Lisa har piggnat till lite grann på sjukhuset, Sebastian ler mot henne och frågar hur det är med henne. Lisa säger med en svag röst att smärtan har försvunnit en aning sedan tidigare. Sebastian lägger sitt huvud bredvid Lisas och säger: ”Jag är så hemskt ledsen att jag inte var där när det hände.”. Sedan frågar Sebastian om Lisa kommer ihåg någonting om gärningsmannen, men det gör hon tyvärr inte. Därefter får Sebastian tårar i ögonen då han tittar på Lisa. Lisa tar försiktigt upp sin hand och klappar Sebastians kind samtidigt som hon säger med svag röst: ”Det här kommer att ordna sig ska du se”…

”Ah! Då var allting klart för Nils hemresa.” säger Richard till medhjälparen och ler inne på sitt rum på Ljusets Väg. Sedan går han och medhjälparen in till rummet där Nils hållits fången. Nils ligger på en säng och ser sovande ut. ”Nils?” säger Richard försiktigt och försöker väcka honom. Nils vaknar till lite grann, men är fortfarande helt borta, men Richard säger i alla fall: ”Nils…det har blivit dags för dig att åka hem nu.”…

Inne på Christers kontor på [A Daily Perfume] står han och en medarbetare och konverserar. Christer ser väldigt trött ut och medarbetaren frågar hur det är med honom. Christer säger att det är ok, men medarbetaren säger ändå att Christer borde vila sig, sedan lämnar medarbetaren Christers kontor. ”Vila mig…ja jag kanske borde vila mig?” säger Christer till sig själv…

Maria är på väg att avsluta dagen med att lämna några papper hos ett annat företag, men precis som hon ska lämna [Spirit] kommer Elisabeth ut från sitt rum och frågar om Maria ska ha en rapport som redovisar den aktuella ekonomin till morgondagens möte. ”Ja, det vore bra…du kan lägga rapporten på mitt skrivbord innan du går.” säger Maria. Elisabeth nickar och går sedan och pratar med sekreteraren, Mona om morgondagen…

Ulrika står och försöker delar ut reklamlapparna hon har i handen till förbi passerande människor, men ingen vill ta emot reklamlapparna, till och med barnen som går förbi skrattar åt hennes utstyrsel som korv-med-bröd. ”Jag står inte ut med det här längre!” säger Ulrika irriterat precis som Annie kommer förbi. ”Annie?!” säger Ulrika förvånat och Annie tittar minst lika förvånat på Ulrika och säger ”Ulrika?!”. Sedan börjar hon skratta. ”Sluta Annie!! Det här är faktiskt inte roligt!” säger Ulrika upprört. ”Vad gör du här förresten?” säger Ulrika sedan vidare. ”Jag fick gå lite tidigare så jag är på väg hem, men jag tänkte titta förbi här för att se hur du trivdes med ditt jobb…men jag antar att jag inte behöver fråga?” säger Annie och fortsätter skatta”. ”Nu får det vara nog!” säger Ulrika och går in i ”Speco’s Grillbar”, Annie följer efter. Väl inne stöter de på ägaren som säger ”Men Ulrika! Vart är du på väg?”. ”Jag är på väg att byta om! Jag tror inte att jag passar för det här jobbet” säger Ulrika och går vidare tillsammans med Annie till det rum där hon bytt om, ägaren skrattar lite grann när de går vidare…

”Ok, så jag får skjuta upp min plan att ta Jenny tillfånga någon dag eller två, men frågan är hur jag ska lura in henne i militärbunkern?” säger Elin och ser fundersam ut i den i ordninggjorda militärbunkern. Hon går runt en kort stund innan hon säger vidare: "Men det måste ske snart för jag står inte ut med henne längre!”, sedan ser hon hämndlysten ut…

Monica knackar på hos Kjell, det har blivit dags för deras andra försök att med hjälp av hypnos återkalla Monicas minne. ”Ah! Monica, vad roligt att se dig…ja det är väl ingen idé att vi drar ut processen lägg dig ner på soffan där så kan vi sätta igång med en gång.” säger Kjell glatt och Monica gör som han säger…

Christer kommer till hotellet, på plats ser han Henrik som sitter och äter godis framför TV:n. ”Pappa? Kommer du nu?” säger Henrik förvånat. ”Ja…jag eh…jag blev klar med några saker fortare än tänk så jag bestämde mig lustigt nog för att gå lite tidigare.” ljuger Christer, men försöker se trovärdig ut. ”Hur är det med dig då?” frågar Christer, Henrik svarar kort med ett: ”Bara bra.”. Medan Christer hänger upp sina kläder tänker han för sig själv ”Jag kan inte låta Henrik och Elisabeth få veta att jag fått nya smärtor i bröstet nu …de har nog med andra problem.”…

”Jag har aldrig blivit så förödmjukad i hela mitt liv!” säger Ulrika upprört till Annie då de kommer in till Annies lägenhet. ”Ulrika lugna ner dig.” säger Annie, ”Vad ska jag nu hitta på? Med min minimala utbildning kommer jag aldrig kunna hitta ett vettigt jobb!” säger Ulrika och sätter sig sedan ner i soffan framför TV:en med en uppgiven blick. ”Du kommer säkert på något Ulrika…om inte så får du helt enkelt fortsätta leta annonser.” säger Annie, Ulrika suckar…

”Ok, Monica du har kommit så långt som du kom senast…försök att se om du kan ta dig längre fram i tiden.” säger Kjell. ”Ok…Jag är inte säker, men…det verkar som om jag lyckats gå framåt i tiden lite grann” säger Monica. ”Bra…vad ser du?” säger Kjell, ”Jag vet inte riktigt…jag är utomhus, det är mörkt…jag är på väg någonstans, men jag vet inte var…(det blir tyst någon sekund)…AH! Nej!!” säger Monica upprört. ”Vad är det som har hänt Monica?!” säger Kjell oroligt. ”Jag tror att det var någon som tog tag i mig…sedan blev allting mörkt…jag är rädd!” säger Monica. ”Ok, ta det lugnt Monica. Jag ska väcka dig alldeles strax…när jag har räknat till tre vaknar du och du minns allting…ett…två…tre.” säger Kjell. Monica vaknar och säger ”Vad är det som har hänt mig egentligen?”. ”Jag har ingen aning Monica, men du har gjort framsteg i alla fall och det är någonting mycket positivt. Fortsätter du så här kanske det inte dröjer länge till innan du får tillbaka ditt minne.” säger Kjell och återvänder till sitt skrivbord. ”När kan jag komma tillbaka?” säger Monica, ”Du kan komma…(Kjell tittar i sin kalender)…i övermorgon har jag en ledig stund på kvällen om du kan komma då?” frågar Kjell. Monica säger givetvis att hon kan komma då och tackar sedan Kjell så mycket för hjälpen.

”Så där ja…vi lägger honom här på soffan…” säger Richard till medhjälparen och lägger Nils på soffan i Nils hus. ”I morgon kommer han att vakna upp och inte minnas ett dugg av den här historien…och med hjälp hans nya minne och det här brevet, som jag skrivit, har vi en komplett täckmantel för tiden som han förlorat.” säger Richard och lägger ett brev på bordet bredvid soffan där Nils ligger. Sedan går de där ifrån…