webspace hosting web hosting| online dating| joomla themes| website hosting| free web hosting| com domains| report abuse
Unlimited Web Hosting

Unlimited disk space/traffic/domains
1-click app installer, $9.99/month

VPS Hosting

Free Control Panel, full root access
Virtuozzo Containers, $25.00/month

Unlimited Internet Fax to Email

Unlimited faxes, no fees
dedicated phone number

Reseller Hosting

Reseller hosting services, domains,
vps, dedicated servers. Join free!

Del 138


Hos familjen Dahlberg har man precis ätit middag Efter att Jenny och Vincent lämnat matbordet hjälper Elin Anita med att duka av bordet. Anita ber Elin om ursäkt om hon var för hård mot henne tidigare, men att det bara var för Elins bästa. Elin säger att hon förstår och att hon ska göra allt för att få ett bättre resultat i fortsättningen. Anita ler och säger: ”Det låter bra”. Elin ler också då hon ser att mamman tror på att hon kan göra en förbättring.

Jonathan och Fredrik är inne på Jonathans rum i Pettersson hus. Fredrik är lite orolig för hur det ska gå i morgon då de ska passa Andreas, deras halvbror. Jonathan säger att allting säker kommer att gå jättebra, de får dessutom en chans att lära känna sin egen lillebror. ”Ja det är klart…” säger Fredrik och försöker vara lite positiv, men är uppenbarligen väldigt tveksam.

Trots att kvällen intagit sin plats sitter Maria kvar på [Spirit] och arbetar då vaktmästaren kommer förbi för att se om han kan låsa för dagen. ”Hej Maria, det är inte första kvällen jag ser dig jobba över…borde du inte ta och varva ner lite?” säger vaktmästaren vänligt till Maria. Maria ler och säger att det är snällt av honom att bry sig om henne, men hon måste bli klar med några saker inför morgondagen. ”Ok, då ska väl inte jag störa.” säger vaktmästaren och går sin väg efter att ha önskat Maria en fortsatt god kväll. Strax efter att vaktmästaren gett sig iväg tänker Maria för sig själv: ”Jag kanske borde varva ner en aning?”.

Åh, vilken god middag!” säger Elisabeth då hon kommer in på hotellrummet tillsammans med Christer och Henrik. Med sig i handen har Elisabeth ett brev som hon fått i hotellreceptionen. Elisabeth öppnar brevet så snart hon kommit i ordning på hotellrummet och säger, med en allvarlig blick; ”Det är från Sofia…hon skriver att hon får fängelse i flera år”. Christer håller om Elisabeth och Elisabeth säger: ”Jag tycker så synd om henne Christer…”. Då Elisabeth och Christer är ensamma i rummet, efter att Henrik gått in i badrummet, säger Christer att tiden kommer att gå fort. Elisabeth säger att hon tror det hon med, men är ändå ledsen för Sofias skull…

Mia och Lasse sitter och tittar på TV då Mia frågar Lasse hur det gått med jobben han sökt. Lasse suckar och säger: ”Inte så bra tyvärr, men jag kämpar vidare”. Mia blir glad att Lasse inte gett upp hoppet och kramar om honom och säger: ”Det är bra, man ska inte ge upp i första taget!”. John kommer in till vardagsrummet och säger: ”Jag hoppas verkligen att den som gjorde Lisa illa får sitt straff!”. ”Ja det hoppas vi med, men vi kan nog inte räkna med att Lisa kan identifiera gärningsmannen” säger Mia. John skakar på huvudet innan han frågar var Sebastian är. Lasse säger att Sebastian sagt att han skulle vara hos Lisa på sjukhuset till sent. ”Jag kanske jag ska gå och göra dem sällskap?” säger John. ”Det låter som en bra idé, Lisa blir säkert glad över att se dig och så får Sebastian sällskap hem sedan.” säger Mia och John går och gör sig i ordning för att gå till sjukhuset.

I Petterssons kök berättar Monica för Sven att hon föreslagit hypnos för Henrik, Elisabeths son. Sven är glad att Monica försökt hjälpa Elisabeths son, men undrar sedan om Monica tyckte att det var fel av honom att berätta för Elisabeth om hennes minnesförlust. ”Självklart inte…Elisabeth är gammal vän och det var tvärt om väldigt bra att hon visst för annars hade hon tyckt att jag reagerade konstigt när vi mötes idag” säger Monica och ler. ”Så bra för jag vill inte att du ska tro att jag gått bakom din rygg på något sätt.” säger Sven och Monica säger att det inte är någon fara.

Tomas går ensam längs en enslig väg då det plötsligt kommer fram två män ur en skogsdunge, som vägen gränsar till. Tomas verkar allt annat än glad över att se de båda männen och börjar springa, men han hinner inte långt. De två männen hinner ikapp honom och trycker ner honom mot marken, en av männen säger agressivt: ”Trodde du verkligen att du kunde blåsa vår boss på en massa pengar? Trodde du det? Du har varit med i den undre världen länge så du borde veta bättre!”. Den andre mannen säger: ”Vår boss har beslutat att du ska bli hans slav…du ska göra allt som han ber dig om och gör du inte det är du dödens…fattar du det!”. Tomas skriker förtvivlat: ”Nej!!!”, men blir sedan bortförd av de två männen…

<>Ulrika sitter på sin säng inne på det rum som hon fått låna av Annie. ”Det måste finnas ett sätt att skaffa ett vettigt jobb på.” tänker Ulrika. Plötsligt verkar det som om hon får en idé och säger till slut: ”Nej vänta lite här…kan det vara möjligt?” samtidigt som hon tänker tillbaka på Henriks informationsmöte:

I Gerdélius villa:

Elisabeth, som gått ut från sitt rum träffar Sven i hallen, hon stannar upp mitt framför honom och bara tittar på honom (han gör det samma på henne). Ulrika känner att hon måste pudra näsa och ber sin grupp om ursäkt, hon går sedan mot ytterdörren där hon sett en toalett tidigare. Ute i hallen tar Elisabeth plötsligt tag om Svens hand för att i nästa sekund smita in i ett rum alldeles intill ytterdörren. Väl inne i rummet blir de snabbt för upptagna av varandra för att stänga igen dörren helt och hållet efter sig och de börjar kyssas passionerat efter att ha låtit känslorna ta över. Då Ulrika kommer förbi passerandes, på väg till toaletten, märker hon att dörren in till det rum där Elisabeth och Sven befinner sig inte är helt stängd och blir nyfiken efter att ha hört konstiga ljud komma därifrån. Hon kikar försiktigt in genom dörrspringan och får se vad Elisabeth och Sven håller på med!…

Det här är för bra för att vara sant!” säger Ulrika och ler. Kort därefter säger hon vidare: ”Jag tror äntligen jag vet hur jag ska få ett vettigt jobb!”…


© Mikael Engström R. 1998-2011


Vart vill du gå?:

Till arkivet

Till startsidan