”Jag vet inte, men jag kan inte sluta tänka på Henrik…vad
kan ha hänt honom som gjort honom så konstig?” säger
Lisa till Sebastian där de befinner sig ensamma på "deras"
rum i Sedins hus. Sebastian föreslår att de ska åka
och hälsa på Henrik, men efter Lisas senaste samtal med
Henrik och det faktum att Henrik gett sig på John gör henne
mycket tveksam till att hälsa på Henrik. ”Men både du
och John var ju vänner med Henrik innan han försvann eller
hur?” frågar Sebastian och Lisa nickar. ”Men då borde ni
väl inte ge upp så lätt? Man ska väl ställa
upp för sina vänner eller hur?” säger Sebastian och Lisa
kommer än en gång att tänka på den gången
då Erik och Lena ställt upp på henne då Henrik
var elak mot henne…
Lena: Vi kommer inte att gå på
Henriks fest om inte du blir bjuden Lisa.
Erik: Nej verkligen inte! Du är vår
vän Lisa och är inte du välkommen till Henriks fest
så är
inte vi det heller.
Lisa: Tack ska ni ha båda två.
Lena: Vad har man vänner för?…
Lisa säger lite borta: ”Vad har man vänner för?”. ”Vad
sa du Lisa?” undrar Sebastian och Lisa tittar nästan lite
förvånat på Sebastian. ”Va?” säger Lisa, som
varit alldeles inne i sina egna tankar. ”Du sa: Vad han man vänner
för? Vad menar du med det?” säger Sebastian, ”Ja, nej det var
inget jag kom bara att tänka på en grej…det är klart
att vi inte ska ge upp på Henrik så lätt…jag ska prata
med John och se om han också kan tänka sig följa med
och hälsa på Henrik trots det som hände senast de
sågs." säger Lisa. ”Bra, man ska alltid ställa upp
för sina vänner.” säger Sebastian och ler mot Lisa.
”Jag…jag hör något…jag tror att det är en röst”
säger Monica då hon befinner sig i hypnos hos Kjell på
sjukhuset. ”Det är bra Monica…vet du vem rösten till
hör?” frågar Kjell, men Monica skakar på huvudet.
”Nej…men av någon anledning…blir jag rädd när jag
hör rösten.” säger Monica vidare lite nervöst.
”Ok…Monica när jag har räknat till tre kommer du att vakna
och du kommer att minnas allting du kommit ihåg så här
långt.” säger Kjell och börjar räkna neråt
till tre långsamt. Då Monica vaknar upp är hon
förvirrad och säger förtvivlat: ”Vad är det
egentligen som hänt mig Kjell?”. ”Jag vet inte Monica, men om vi
fortsätter med hypnosen finns det en chans att vi kan få
reda på det...även om resan i sig kan vara obehaglig.”
säger Kjell uppmuntrande. Sedan säger Kjell vidare att det
börjar bli sent och att det nog är bäst att Monica
går hem och vilar sig. De bokar en ny tid tills i
övermorgon, sedan tackar Monica Kjell för att han hjälp
henne och lämnar därefter hans rum.
”Jag är glad att du följde med mig och träffade Oskar.”
säger Jonathan till Fredrik inne på Fredriks rum i
Petterssons hus. ”Ja, det var ju inte så farligt i alla fall.”
säger Fredrik. ”Synd bara att inte alla kan ta det som du gjorde
till slut Fredrik…undrar hur mamma och pappa kommer att ta det den
dagen jag bestämmer mig för att berätta om min sexuella
läggning för dem.” säger Jonathan. ”Ja…när hade du
egentligen tänkt att berätta det för dem?” undrar
Fredrik. ”Jag vet inte…det har hänt så mycket med mamma den
senaste tiden så jag vet inte om hon skulle klara av att ta att
hennes ena son är homosexuell just nu…” säger Jonathan
nästan lite dystert. ”Det är ditt beslut brorsan.” säger
Fredrik och klappar Jonathan på axeln. ”Jo, jag vet det…”
säger Jonathan och ser lite mindre dyster ut…
Sofia kan inte göra mycket annat än att invänta sin dom
inne på den nya polisstationen där hon nu befinner sig. Hon
försöker tänka på något annat och minns
då det som hänt sedan hennes första dag på
[Famélius Mode], alla intrigerna som utspelat sig där,
Claes som hon älskat. Hon minns även då hon ringt och
hotat människor i staden, inbrottet hos Gösta och Amanda,
då hon satte eld på [Famélius Mode], då hon
var nära att mista livet när Leo försökte döda
henne efter att hon försökt hjälpa polisen att ta fast
mörkretsdyrkare. ”Skit! Om jag inte hade blivit en medlem av
mörkretsdyrkare och enbart jobbat för Claes på
[Famélius Mode] hade det här aldrig hänt!” säger
Sofia för sig själv och ångrar djupt sina misstag.
Sedan kommer hon åter att tänka på hur gärna hon
vill ha ett besked på hur länge hon kommer att bli tvungen
att sitta i fängelse och tänker vidare: ”Om jag bara kunde
få ett svar snart på hur länge jag ska sitta i
fängelse!”. Sofia ser väldig olycklig ut…
”Nu när alla spåren är undan röjda
återstår bara ett problem…Nils.” säger Richard till
sin medhjälpare vid Ljusets
Väg. ”Jag vet inte vad jag ska göra med honom helt
enkelt…jag menar…jag skulle kunna sätta honom i trans och få
honom att glömma allt som hänt strax innan han träffade
Henrik, men det finns en stor risk att han kommer försöka
återfå minnet från den tiden och om han mot all
förmodan på något sätt skulle lyckas med det
skulle det vara förödande för oss alla här på Ljuset Väg"säger
Richard. ”Richard, du är inte Ljusets
Vägs ledare utan orsak…jag är säker på att
du kommer på någonting snart som kommer att lösa
problemet med Nils.” säger medhjälparen. ”Ja…jo du har
säkert rätt…” säger Richard och ser tänkande ut…
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
