Sandra kommer hem till sin lägenhet, hon ser sig omkring. ”Vad skönt att vara hemma igen!” säger hon och bestämmer sig för att packa upp sina saker med en gång!…

Nick, som somnat framför TV, drömmer:

Prästen: Vi har samlats här idag för att bevittna dessa två unga människor ingå giftermål.

Prästen: Är det någon som har någon invändning emot att dessa två unga människor gifter sig så tala nu eller tig för all framtid…

Hanna kommer plötsligt gående längs gången…

Hanna: Jag har en invändning emot det här giftermålet!

Ett sus hörs i kyrkan och alla tittar förvånat på Hanna då hon går upp mot altaret…

Hanna: Varför gör du så här Nick? Du älskar Mig…inte Ulrika!

Nick: Men jag…jag trodde du var tillsammans med John?

Ulrika: Just det Hanna! Så flytta på dig nu så att Nick och jag kan gifta oss!

Ulrika knuffar undan Hanna och ber prästen fortsätta giftermålet, Nick tittar olyckligt på Hanna som också hon ser olycklig ut…

Nick vrider och vänder sig i soffan där han somnat och vaknar upp och nästan skriker: ”Nej!”. Han ser sig omkring och tar sig för pannan samtidigt som han säger: ”Oh…det var bara en dröm”…

Monica sitter ensam på sitt kontor, på grund av vad allt hon gått igenom idag känner hon sig väldigt dålig och de gifta ångorna från statyn som Richard skickat henne gör inte saken bättre. Monica börjar minnas dagen då hon blev för till mentalsjukhuset:

”Hur kunde Sven låta mig bli insatt på mentalsjukhuset då han visste att mina anklagelser var sanna…och hur kunde Jonathan och Fredrik dölja sanningen för mig då de fick reda på hur det låg till?…Om man inte kan lita på sin familj, vem kan man då lita på?” säger Monica för sig själv. Hon börjar tänka hemska tankar, som att hennes familj inte älskar henne, och hon börjar höra röster, som säger nedlåtande saker om henne. Till slut tycks hon förlora förståendet och drar ner massa saker från sitt skrivbord i ren förtvivlan, även Richards staty åker i golvet och går sönder. Sedan lämnar Monica sitt rum i ren desperation, men frågan är vart hon tänker ta vägen…?

”Henrik du ska veta att jag är tacksam för att du följer med mig till Ljusets Väg trots allt som hänt idag.” säger Elisabeth i deras bil då de är på väg till Ljusets Väg. ”Det är vi två nu mamma, vi måste hålla ihop.” säger Henrik och ler. ”Gud vad jag älskar dig min son!” säger Elisabeth och Henrik ler…

Nick undrar varför han drömde att han skulle gifta sig med Ulrika istället för Hanna. ”Ulrika har visserligen visat en helt ny sida av sig själv den senaste tiden, men…inte kan jag väl börja få känslor för henne?” säger Nick för sig själv…

Jonathan och Fredrik återvänder till sjukhuset, efter att ha köpt något att äta till Sven och Nina, som fortfarande väntar på besked om hur Andreas svåra operation gått. ”Jag blir galen av att inte veta hur det går!” säger Nina oroligt. Sven försöker att lugna Nina så gott det går, Jonathan och Fredrik är också oroliga för Andreas givetvis och de pratar lite vid sidan om Sven och Nina om hela situationen i sig…

Sandra har packat upp det mesta av sina saker och sitter och äter en macka i kök. ”Undrar om jag ska ta och ringa Marcus och säga att jag är hemma redan idag?” säger Sandra till sig själv. ”Jo, jag tror att jag ska göra det så fort som jag tagit en dusch.” säger hon sedan och ler…

Hanna och John kommer ut från den restaurang där de ätit middag då Hanna lite skämtsamt säger: ”Det var en väldigt god och sen middag”. ”Ja, jag är ledsen att jag inte kunde komma tidigare.” säger John. ”Nej, jag skämtade bara. Det är ingen fara, du ringde ju och sa att du skulle bli sen…och nu när jag vet varför du blev sen så har jag till och med svårt att förstå att du ens kom ihåg att vi skulle gå ut och äta middag ikväll.” säger Hanna och ler mot John. ”Visserligen har det hänt mycket idag, men jag gjorde mitt bästa för att komma ihåg att vi skulle gå ut och äta ikväll.” säger John och ler. ”Och du lyckades…det är det inte alla som skulle ha gjort i din situation John.” säger Hanna. Det blir tyst någon sekund innan Hanna stannar upp och vänder sig mot John och säger: ”John…det är en sak jag undrar…”, John frågar vad hon undrar. ”Jag vet inte hur jag ska säga det här, men…jag undrar om du…ja om du har några känslor för mig bortsett från vår vänskap?” säger Hanna. John vet inte vad han ska svara på Hannas fråga utan tittar bara förvånat på henne…