i Kanada. ”Men du har åtminstone en familj,
jag har inga barn och jag varken är eller har varit gift.”
säger Maria lite dystert. ”Du ska se att du finner den rätte
snart Maria!” säger Kate uppmuntrande och klappar Maria på
armen, Maria ser lite gladar ut.
På den nya platsen dit Sofia är förd sitter hon
inspärrad i ett litet rum och inte helt oväntat vantrivs hon.
En av de kvinnliga vakterna ser det när hon går förbi
och säger: ”Se inte så dyster ut, försök
istället att vänja dig vid den här typen av ställen
”nykomling”!". ”Jag heter Sofia! Du får gärna kalla
mig det också!” säger Sofia upprört. ”Hah! Om jag vore
du skulle jag inte skaffa mig några fiender vid det här
tidiga stadiet på din "resa"!” säger den kvinnliga polisen
och går sedan vidare. Sofia suckar och ser leden ut.
I familjen Sedins hus sitter Lasse och Mia i vardagsrummet och pratar
om framtiden, Lasse vill att de ska börja om på nytt. Mia
säger att hon gärna vill det hon också, men att hon
då vill se att Lasse har förändrats och inte är
samma lata person som han var innan de skildes. Lasse säger att
han ska göra allt för att Mia ska se att han har
förändrats. Inne på Johns rum sitter John, Lisa och
Sebastian. ”John, du ska vara glad för att du har en så fin
syster.” säger Sebastian och John säger: ”Ja, jag vet du
tycker det.” och sedan flinar han. ”Ja, med en så perfekt bror
ska väl inte systern i familjen vara sämre?” säger Lisa
skämtsamt. ”Stämmer, skam vore väl annars?” säger
John och skrattar. Lisa kastar en kudde på John som retats.
”Nä, jag måste ge mig av till jobbet hör ni.”
säger John strax därefter och plockar på sig
några saker innan han lämnar rummet. Lisa och Sebastian blir
kvar inne på Johns rum och Lisa säger: ”Jag känner mig
så lycklig Sebastian.”. ”Det var ju bra för jag skulle inte
vilja att du var olycklig.” säger Sebastian och sedan börjar
de kyssas…
”Jag vill att du på någotvis hämnas på Lisa
från mig Tomas.” säger Stefan då han och Tomas pratar
i telefon. ”Ja…Lisa är en söt flicka…jag tror nog att jag vet
vad jag kan göra åt den saken” säger Tomas och ler
elakt...
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
