|
Ulrika dyker upp på [Spirit] och blir ombedd av Mona i receptionen att lämna brevet, som Kate lämnat efter sig till Maria, på Marias kontor. Ulrika tittar lite nyfiket och oroligt på brevet som Kate lämnat efter sig till Maria och går sedan in på Marias kontor. Hon lägger först brevet på Marias skrivbord, men tar sedan upp det igen och läser innan till: ”Till Maria Från Kate”, hon ser fortfarande bekymrad ut och säger vidare: ”Kan det här brevet innehålla något om vad som hände igår?”. Hon tänker sedan tillbaka på gårdagen: På [Spirit] inne på Marias kontor:Ulrika: Kate det är inte som du tror! Kate: Hur dum tror du att jag är egentligen?! Du är den mest avskyvärda människa jag någonsin träffat! Hur kan du utsätta en annan människa för de saker du gjort?!Ulrika: Kate jag kan förklarar! Kate: Nej du vet du vad!…Jag skulle gladligen ta hand om dig nu med en gång, men jag har ett plan att passa som avgår från flygplatsen om bara någon timma…men när jag kommer tillbaka från Italien ska jag se till att du får stå tillsvars för vad du gjort och sedan lämna vårt företag för alltid!”Jag måste öppna brevet för att vara på den säkra sidan!” säger Ulrika och börjar öppna brevet som Kate lämnat till Maria innan hon åkte… Jonathan och pojkvännen Oskar är ute och går. Oskar försöker att få Jonathan att förlåta sina föräldrar för att de tvingat Jonathan att berätta om sin sexuella läggning. ”Oskar jag vet att du bara menar väl, men jag behöver tid…ett sådant här svek är inte något som går över på någon dag bara så där.” säger Jonathan och Oskar säger att han ska försöka låta bli att lägga sig i. ”Oskar du vill bara mitt bästa…jag uppskattar det.” säger Jonathan och ler, Oskar kramar om Jonathan. Det har äntligen blivit dags för Christer att bli undersökt och han går in på rummet där undersökningen ska ske. ”Fick du vänta länge?” undrar läkaren, men Christer säger att det inte är någon fara. ”Bra…Då ska vi börja undersökningen” säger läkaren och ler… Ulrika har öppnat brevet som Kate lämnat efter sig till Maria och börjar läsa det: Kära Maria…Igår kväll kom jag på Ulrika när hon pratade med en av sina vänner och tro mig när jag säger det, men jag fick en chock när jag hörde vad Ulrika berättade för sin vän! Ulrika har gjort hemska saker som man helt enkelt inte kan utsätta en annan människa för! Hon är farlig och måste bort från vårt företag så fort som möjligt! Vi får prata mer om det här så snart som möjligt, fram till dess: var på din vakt för man vet aldrig vad Ulrika kan hitta på härnäst! Kate
”Åh herre Gud! Kate tänkte berätta allting som hände igår för Maria!” säger Ulrika och tittar förskräckt på brevet. Sedan säger hon vidare: ”Jag måste göra mig av med brevet! Jag behöver mer tid på mig att komma på en lösning till allt det här!”. Där efter börjar Ulrika riva sönder brevet… Marcus post dimper ner i brevlådan och han ser efter vad som kommit, plötsligt ser han ut att bli förvånad och tittar på ett vykort som är skickat från Australien. Sedan säger Marcus till sig själv: ”Det här kommer inte Jenny att gilla”… ”Då så Christer, då var undersökningen klar…” säger läkaren som Christer blivit undersökt av på sjukhuset, sedan blir de hastigt avbrutna då en kollega behöver hjälp. ”Jag kommer tillbaka alldeles strax Christer!” säger läkaren och försvinner iväg. Christer blir kvar i rummet där undersökningen på gått, han är orolig för att något ska vara fel på honom efter de återkommande bröstsmärtorna han haft den senaste tiden… I Petterssons hus går Sven in till Fredriks rum och stänger dörren efter sig. ”Eh…jag ska träffa Nina och Andreas ikväll…jag ville bara att du skulle veta det…du kan ju tala om det för Jonathan också om du vill.” säger Sven lite allvarligt. ”Ok, det är ju bra att du inte ljuger längre för oss två i alla fall.” säger Fredrik. ”Både du och Jonathan är väldigt förstående…jag vet inte hur jag ska kunna tacka er.” säger Sven. Fredrik säger att det inte behövs, men påpekar att han och Jonathan enbart håller tyst för Monicas skull. ”Ja…ja det klart…men tack i alla fall.” säger Sven och lämnar där efter Fredriks rum. ”Åh herre gud hur ska det här sluta?” säger Fredrik till sig själv då han blivit ensam på sitt rum igen… John kommer in på Hannas rum på sjukhuset, hon blir glad över att se honom och berättar att hon får komma hem vilken dag som helst nu. ”Det låter ju underbart Hanna!” säger John och ler. ”John…” säger Hanna och blir sedan tyst. John frågar vad Hanna tänkte säga. ”Du…du har verkligen varit ett stöd för mig…och jag vill att du ska veta att jag är tacksam.” säger Hanna. John säger att det är självklart, de är ju vänner! ”Nu när Nick och jag gjort slut så känns det tryckt att ha en vän som dig.” säger Hanna och ler mot John, John ler mot Hanna… Richard och hans medhjälpare har tagit sig in till staden och befinner sig alldeles i närheten av [Spirit] där Elisabeth jobbar då Richard säger: ”Då var det dags att se vad våra i staden har för sig.”, sedan ler han… ”Ledsen att du fick vänta Christer, men nu är jag tillbaka” säger läkaren som undersökt Christer på sjukhuset. Läkaren ställer sig och tittar i några papper med anteckningar som han gjort under undersökningen och vänder sig sedan mot Christer, men utan att säga något eller lyfta blicken från anteckningarna. Christer säger lite skämtsamt: ”Du säger ingenting…är det så illa?”. Läkaren tittar upp från anteckningarna med ett ganska likgiltig ansiktsuttryck och säger lite allvarligt: ”Jag ska berätta hur det ligger till”, Christer blir om möjligt ännu mer orolig… Nick sitter och tänker i sin lägenhet, han håller ett fotografi av Hanna i sin hand. Tankarna går tillbaka till då Hanna sagt att det är slut mellan dem. ”Oh Hanna, jag hoppas att du en dag kan förlåta mig för jag kan inte tänka mig ett liv utan dig.” säger Nick och ser ledsen ut… Maria kommer till [Spirit] och går raka vägen in på sitt kontor där hon finner Ulrika sittandes på hennes plats. ”Maria?!” säger Ulrika lite förvånat och reser sig från Marias plats. ”Ja, det stämmer stämmer bra det.” säger Maria lite skämtsamt. Strax efter att Maria satt sig på sin plats ringer telefonen och hon svarar. ”Kate?! Vad roligt att höra ifrån dig! Hur är det nere i Italien?!” säger Maria. Ulrika som hört att det var Kate som ringt står alldeles stel och lyssnar på samtalet. Kate hinner nätt och jämt berätta att hon är ute och går då det plötsligt blir det dålig mottagning. ”Kate, det är dålig mottagning jag kan knappt höra vad du säger.” säger Maria. Plötsligt hörs något som låter som en skottlossning i bakgrunden följt av ett skrik från Kate och därefter bryts förbindelsen. ”Kate!” skriker Maria, ”Vad hände?!” undrar Ulrika orolig. ”Jag vet inte…det lät som pistolskott i bakgrunden…och Kate skrek…sedan bröts samtalet…tänk om…tänk om hon har blivit skjuten!” säger Maria förtvivlat och tittar på Ulrika… © Mikael Engström R.
1998-2012
|