”Jag kan inte fatta hur det här kunde hända!” säger
Henrik upprört då han öppnar dörren till
Gerdélius villa. ”Ta det lugnt Henrik, jag är säker
på att vi bara behöver tillbringa några nätter
till på hotellet innan vi kan flytta tillbaka hem igen.”
säger Elisabeth då de går in i villan för att se
sig omkring efter branden kvällen innan. Förutom hela
familjen Gerdélius finns även en brandinspektör och
två män från ett försäkringsbolag på
plats. Christer går fram till inspektören och frågar
om de vet hur branden uppstod. ”Nja, hur branden uppstod vet vi inte
ännu, men polisen kommer att meddela er inom några dagar om
de upptäcker något ovanligt annars är orsaken till
branden okänd helt enkelt.” säger inspektören. Vidare
frågar Christer hur lång tid det kan ta innan man kan
flytta in i huset igen. ”Ni hade tur eftersom branden höll sig
inne i vardagsrummet, men det lär nog ta ett tag fixa i ordning
igen. Ett par veckor kanske.” säger inspektören, men passar
även på att tillägga att det hela kan gå snabbare
om familjen själva kan anlita extra arbetare som hjälper till
med att fixa vardagsrummet. ”Det var en mycket bra idé…jag tror
nog att vi gör så, hur lång tid kan det ta då
tror du innan vi kan flytta in igen?” säger Christer.
Inspektören säger att familjen då borde kunna flytta in
inom någon veckas tid lite beroende på hur allvarliga
skadorna är och hur många abetare extra man kan anlita efter
behovet. ”Ok, återkom när du vet mer så ordnar vi med
den extra arbetskraft som behövs för att få huset
beboligt så snart som möjligt.” säger Christer till
inspektören som i sin tur säger att han ska framföra det
till försäkringsbolaget. Christer tackar inspektören
för hans hjälp. Elisabeth har inte sagt någonting sedan
Henrik gått iväg för att se sig om i huset, Christer
frågar hur det är med henne. Elisabeth säger då:
”Alla våra fotoalbum var i vardagsrummet eller hur?”, Christer
är tyst en sekund och tänker efter innan han svarar: ”Ja.”.
”Det är så typiskt…nu när Henrik inte längre har
några fotografier som kan hjälpa honom att få tillbaka
sitt minnet kan det ta hur lång tid som helst innan han
återfår sitt minne!” säger Elisabeth upprört.
Christer som inte hunnit tänk så långt säger att
Elisabeth har rätt, men då han ser att Elisabeth blir ledsen
över det som hänt säger han att allting kommer att ordna
sig så länge de har varandra. Elisabeth försöker
att le en smula mot Christer som sedan kramar om henne.
”Elin…ska du med ut en sväng och träffa gänget?”
frågar Jenny. ”Är det inte lite väl tidigt för att
gå ut nu redan? Det är ju fortfarande morgon, mamma och
pappa gav sig iväg till jobbet för bara någon timma
sedan” säger Elin lite förvånat. ”Ok, det är
så att Marcus vill träffa mig någon timme innan vi
träffar de andra för att vi ska prata om vår romantiska
middag som vi ska ha i övermorgon” säger Jenny lite
irriterat. ”Ja ha och varför ska jag följa med nu då?
Vill du få mig avundsjuk i vanlig ordning för att jag inte
har någon pojkvän?” säger Elin bittert. ”Ah! Elin, du
är så barnslig! Antingen kommer du med nu eller också
kan du stanna hemma!” säger Jenny upprört. ”Ok, ok, jag
följer väl med då!” säger Elin och de båda
tvillingarna lämnar Dahlbergs lägenhet.
På den nya större polistationen dit Sofia och de andra
från mörkretsdyrkare har tagits säger den kvinnliga
polisen, som tidigare kallat Sofia för ”nykomlingen”: ”Har du
börjat vänja dig vid att vara instängd
ännu…SOFIA?”. ”Vänja mig…? Knappast.” säger Sofia, de
börjar prata lite grann, men konversationen leder bara till att
Sofia får svårare att tänka positivt och hoppas
på en kortare dom…
”Fredrik jag vet att du kanske inte tycker att det är så
roligt när jag tar upp Oskar, men vore det ändå inte
lite roligt för dig att träffa honom?” frågar Jonathan
då han och Fredrik är ute på en promenad. ”Njae, jag
vet inte om jag är så upplagd för ett sådant
möte.” säger Fredrik. Jonathan blir tyst någon sekund
innan han säger att han tycker att det är svårt att
säga nej till Oskar varje gång han frågar om han kan
få träffa någon ur hans familj då Jonathan
träffa hela Oskars familj. ”Jag kan förstår det
Jonathan, men…” säger Fredrik, men hinner inte längre
då Jonathan ber honom om och om igen. ”Ok! Sluta böna och
be!!” säger Fredrik nästan lite glatt. ”Tack lille bror, det
här ska jag inte glömma.” säger Jonathan och klappar
Fredrik på axeln.
Sebastian och Lisa ligger kvar i sängen och drar sig inne på
Lisas rum. Sebastian kommer att tänka på sin hemska
uppväxt med föräldrar som inte kunnat ta hand om och
allt annat jobbigt som han fått utstå under sina tidigare
år. Han säger att han aldrig varit lyckligare än nu.
Lisa säger att Sebastian måste ha haft det svårt och
han erkänner att det inte varit lätt direkt, men att allting
till slut ordnade upp sig bättre än han någonsin
vågat tro att det skulle göra. ”Nu när jag bor här
med er och har dig som min flickvän känns det som om ingen
olycka i värden kan drabba mig igen.” säger Sebastian och
tittar med en kärleksfull blick på Lisa som ler och
säger: ”Jag kommer alltid att finnas här för dig
Sebastian.”…
”Kan du fixa ett straff för Lisa Sedin i morgon tror du Tomas?”
frågar Stefan där han befinner sig i fängelset då
han och Tomas pratar i telefon. ”Det ska nog gå att ordna”
säger Tomas och ler elakt…
Monica ligger i sin säng och tänker på hur hon ska
kunna minnas den tid som hon har en minneslycka ifrån.
Plötsligt sätter hon sig hastigt upp i sängen och ser
tänkande ut samtidigt som hon säger: ”Att jag inte
tänkte på det tidigare…nu vet jag hur jag ska få
tillbaka minnet från tiden då jag har en minneslucka!”…
”Åh! Marcus, du är så underbar…” säger Jenny
där hon sitter i soffan tillsammans med pojkvännen Marcus i
hans lägenhet. Elin där emot, som sitter ensam i en
fåtölj bredvid Jenny och Marcus, känner att hon bara
vill ge sig av därifrån och frågar om de inte ska
gå snart och träffa de andra. ”Ta det lugnt Elin…det är
ingen brådska.” säger Jenny helt uppslukad av Marcus
närvaro och säger sedan vidare: ”Är det inte otroligt va
Marcus? Att det är min syster som sitter där…min
tvillingsyster dessutom…och så är hon så olik mig…och
alltid avundsjuk på mig för att jag alltid lyckas
bättre än henne med allt jag gör.”. Elin blir mycket
upprörd efter att ha hört vad hennes tvillingsyster just
sagt, men gör allt för att hålla det inom sig. ”Gud!
Jag står inte ut med henne! Jag skulle kunna döda henne!…Tur
att det inte är långt tid kvar tills jag kan sätta min
plan i verk…och då min kära syster kan jag garantera att det
blir ombytta roller…bokstavligt talat!” tänker Elin och ser mycket
hämndlysten ut…
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
