Unlimited disk space/traffic/domains
1-click app installer, $9.99/month
Free Control Panel, full root access
Virtuozzo Containers, $25.00/month
Unlimited faxes, no fees
dedicated phone number
Reseller hosting services, domains,
vps, dedicated servers. Join free!
|
”Välkomna in!” säger Kjell då Elisabeth och Henrik kommer in på Kjells kontor på sjukhuset. ”Ja, ni vet redan hur det hela går till så det är inget konstigt med processen i sig.” säger Kjell uppmuntrande för att sedan be Henrik lägga sig ner på soffan som finns i rummet. ”Jag vill att du känner dig avslappnad…” säger Kjell och Henrik försöker att slappna av så gott han kan. ”Jag vill att du går tillbaka så långt du kan till innan du återfår minnet…vad ser du?” säger Kjell. Elisabeth sitter spänt bredvid och i aktar Henrik samtidigt som hon hoppas att Henrik kommer att minnas någonting som kan besvara var han varit under den tiden då han var borta… ”Jag kan inte förstå att hon är borta.” säger Anita gråtandes i Vincents famn i Dahlbergs lägenhet. ”Så ja Anita vi kommer säkert att hitta Elin snart ska du se.” säger Vincent och försöker låta positivt även om han också är mycket orolig för var Elin kan vara någon stans. Anita försöker finna ro, men då deras samtal fortsätter märks det att varen hon eller Vincent är speciellt lugna. Ulrika kommer till Annies lägenhet och Annie undrar hur det gått med jobbet som hon pratat om. ”Jo tack Annie, med jobbet gick det utmärkt, men det har hänt viktigare saker än så!” säger Ulrika och ser glad ut. ”Ok, ut med språket” säger Annie förväntansfullt. Ulrika berättar då att hon ätit middag med Nick efter att ha stött på honom då hon kommit från [Spirit] och att deras drogning av Hanna inte tycks ha lämat några spår efter sig. ”Men viktigast av allt Annie, Nick har förlåtit mig för att jag använde vårt barn i min utpressning mot Hanna för att få bo kvar i hennes lägenhet.” säger Ulrika. ”Ja det måste ju kännas skönt.” säger Annie. ”Men det var något mer…Nick han…han verkade nere av någon anledning…jag tror att det har hänt något mellan honom och Hanna!” säger Ulrika glatt och fortsätter: ”Det här kan var min chans att ta Nick ifrån Hanna!”. ”Ok, så nu är du igång igen?!” säger Annie och suckar. ”Men kom igen nu Annie…var lite glad för min skull…jag lovar att inte blanda in dig i mina planer igen.” säger Ulrika. ”Ok i sånt fall…grattis.” säger Annie, men ler inte direkt. ”Jag sitter fast bunden i ett rum…det är ganska mörkt i rummet…” säger Henrik och låter lite orolig där han befinner sig i Kjells rumpå sjukhuset. ”Det är bra Henrik ta det bara lugn…” säger Kjell och ber Henrik fortsätta berätta vad han ser. Elisabeth ser oroligt, men ändå förhoppningsfullt på Henrik där han ligger i soffan. ”En dörr öppnas…ljuset bländar mig lite…jag kan…jag kan bara se två gestalter som kommer in i rummet” säger Henrik plötsligt vidare. ”Det är bra…försök se om du kan se deras ansikten.” säger Kjell. ”Det är så suddigt…jag känner mig yr…” säger Henrik och Kjell bestämmer sig för att väcka honom. Elisabeth undrar om det är så bra nu när han börjat minnas en del saker, men Kjell säger att är säkras att väcka Henrik och Elisabeth säger att hon förstår. ”När jag har räknat till tre kommer du att vakna och du kommer att minnas allt som du berättat för oss här ikväll.” säger Kjell och börjar sakta räkna till tre. Då Henrik vaknar upp säger han: ”Helt otroligt…men skrämmande på samma gång.”, ”Ja, det du beskrev lät skrämmande, men det här kanske är det enda sättet att få de svar på de frågorna du söker.” säger Kjell. Sedan tackar Elisabeth och Henrik för Kjells hjälp och man bokar upp en ny tid tills i övermorgon. I Sedins hus börjar Lasse tvivla på att han kommer att finna ett jobb, men Mia, John och Sebastian försöker alla ge Lasse positiva tankar. Mia går ut i köket och strax där efter går även John ut i köket för att hämta något att dricka. John säger med låg röst till Mia: ”Jag är lite orolig för pappa”, ”Var inte det…pappa har sagt att han ska göra allt för att visa en ny sida.” säger Mia lugnande. ”Ok, jag hoppas bara att han kommer att göra det också.” säger John, Mia ser lite tänkande ut… ”Oj, vilken dag!” säger Maria i Kates lägenhet där de båda befinner sig. ”Ja, men i morgon får du hjälpa av Ulrika.” säger Kate uppiggande. ”Ja, det ska verkligen bli skönt.” säger Maria för att sedan få syn på ett fotografi av Kates dotter Nicole och tänker tillbaka på då Kate fick ett samtal från Nicole senast: På Spirit: Kate kommer ut från sitt kontor lite orolig, Maria frågar henne vad som har hänt. Kate säger att det var hennes dotter Nicole som ringt från Kanada. Kate berättar att Nicole låtit väldigt nere de senaste månaderna då hon ringt och är därför oroligt för att det hänt Nicole någonting som hon inte vill tala om. Maria: Nej då, Nicole är inget barn längre, om det skulle vara någonting allvarligt så är jag säker på att hon skulle berätta det för dig…du är ju hennes mamma. Kate vet vad hon ska tro… ”Du Kate…alltså jag vill inte göra dig orolig eller så, men du sa att den italienske modedesignern inte ville samarbeta med ett företag där det fanns några större familjeproblem eller hur?” frågar Maria och Kate säger ”Ja”. ”Du var ju lite orolig för att det hänt Nicole någonting som hon inte ville berätta förut…det kanske är dags att ta reda på om det är så att Nicole har några större problem som kanske kommer att hindra oss från att samarbeta med den italienske modedesignern?” frågar Maria lite försiktigt. Kate ser lite tänkande ut, men säger sedan att hon förmodligen trott det värsta för att hon inte sett Nicole på länge. ”Ok, va bra då finns det inga hinder för vår framgång om den italienske modedesignern väljer att anlitade oss för att ta hand om reklamen för hans nya kollektion!” säger Maria och säger sedan att hon känner sig lite trött och går över till sin lägenhet efter att ha sagt hejdå till Kate. Kate går tillbaka till vardagsrummet där hon och Maria suttit och pratat. Hon ser lite orolig ut då hon säger till sig själv: ”Jag hoppas verkligen att Nicole inte har några större problem som kan hindra oss från att samarbeta med den grekiske modedesignern.”… © Mikael Engström R.
1998-2011
|