”Gud vad skönt det är att vara hemma igen” säger
Elisabeth då hon öppnar ytterdörren till
Gerdélius villa. Christer och Henrik håller med, väl
inne går de sedan alla tre och tittar i vardagsrummet. ”Ja, de
har gjort ett bra jobb…nu måste vi bara köpa några nya
möbler.” säger Elisabeth. Henrik går sedan till sitt
rum, då passar Elisabeth på att fråga Christer om man
vet varför det började brinna, men utredningen har inte gett
något svar ännu säger Christer.
På [Spirit] går Kate igenom några papper tillsammans
med Maria, då de är klara suckar Maria och säger:
”Oh…jag kan verkligen behöva en assistent...när kommer
Ulrika?”. ”Ja, jag sa ju åt Elisabeth igår att Ulrika kunde
komma i eftermiddag så jag antar att hon dyker upp då?”
säger Kate. ”Jo förresten…när kommer Elisabeth?”
säger Maria. Kate berättar att Elisabeth sagt att hon kommer
så fort hon gått igenom renoveringen av deras hus. ”Ok.”
säger Maria och ler, sedan gå Kate ut från Marias rum.
Maria fortsätter att gå igenom några andra papper.
”Elin har varit borta hela natten…vart kan hon vara någonstans?”
säger Anita förtvivlat till Elin ("Jenny") i köket. ”Jag
vet inte, hon kanske är hos någon kille?” säger Elin
("Jenny") och försöker låta orolig. ”Men Elin hör
alltid av sig när hon blir borta sent eller sover över hos
någon.” säger Anita. ”Ja, kanske det…” säger Elin
("Jenny") för att sedan gå in på Jennys rum. När
hon stängt dörren efter sig tittar hon sig i Jennys spegel
och säger: ”Det kanske har blivit dags för mig att
besöka Jenny nu…”, sedan ler Elin elakt…
På sjukhuset har en läkare tittat till Lisa och
berättar att Lisa kan åka hem i morgon. Mia och Sebastian,
som också är där, blir jätteglada över den
glada nyheten. ”Tack Sebastian för att du varit ett så bra
stöd.” säger Lisa och kramar om Sebastian som säger:
”Men det är självklart älskling”.
”Ok, Ulrika jag hoppas att du får det där jobbet du talade
om…nu går jag iväg till mitt jobb.” säger Annie och
går iväg. Ulrika sätter sig i köket och
börjar läsa en tidning, men efter en kort stund ringer
telefonen. Det är Elisabeth som berättar att hon lyckats
ordna ett jobb åt Ulrika, Elisabeth säger till Ulrika att
hon ska infinna sig på [Spirit] i eftermiddag. ”Tack så
hemskt mycket Elisabeth för att du lyckats ordna ett jobb åt
mig det hade du verkligen inte behövt!” säger Ulrika och
småflinar lite elakt för att sedan lägga på.
Ulrika ser tänkande ut innan hon säger: ”Ok, nu har jag
ordnat ett arbete…då har det blivit dags att ta i tu med Nick
igen”…
Vincent letar förgäves efter Elin (e.g. Jenny) med
några kollegor, men utan resultat. Plötsligt stannar han upp
och säger till sig själv: ”Var är du mitt barn?”…
Hos Sedins sitter Lasse och ringer runt till olika företag
för att få ett jobb, men utan lycka. John som kommer ut
från sitt rum ser att pappan är nere för att han inte
hittat något jobb. John säger att Lasse inte får ge
upp. ”Kämpa vidare farsan så ska du se att du hittar ett
jobb snart!” säger John innan han sedan lämnar Sedins hus.
”Ja…jag hoppas att du har rätt John.” säger Lasse och ser
fortfarande lite nere ut.
Elin öppnar den första dörren till den i ordning gjorda
bunkern och sedan gluggen in till den andra dörren.
”Jenny…kära syster, det har blivit dags för frukost.”
säger Elin, men ingen Jenny syns till. Elin fortsätter att
ropa några gånger, men stänger till sist igen gluggen
och säger till sig själv: ”Jenny måste ha somnat i
något av de andra rummen.”. Sedan öppnar hon försiktigt
den andra dörren och går in i rummet. Plötsligt kommer
Jenny rusande ut från ett annat rum i bunkern. ”Inte så
bråttom!” skriker Elin och tar snabbt fram sin pistol och riktar
den mot Jenny som förskräckt stannar upp…
”Gud vad skönt att du får komma hem i morgon.” säger
Mia till Lisa då hon kommit på besök. Lisa ler och
säger att det ska bli jätteskönt att komma hem.
Sebastian känner sig sugen på lite godis och frågar om
det är någon annan som vill ha någon från
cafeterian, men både Lisa och Mia tackar nej. Då Sebastian
lämnat Lisas rum säger Mia: ”Du har verkligen tur du som har
Sebastian”. Lisa instämmer och säger: ”Ja…Sebastian är
nog det bästa som hänt mig på länge”…
”Tänk att jag kanske återfår en del av...eller
varför inte hela mitt minne idag…jag kan knappt bärga mig!”
säger Henrik till sig själv där han befinner sig
på sitt eget rum i Gerdélius villa…
© Mikael Engström R.
1998-2011
|
