Monica som befinner sig högst uppe på taket på sjukhuset tittar än en gång ner mot marken och gör sig beredd att hoppa då plötsligt två väktare kommer upp på taket. Väktarna blir alldeles förskräckta då de ser att Monica tänker hoppa. Monica vet inte vad hon ska säga då hon får syn på de båda väktarna utan bara tittar på dem förstummat…

”Hanna jag…” börjar John, men blir avbruten av Hanna som säger: ”Nej, glöm att jag frågade John…det var dumt av mig...klart att du inte har några andra känslor för mig bortsett från vår vänskap.”. Sedan börjar hon gå vidare, men John stoppar henne genom att ta tag i hennes arm och kramar om henne samtidigt som han ger henne en puss. Sedan börjar de kyssa varandra passionerat…

Marcus tittar på TV i sin lägenhet då telefonen plötsligt ringer, det är Sandra. Hon berättar att hon kommit hem från Australien. Marcus blir både förvånad och lite orolig, men försöker låta så glad som möjligt åt Sandras hemkomst. Sandra säger att hon bara ätit en macka efter att hon kommit hem och skulle uppskatta om Marcus ville gå ut och äta något enkelt med henne. Marcus försöker att undvika det hela, men Sandra ger sig inte i första taget och lyckas få med Marcus ut i alla fall, de bestämmer att de ska ses om någon timma…

”Elisabeth vad gör du här…den här tiden på kvällen?!” frågar Sabina mycket förvånad. ”Jag är här för att ta reda på om min tidigare man och två barn fortfarande är i livet och är här…dessutom vill jag veta varför min son Henrik här (Elisabeth tittar på Henrik) påstår sig ha varit här under den tiden som han varit försvunnen?!” säger Elisabeth upprört. ”Jag vet inte vad du pratar om?! Skulle Richard, Carina och Michael vara i livet…och vara här? Jag har dessutom aldrig sett den här unge herren du har med dig.” säger Sabina och tittar på Henrik. ”Du ljuger! Precis som du ljög när du sa att jag gått vilse i skogen och hamnat här…jag har fått mitt minne tillbaka och jag vet sanningen nu!” säger Henrik mycket upprört. Sabina fortsätter att neka till Henrik påståenmden. Elisabeth blir, om möjligt, ännu mer upprörd och kräver att få komma in! ”Ledsen Elisabeth, men det är alldeles försent för ett besök nu.” säger Sabina. Elisabeth börjar tränga sig på in. ”Elisabeth! Antingen lämnar du Ljusets Väg frivilligt eller så blir jag tvungen att ringa polisen och låta dig arresteras för olaga intrång!” säger Sabina och ger Elisabeth en mycket allvarlig blick. Elisabeth backar tillbaka och säger: ”Ok, du vinner…” sedan säger hon till Henrik att följa med henne till bilen. ”Ni får gärna komma tillbaka imorgon.” säger Sabina med ett falskt leende. Elisabeth fnyser lite lätt åt Sabinas erbjudande och Sabina stänger sedan dörren efter sig. När Elisabeth och Henrik går mot deras bil säger Henrik: ”Du kan väl inte bara ge upp så där!?”. ”Det ska jag inte heller.” säger Elisabeth och tar upp sin mobiltelefon, medan hon slår ett nummer säger hon vidare: ”Om de kan kalla på polisen så kan vi det med!”, sedan ler Elisabeth och Henrik börjar förstå hur hans mamma tänker…

”Hoppa inte!” säger en av väktarna, som kommit upp på taget. Han ber sedan sin kollega att gå och hämta hjälp medan han själv försöker att prata med Monica. ”Jag har inget kvar att leva för…” säger  Monica, hon står kvar där hon stod från början. ”Berätta för mig…varför vill du ta livet av dig…inget kan väl vara så hemskt att det inte går att ordna upp?” säger städaren. Monica suckar och säger: ”Oh…tro mig…det är precis så hemskt det är!” sedan tittar hon ner mot marken igen. Väktaren blir nervös och säger: ”Vi kan väl prata om vad du varit med om…vem vet du kanske känner dig bättre efteråt?”. Monica bara tittar på väktaren utan att säga något…

”Så du känner på samma sätt som jag?” säger Hanna då hon och John slutat att kyssas. ”Ja…ja det gör jag.” säger John. Det blir tyst någon sekund innan Hanna säger: ”Du…vad säger du om att vi går hem till mig och pratar mer om det här…ja, det här nya som hänt mellan oss?”. ”Få se nu…Lisa och Sebastian är ut och firar Sebastians födelsedag tillsammans med Erik och Lena…men farsan och morsan sitter förmodligen hemma framför TV…nej, jag kan nog inte…du och jag kan ju få det för trevligt tillsammans, jag skulle få skuldkänslor för farsan och morsan.” säger John och spelar medlidande för att sedan skratta. ”Din retsticka!” säger Hanna och sedan går de mot Hannas lägenhet, de håller om varandra på ett mycket kärleksfullt sätt…

Sabina kommer ner till Richards rum vid Ljusets Väg och berättar om Elisabeth och Henriks besök. ”Jag vet inte Richard, men jag tror inte att Elisabeth gett upp så lätt som det verkar…vi måste nog göra oss beredda på att förflytta oss till det nya stället för Ljustes Väg!” säger Sabina oroligt. Richard vet inte vad han ska säga, men har en mycket orolig blick…

Vincent kommer ut från hans och Anitas sovrum och går in till Elin/"Jenny" som sitter i vardagsrummet. ”Äntligen lyckades jag få mamma att somna.” säger Vincent, Elin/"Jenny" ler. Det blir tyst någon sekund innan Vincent fortsätter: ”Det här är verkligen svårt för oss allihopa…vill du prata om det Jenny?”. ”Nej…det känns som om det känns värre om jag tänker på det…hur är det med dig då pappa?” säger Elin/"Jenny" och ser med sorgsna ögon på sin pappa. ”Jag vet inte…jag tror inte att jag hunnit tänka efter…jag är så orolig för mamma.” säger Vincent. ”Du borde tänka mer på dig själv.” säger Elin/"Jenny" och Vincent säger att han kanske ska göra det. ”Bra pappa.” säger Elin/Jenny och ler.

På sjukhuset har flera tagit del av den hemska nyheten att Monica befinner sig på sjukhusets tak och förmodligen planerar att hoppa för att ta livet av sig. Plötsligt får Sven, Jonathan och Fredrik hör två sjuksköterskor stå och pratar om det hela. Sven går fram till de två sjuksköterskorna tillsammans med Jonathan och Fredrik och frågar om de pratar om Monica Pettersson och de svara ja. ”Oh, herre gud!” säger Sven. Jonathan och Fredrik ger sig iväg på en gång för att ta sig upp till taket, Sven berättar snabbt för Nina vad som hänt och ger sig sedan iväg efter Jonathan och Fredrik…

Uppe på sjukhustaket frågar Monica hur väktaren skulle kunna hjälpa henne att må bättre genom att bara prata, han säger då: ”Det…ja det brukar hjälpa om man får prata ut med någon…det hjälper en att se klarare på saker och ting.". Plötsligt kommer det ut fler personer från sjukhuset på taket för att se vad som hänt och hjälpa till. Monica, som inte alls var beredd på att dörren plötsligt skulle flyga upp, mister balansen och snubblar till samtidigt som hon skriker: ”Aaaaahh!” och de som kommit upp skriker ”Neeej!!!”…

Anita ligger i hennes och Vincents sovrum, hon drömmer:

Drömbild: Anita ser Jenny framför sig med svart bakgrund…

Jenny: Mamma…ge inte upp hoppet…jag är inte död…

Anita: Jenny?! Det är klart att du inte är död…det är ju Elin som…

Jenny avbryter Anita.

Jenny: Nej…du har fel…det är jag, Jenny, som ni tror är död…inte Elin…

Anita: Va? Nej…det inte möjligt…

Anita ligger och vrider och vänder sig, till slut vaknar hon. ”Oh, det var bara en dröm!” säger Anita, men ser alldeles förskräckt ut. ”Vilken konstig dröm…skulle det vara Jenny som vi tror är död istället för Elin?…Nej, det kan inte vara möjligt…men jag undrar varför jag drömde det?” säger Anita och ser förundrad ut…