Det är morgon, hemma hos Nick ligger Ulrika och sover, hon drömmer:

Hemma hos Annie:

Det ringer på dörren och Ulrika öppnar, Hanna och Nick kommer in. De är både mycket upprörda!

Hanna: Ulrika, spelet är över! Kate har berättat vad du gjort mot mig och Nick!

Ulrika: Nej, Hanna du förstår inte…Kate har missförstått allting!

Hanna: Skulle inte tro det Ulrika! Du har försökt att förstöra mitt liv enda sedan vi träffades igen eller hur?!

Ulrika: Det är inte sant!

Nick: Det är lika bra att du erkänner Ulrika, du är avslöjad!

Hanna: Just det och nu är det dags för dig att betala för vad du gjort!

Ulrika vaknar upp och är alldeles kallsvettig, ”Oh, det var bara en dröm…!” säger hon och tar sig för pannan. ”En dröm som tyvärr kan bli sann när Kate kommer hem från Italien!” säger Ulrika vidare då plötsligt Nick öppnar dörren till vardagsrummet och frågar om Ulrika vill ha lite frukost. ”Va?...Ja, visst…” säger Ulrika och reser sig upp från soffan där hon sovit. ”Jag hoppas du gillar te med rostat bröd och marmelad.” säger Nick och går mot köket, Ulrika följer efter samtidigt som hon säger: ”Det blir jättebra.”…

I Sedins hus går Mia till sitt arbete, kvar kring köksbordet blir John, Lisa och Sebastian. De pratar om middagen hos familjen Gerdileus igår. Ingen förstår vad det är som hänt med Henrik sedan han kom tillbaka. Plötsligt kommer Lasse in till köket och är lite uppklädd, ”Oj, har du klätt upp dig pappa.” säger Lisa. ”Men det är väl klart, jag ska till mitt nya jobb på vernissaget idag…jag kan väl inte se ut hur som helst heller.” säger Lasse och skrattar. ”Nej det har du rätt i, men det du har på dig ser jättebra ut.” säger Lisa. ”Gör det?” säger Lasse och de tre ungdomarna instämmer. Sedan önskar man Lasse lycka till inför det nya jobbet innan han ger sig av.

Elin/"Jenny" har tillbringat natten hos Marcus, de ligger kvar i sängen en stund. Elin/"Jenny" märker att Marcus är frånvarande och frågar vad han tänker på. ”Va, nej inget speciellt.” säger Marcus. ”Kom igen nu…säg vad du tänker på.” säger Elin/"Jenny", men Marcus säger fortfarande att han inte tänkt på något speciellt. Elin/"Jenny" kan inte släppa det hela och frågar: ”Tänker du på Sandra? Att hon kommer tillbaka till Sverige?”. ”Ja alltså…jag vet inte, men det känns konstigt på något sätt bara.” säger Marcus. ”Ja hon har ju varit borta i ett år.” säger Elin/Jenny. Det blir tyst någon sekund innan Elin/"Jenny" föreslår att de ska gå och göra i ordning frukost. Marcus säger att det låter som en bra idé. Elin/"Jenny" går ut från sovrummet och Marcus reser sig upp vid sängkanten och suckar, sedan säger han: ”Oh, Sandra…en del av mig önskar att du stannade kvar i Australien…och en del…ja jag vet inte...”…

Christer och Elisabeth har gjort sällskap in till stan och de stannar utanför [Spirit], men vad de inte vet är att Richard och att hans medhjälpare iaktar dem lite på avstånd. Både Christer och Elisabeth är oroliga för hur Henrik betedde sig i går när John och Lisa kom på besök. ”Om bara Henrik hade haft möjligheten att fortsätta gå på hypnos hos Kjell så kanske vi kunde ha fått svar på våra frågor…det var verkligen olyckligt att Monica skulle drabbades av en kollaps och sedan inse att det med största sannolikhet berodde på hypnosen, nu kan ju varken Monica eller Henrik fortsätta gå på hypnos. Vi kan inte riskera att Henrik också drabbas av en kollaps…hur som helst min älskling…ha en bra dag nu.” säger Christer och kramar om Elisabeth som önskar Christer det samma. Christer och Elisabeth skiljs åt, Richard säger med ett leende till sin medhjälpare: ”Precis vad jag hoppades på, både Henrik och Monica har slutat gå på hypnos”…

Lasse kommer till sitt nya jobb, vernissaget [La Familla]. Han är lite nervös för att gå in först, men väl inne blir han vänligt bemött av ägaren, Carmen Díaz. En argentinsk kvinna i 50 års åldern. Lasse känner att det är någonting speciellt med Carmen, men kan inte sätta fingret på vad det är och släpper tanken för stunden och Carmen börjar visa honom runt i lokalen…

I den i ordning gjorda militärbunkern börjar Jenny nästan bli panikslagen för att hon inte kommit på något sätt att försöka komma ut. ”Ta det lugnt Jenny…inget blir bättre av att man grips av panik.” säger hon till sig själv och sätter sig ner på en stol. Plötsligt får hon syn på två metallrör längs ena väggen. ”Jag har det…att jag inte kom på det tidigare…det tricket som man brukar använda sig av i filmer!” säger Jenny och försöker finna något att slå mot metallrören med. ”Nej vänta jag kan säkert använda en av mina skor.” säger Jenny och tar av sig sin ena skon för att sedan sätta sig ner vid de båda metallrören. ”Hoppas bara att någon hör mig nu…” säger Jenny och börjar slå hårt mot metallrören…

Richard och hans medhjälpare står kvar där de stått utanför [Spirit] och tjuvlyssnat på Christers och Elisabeths konversation. ”Nu när både Henrik och Monica har slutat gå på hypnos kan vi åter igen känna oss lugna…det ska till någonting mycket speciellt för att de ska minnas något på egen hand." säger Richard till medhjälparen och ser nöjd ut…

Sebastian och Lisa är ensamma kvar i Sedins hus då posten kommer, Lisa plockar upp den och finner ett brev från trafikverket. ”Sebastian, det har kommit något från trafikverket till dig.” säger hon och Sebastian går för att se vad det är. ”Det är säkert övningskörnings tillståndet.” säger Sebastian medan han öppnar brevet. Efter att ha läst igenom det säger han: ”Japp, det stämmer…nu kan jag äntligen börja övningsköra med Lasse.”. ”Vad bra…det kom väl passande…det är nästan som en födelsedagspresent i förskott…du fyller ju år i morgon!” säger Lisa. ”Ja…hoppas bara att Lasse känner att han har tid att övningsköra med mig nu när han fått ett arbete.” säger Sebastian lite oroligt. ”Det ordnar sig säkert ska du se.” säger Lisa uppmuntrande och kramar om Sebastian. Telefonen ringer, Lisa svarar, det är Erik Eriksson. Han undrar om det är ok om han och han syster Lena kommer i morgon förmiddag och sover över en natt. Lisa säger att de inte kunde ha kommit lägligare och berättar att det är Sebastian födelse dag i morgon. Sedan lägger man på, Lisa känner sig så lycklig!

Ulrika kommer till Annies lägenhet där Annie befinner sig. ”Ja du Ulrika…det där du berättade om igår som hände med Kate…vad ska man kalla det för? Tur?” säger Annie lite ironiskt. ”Självklart är det hemskt det som hänt Kate Annie, men på samma gång ger det mig lite tid att komma på något som hindrar att jag blir avslöjad.” säger Ulrika och ser tänkande ut för att sedan vidare säga: ”Vad det nu kan vara?”…

På [A Daily Perfume] sitter Christer och tittar igenom några papper då han än en gång upplever smärtor i bröstet. ”Ah…vad…vad är det med mig?!” säger han och lättar på slipsen han har på sig. När smärtorna gått över säger Christer vidare: ”Läkaren sa att allt jag behövde göra var ta det lugnt…jag försöker verkligen att inte stressa, men jag har ju ett företag att ta hand om…jag kan bara hoppas på att bröstsmärtorna går över av sig själva successivt…annars vet jag inte vad som kommer att hända?”…

En läkare kommer in till Hannas rum på sjukhuset, han har goda nyheter, han berättar att Hanna får åka hem idag! Allt som återstå nu är en mindre kontroll om någon timma, sedan är Hanna fri att åka hem. Hanna blir jätteglad och då läkaren lämnat hennes rum säger hon till sig själv: ”Oh äntligen…som jag längtat efter den här dagen!”…

Jenny, som bankat på metallrören i den i ordning gjorda militärbunkern med hjälp av en av sina skor och gör en paus. ”Jag hoppas verkligen att någon kan höra mig.” säger Jenny och pustar ut, men säger sedan vidare: ”Nej, jag måste fortsätta innan Elin kommer annars kanske hon upptäcker vad jag håller på med!”. Jenny fortsätter och bankar med sin sko på metallrören. Utanför militärbunkern börjar Elin låsa upp den första dörren, när hon sedan ska öppna den andra dörren verkar nyckeln kärva, men dörren går tillsist upp långsamt, men i princip ljudlöst. Jenny, som inte hört att dörren öppnats, bankar allt vad hon kan på metallrören samtidigt som hon säger: ”Det här kan vara min enda räddning ut här ifrån…oh gud jag hoppas verkligen att någon hör mig, jag står inte ut med att vara instängd här längre!”. Elin slår igen den andra dörren in till militärbunkern med en smäll och säger: ”Jag hör dig Jenny…men Jag tänker INTE hjälpa dig här ut här ifrån!”. Jenny tittar förskräckt på Elin som ser allt annat än glad ut!…