I Petterssons lägenhet ringer telefonen, Jonathan svarar. Det är Monica som ber Jonathan ta med sig sin lille bror och komma till henne på sjukhuset. ”Är det något som hänt?” frågar Jonathan lite oroligt. ”Vi tar det när ni kommer hit, ok?” säger Monica och försöker låta så lugn och sansad som möjligt. När samtalet är över berättar Jonathan för Fredrik att Monica vill att de kommer till henne på sjukhuset omgående. Fredrik underar varför och Jonathan säger att han gör detsamma. ”Det lät ganska allvarligt.” säger Jonathan. ”Undrar vad som hänt…du tror inte att pappa kan ha sagt något om Nina till mamma?” frågar Fredrik oroligt. ”Nej det tror jag inte…han vill ju vänta tills mamma känner sig helt återställd efter allt som hänt den senaste tiden.” säger Jonathan, därefter lämnar de båda bröderna Petterssons hus.

Mia är på väg hem från arbetet då hon plötsligt stannar upp och minns hennes kyss med Jan och vad den orsakade för problem. ”Det där tillhör det förgångna…men det är så svårt att inte känna någon skulld trots det…Lasse visar sån hänsyn…tur att det inte var Jan som kom med Erik och Lena i alla fall.” tänker Mia och går sedan vidare…

Sandras plan från Australien ska när som helst landa och i högtalarna hörs följande: ”Då var vi alldeles snart redo att landa på Arlanda, var god fäll upp era stolsryggar och borden framför er, se till så att ni sitter ordentligt fast spända.”. Sandra ler då hon tänker på hur roligt det ska bli att få komma hem till Sverige igen…

Ulrika ska till och lämna [Spirit] då det plötsligt ringer i  den obemannade receptionen, hon ser sig om, ingen syns till. Hon går fram till telefonen och ser att samtalet kopplats om in till Kates rum, lite diskret tar hon upp luren och svarar: ”Spirit, det är Ulrika vad kan jag stå till tjänst med?”. ”Ja hej, mitt namn är Nicole Williams Parker, Kates dotter, är Kate inte inne på sitt kontor?” undrar Nicole. Ulrika vet inte vad hon ska säga…

Jonathan och Fredrik kommer upp på Monicas kontor på sjukhuset. ”Sätt er pojkar.” säger Monica och Jonathan och Fredrik sätter sig mitt emot henne. ”Vad är det som har hänt?” frågar Fredrik, ”Ni kommer säkert ihåg varför jag inskriven på mentalsjukhuset…(det blir tyst någon sekund)…jag vet inte hur jag ska säga det här men…hur som helst, pappa var här tidigare idag, han berättade att mina anklagelser mot honom och Nina var sanna…” säger Monica och börjar gråta lite. Jonathan och Fredrik tittar på varandra. ”Han var otrogen med Nina…de  har en son tillsammans...” säger Monica vidare gråtandes. Jonathan och Fredrik reser sig upp och tröstar mamman samtidigt som de tittar på varandra både förvånat och upprörda…

”Eh, nu är det så här…Jag antar att du inte hunnit ta del av vad som hänt Kate ännu…du bor Kanada om jag inte missminner mig helt?” säger Ulrika. ”Det stämmer, vad är det som hänt med min mamma?” frågar Nicole lite upprört. ”Kate...hon är i Italien...hon råkade ut för en otrevlig incident och ligger på sjukhus där nu.” säger Ulrika, ”Va?! Vad är det som har hänt?” säger Nicole upprört. ”Ta det lugnt, det är ingen fara med Kate, hon råkade bara vara på fel plats vid fel tillfälle...hon blev skottskadad under en eldstrid vid ett bankrån, men har nu opererats och är säkert tillbaka i Sverige snart igen.” säger Ulrika lugnande. ”Ja ha, oj...det lät allvarlig, men skönt att höra att allt tycks ha gått bra ändå.” säger Nicole. ”Maria sa att hon skulle skicka ett brev till dig angående vad som hänt, men jag antar att brevet inte hunnit komma fram ännu?” säger Ulrika vidare. ”Nej, jag antar det…” säger Nicole. ”Vill du att jag ska framför någonting till Maria kanske? Hon kommer tillbaka från Italien i morgon.” frågar Ulrika. ”Ja…eller jag vet inte…säg till henne att jag skickar ett brev till henne…allt hon behöver veta står i brevet.” säger Nicole. ”Ok...Det låter viktigt?” undrar Ulrika nyfiket. ”Ja…det är precis vad det är…” säger Nicole och sedan avslutar man samtalet och Ulrika tänker: ”Undrar vad det är som var så viktigt”…

På väg ifrån sjukhuset ringer John till Hanna och berättar att han kommer att bli lite sen, han säger att han berättar varför när de ses senare…

Vincent sitter och tröstar Anita efter Elins minnesstund och säger att det är bäst som de gjorde, nu har de en möjlighet att bearbeta sin sorg och gå vidare med sina liv. ”Jag vet Vincent, jag vet, men det känns så svårt…jag tror aldrig att jag kommer att känna mig lycklig igen!” säger Anita och gråter…

Elisabeth, som vandrat omkring i sjukhuskorridoren där Christer ligger går till slut fram till Henrik som satt sig ner. ”Ok, Henrik…vad du just berättat låter helt otroligt, men eftersom du är min son och jag givetvis tror på dig så måste vi undersöka det här…och vi måste göra det snarast möjligt!" säger Elisabeth. Henrik tittar lite undrandes på hans mamma och säger lite frågandes: "Ok?".  "Vi måste helt enkelt åka till ”Ljusets Väg”...och det är nu med en gång!” säger Elisabeth. Henrik ser förvånad ut, men vet inte vad han ska säga…