Del 155


Det är morgon och Maria tittar sig en sista gång i spegeln i sin lägenhet innan hon går över till Kates lägenhet. Kate har precis packat klart sina väskor för italienresan då Maria ringer på hennes dörr. ”Ah, Maria. Godmorgon!” säger Kate samtidigt som hon ber Maria stiga på in ett tag medan hon tittar till allting i sin lägenhet en sista gång innan resan. ”Tänk att vi fick uppdraget ändå av den italienske modedesignern.” säger Maria och ler. Kate säger samma sak och börjar se om hon har med sig allting för resan. ”Ok, då är jag redo att åka.” säger Kate och Maria hjälper henne med en av de två väskorna hon har med sig samtidigt som hon frågar när Kate ska åka. ”Ikväll, men jag tänkte att jag åker till flygplatsen direkt från jobbet, det blir lättare så.” säger Kate och ler. ”Jag förstår.” säger Maria. Kate låser dörren till sin lägenhet och de går därefter in i hissen.

Sedins sitter runt frukostbordet då Sebastian säger att han hoppas att körtillståndet snart ska komma. ”Ta’t lugnt Sebastian…du har inte fyllt 18 ännu.” säger Mia lite retsamt och ler. ”Nej, men det är ju bara några dagar kvar tills jag fyller!” säger Sebastian och låter nästan lite otålig. ”Ja, just det…några dagar ja.” säger Mia och retas än en gång. ”Men det är det lugnt grabben…du borde njuta av de unga åren, de går alldeles för snabbt förbi en.” säger John som hängt på Mias retande, men innan han går till jobbet passar han på att än en gång fråga Lisa om hon är säker på att hon kan besöka Henrik när som helst de närmaste dagarna, Lisa svarar ja. När John lämnat köket fortsätter Lasse på den tidigare konversationen om åldrar och medan han bär bort sitt glas från bordet säger han: ”Ja, hur som helst så skulle jag själv ge nästan vad som helst för att bli ung igen.”. ”Ja, alla har sina problem” säger Lisa och skrattar, sedan frågar hon Sebastian om han kanske kunde tänka sig att återgå till sängen en stund till. Sebastian ler lite gran och säger: ”Visst min älskling.”. Mia och Lasse tittar efter sin dotter och Sebastian som försvunnit in på deras rum och Lasse säger: ”Ok, då var det dags att fortsätta med det omöjliga då…leta jobb.”. ”Lasse du kommer säkert att finna ett jobb som passar dig om du bara har lite tålamod…du vet vad man säger: Den som vänta på något gott väntar aldrig för länge.” säger Mia och kramar om Lasse. ”Visst min sköna, du har rätt, jag ska inte ge upp!” säger Lasse och Mia honom en puss.

Hos Gerdileus är Elisabeth och Christer nästan klara att ge sig iväg till respektive arbete, de befinner sig i hallen. ”Jag kom och tänka på att vi inte hört något från polisen angående branden…och enligt inspektören som var här dagen efter branden så skulle polisen höra av sig om de fann något suspekt annars skulle orsaken till branden vara okänd.” säger Christer. ”Då är det väl så?” säger Elisabeth och känner att hon inte vill lägga någon större tyngd i det utan istället glädja sig åt att vara hemma igen och att Henrik mår bra. Christer vet inte vad han ska säga till Elisabeths korta svar. Henrik kommer ut från sitt rum lagom för att säga hejdå till föräldrarna. ”God morgon Henrik…sovit gott?” undrar Elisabeth och ler, Henrik nickar och svarar ja. Sedan går Elisabeth och Christer iväg till respektive arbete och Henrik går in i köket för att ta sig lite frukost.

Telefonen ringer i Annies lägenhet och Ulrika svarar, det är Nick. Nick frågar Ulrika om det går bra för henne att hjälpa honom flytta sina saker från Hannas lägenhet till sin lägenhet runt lunchtid. Ulrika säger att det är perfekt och när samtalet är över skriker hon av glädje: ”JAAAA!!!”. ”Oj här var vi glada.” säger Annie och tittar på Ulrika lite förvånat. ”Men självklart Annie! Jag ska ju hjälpa Nick flytta från Hannas lägenhet!” säger Ulrika. Ulrika ser att Annie inte verkar vidare intresserad av vad hon just sagt och frågar då lite spontant om Annie kanske vill komma och hälsa på henne på hennes nya jobb på [Spirit]. Det vill Annie gärna och man bestämmer att hon ska komma förbi [Spirit] när hon slutat på sitt jobb. Ulrika går in på sitt rum och ställer sig framför spegeln och sminkar sig lite. När hon är klar tittar hon in i spegeln och säger till sig själv: ”Nick…nu är du min.” sedan ler hon…

© Mikael Engström R. 1998-2012


Vart vill du gå?:

Till arkivet

Till startsidan