Del 176


Lisa, Sebastian, Erik och Lena är ute och festar. ”Det här är den bästa födelsedagen jag någonsin haft tror jag!” säger Sebastian då de går från ett party ställe till ett annat. ”Jag är glad att du tycker det…det var synd att inte John kunde följa med bara.” säger Lisa. Sebastian håller med, men säger också att han unnar John att gå ut med Hanna. Erik och Lena får syn på ännu ett party ställe och de bestämmer att de ska gå in där…

Alla som kommit upp på taket vid sjukhuset springer direkt mot kanten där Monica snavat till och nu nästan ligger med halva kroppen utanför. Till deras förvåning och lättnad ser de att Monica klarat livhanken. Monica ligger bara där gråtandes och väktaren närmar sig henne försiktigt. Sven, Jonathan och Fredrik kommer upp på taket och ser vad som hänt, de blir alldeles förskräckta och skyndar alla tre mot Monica…

”Nej! Det här kan inte vara sant! F-n ta den kvinnan!!!” säger Richard mycket upprörd och slår närven i bordet inne på sitt rum vid Ljusets Väg. Sedan säger han till Sabina att informera de andra vid Ljusets Väg om vad som hänt. ”Alla kan omöjligt lämna byggnaden på en gång det vore för misstänksamt…jag tar med mig Carina och Michael redan ikväll, det är viktigast just nu för stunden…Sabina du får ta över här tills jag kommer tillbaka och hör av dig så fort läget är lugnt igen.” säger Richard vidare. Därefter lämnar Sabina Richard rum, Richard ser mycket upprörd ut över det som hänt…

Anita kommer ut från hennes och Vincent sovrum och går till vardagsrummet där Vincent och Elin/"Jenny" sitter. ”Anita?!…Jag trodde att du hade somnat?” säger Vincent förvånat. ”Det hade jag också…men jag drömde så konstigt…” säger Anita vidare och Elin/"Jenny" frågar vad Anita drömt. ”Jag drömde om dig Jenny…du sa något som…jag vet inte, men det lät så konstigt..” säger Anita och blir tyst någon sekund innan Vincent frågar vad Jenny sagt. Anita tittar på Elin/"Jenny" och säger: ”Du sa att det var du som vi trodde var död och inte Elin.”. Elin/"Jenny" vet inte vad hon ska säga först, men säger till slut ändå: ”Det har varit en jobbig dag för oss alla…du har säkert bara rört ihop alla händelser i din dröm, Elin och jag är ju trots allt enäggstvillingar så det är inte så konstigt…det var ju bara en dröm mamma…försök för somna om nu istället.”. ”Ja, du har nog rätt Elin…” säger Anita och säger god natt innan hon sedan går tillbaka in i hennes och Vincent sovrum. Elin/"Jenny" känner lite obehag efter vad Anita berättat om sin dröm och tänker: ”Kan mamma känna på sig att något är fel?”…

Utanför ”Ljusets Väg” står Elisabeth och tittar på sin klocka då hon säger till Henrik: ”Var är polisen någonstans…de borde ju vara här nu!”. ”Ta det lugnt mamma…så snart de kommit så ska vi ordna upp det här en gång för alla.” säger Henrik och Elisabeth tackar honom än en gång för att han följt med trots allt som hänt idag.

Vid sjukhuset har väktaren hjälpt Monica på fötter igen precis som Sven, Jonathan och Fredrik kommit fram till kanten. Det blir många kramar och tårar, men Sven vet inte hur han ska hantera situationen utan står bara och tittar på då Monica blir omkramad av sina söner och kollegor från sjukhuset…

I den i ordning gjorda militärbunkern har Jenny somnat på sin säng, hon drömmer:

Jenny står utanför Marcus dörr och ringer på, Marcus öppnar och Jenny går fram och kramar om honom, men Marcus kramar inte om henne. När Jenny sedan ska ge Marcus en puss backar Marcus tillbaka.

Jenny: Vad är det som fel?

Marcus: Jenny…jag i hopp med Elin nu…det är slut mellan oss.

Elin kommer gåendes bakom Macus och blir omkramad av honom mitt framför Jenny…

Jenny: Nej det här är inte sant!

Elin: Ta det för vad det är Jenny…en förlust...Du förlorar…och Jag vinner.

Elin börjar sedan kyssa Marcus mitt framför Jenny…

Jenny vaknar plötsligt upp ur sin mardröm och pustar ut, men blir snabbt nedstämd igen då hon inser att Elin faktiskt lyckats ta över henne liv än så länge. ”Oh Elin när jag kommer ut här ifrån så ska jag se till att du får vad förtjänar för allt du utsatt mig för!” säger Jenny upprört…

Lasse och Mia sitter framför TV hemma hos Sedins då Mia säger att hon är så glad för Lasses skull att han fått ett jobb som han verkar kunna trivas med. Lasse håller med och säger att han är glad åt sitt nya arbete på vernissaget. ”Det verkar som allting håller på att ordnar upp sig till allas bästa trots allt som hänt den senaste tiden.” säger Mia och ler. Lasse gör detsamma och kramar om Mia…

Kristin, som befinner sig på det nya stället för Ljusets Väg, känner sig lite orolig för vad som hänt då Richard bara ringt och meddelat snabbt att en nödsituation uppstått och att han kommer att komma tillsammans med Carina och Michael redan ikväll. ”Det verkar som om vi kommer att få användning för den här nya platsen för Ljusets Väg trots allt…snabbare än vi tänkt oss...” säger Janet och ser fundersam ut…

Ulrika kommer in med en kopp thé till rummet hon fått låna hos Annie, hon säger godnatt till Annie och stänger sedan dörren in till rummet efter sig. När hon lagts sig börjar hon tänka på sitt samtal med Kates dotter Nicole:

På Spirit:

Ulrika: Vill du att jag ska framför någonting till Maria kanske, hon kommer tillbaka från Italien i morgon.

Nicole: Ja…eller jag vet inte…säg till henne att jag skickar ett brev till henne…allt hon behöver veta står i brevet.

Ulrika: Det låter viktigt.

Nicole: Ja…det är precis vad det är…

”Jag måste ta reda på vad det är som är så viktigt!” säger Ulrika och lägger sig ner på sängen sedan för att försöka sova…

En polisbil anländer utanför Ljusets Väg. Elisabeth och Henrik berättar var som hänt. ”Vad kan ni göra åt det här?” frågar Elisabeth. ”Vad ni just berättat låter…ja minst sagt helt otroligt…är ni absolut helst säkra på er sak?” frågar den ena polismannen. ”Så snart vi kommit in kan jag bevisa allting!” säger Henrik. De två polismännen går en bit bort för att prata ostört och kommer sedan tillbaka till Elisabeth och Henrik. ”Ok, vanligtvis brukar vi inte göra undantag, men eftersom det här kan vara frågan om mycket allvarliga brott så har min kollega och jag bestämt oss för att göra ett undantag…vi kommer att begära att ni får gå igenom stället så att du (polismannen tittar på Henrik) kan bevisa vad ni just berättat.” säger polismannen och går sedan tillsammans med sin kollega mot ingången på Ljusets Väg. Elisabeth och Henrik går alldeles bakom de två polismännen, när de stannat upp utanför dörren säger Elisabeth: ”Nu kan vi snart få veta sanningen en gång för alla!”…

© Mikael Engström R. 1998-2012


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan