På sjukhuset har Monica fått ett eget rum där hon ska stanna över natten. Sven, Jonathan och Fredrik säger godnatt till Monica innan de lämnar rummet. Den läkare som undersökt Monica är samma läkare som undersökte henne efter att Richard kidnappade henne. Sven frågar läkaren hur det är med Monica. ”I och med det som hände förrut kan jag tyvärr inte komma med några glädjande besked…alla symtom pekar på att Monica håller på att få ett återfall…hon bör snarast möjligt återvända till mentalsjukhuset igen.” säger läkaren. Sven, Jonathan och Fredrik blir alla tre chockade över beskedet. ”Nej det är inte sant…” säger Fredrik och blir mycket upprörd. Tillsammans med Jonathan går Fredrik sedan för att prata enskilt. Sven frågar läkaren om det inte finns några andra alternativ än att skriva in Monica på mentalsjukhuset igen. ”Det ser inte ut så…Monica behöver professionell psykiatriskvård…det kan hon endast få på mentalsjukhuset…jag är ledsen.” säger läkaren, sedan måste han gå sin väg. Sven ser mycket orolig och olycklig ut. Han går fram till Jonathan och Fredrik, men vet inte vad han ska säga så det blir tyst någon sekund. ”Det här är ditt fel pappa…om du inte hade haft en affär med Nina hade det här aldrig hänt! F-n ta dig! Du har redan berövat oss flera år från vår egen mamma och vem vet hur lång tid hon kommer att behöva tillbringa på mentalsjukhuset den här gången!” säger Fredrik, om möjligt ännu mer upprörd. Sven säger att Fredrik har helt rätt i sina anklagelser, han förstå att hans båda söner är väldigt arga på honom och bestämmer sig för att gå och se hur det har gått för Andreas istället. Innan Sven hinner iväg pratar han och Jonathan enskilt. ”Du ska veta en sak pappa…jag är minst lika upprörd som Fredrik är för vad du gjort även om jag inte visar det, men Andreas är trots allt Fredriks och min halvbror så jag känner ett visst ansvar inför honom också…jag vet inte om Fredrik kommer att orka träffa Nina eller Andreas just nu, men jag vill i alla fall veta vad som händer med min halvbror…jag kommer och ser hur det har gått för Andreas så snart jag lugnat ner Fredrik.” säger Jonathan. Sven tackar honom, ”Jag vill inte ha ditt tack pappa…jag gör det här enbart för Andreas skull…inte för din!” säger Jonathan upprört. Sedan går Sven iväg. Jonathan går tillbaka till Fredrik igen…

Polisen ringer på hos Ljusets Väg och Sabina öppnar, hon släpper motvilligt in de två poliserna och Elisabeth och Henrik. Den ena polisen ber Henrik visa var han hölls fången. Henrik går mot väggen där han vet att öppningen till lönngången ska finnas, men den är låst från insidan så han får inte upp den. ”Jag svär på att det finns en lönngång bakom den här väggen!” säger Henrik och börjar knuffa hårdare, men utan att dörren öppnas. Sabina är både orolig och upprörd och säger: ”Kära poliskonstaplar ni ser väl att den unge mannen håller på att föra våld på vår egendom?! Det kan ni ju inte tillåta!”. ”Nej, hon har rätt…några skador på byggnaden får inte förekomma…jag antar att du kanske inte minns sakerna helt korrekt som du berättat för oss tidigare?” säger den ena kostapeln och tittar på Henrik för att sedan vidare säga: ”Vi ber så hemskt mycket om ursäkt för att vi stört er så här sent på kvällen.”. ”Kom nu så går vi!” säger den andre polismannen, men Henrik säger att han inte tänker lämna Ljusets Väg förrän han hittat ingången till lönngången. ”Unge man nu följer du med oss ut!” säger den ena polisen och tar tag i Henriks arm. ”Ok, ok, ok…släpp mig jag kan gå ut själv!” säger Henrik och polismannen släpper taget. Sabina följer de två poliserna och Elisabeth och Henrik ut, men när de kommit halvväggs genom hallen vänder Henrik plötsligt om och springer med full fart mot väggen där han minns att dörren till lönngången fanns. Dörren, som inte är gjort för några större fysiska påtryckningar, flyger upp och Henrik är nära att falla ner för hela trappan som leder ner till lönngången! De två poliserna och Elisabeth står alldeles förskräckta efter att ha sett vad som hänt…

Marcus och Sandra kommer ut från vad som ser ut att vara en lite större grillbar. ”Tack ska du ha för att du följde med mig ut så här sent på kvällen Marcus.” säger Sandra. ”Det är lugnt…” säger Marcus. ”Ja, nej klockan har verkligen blivit mycket…men vi kan väl höras i morgon?” säger Sandra. Marcus, som inte vill verka otrevlig, säger ja. Sedan får Marcus en stor kram av Sandra samtidigt som hon säger att det är skönt att vara tillbaka, när Sandra sedan har gått säger Marcus för sig själv: ”Jag hoppas bara att din återkomst inte kommer att skapa några problem Sandra.”…

Jonathan kommer förbi Sven och Nina för att se vad som hänt, men operationen är inte avslutad ännu så ingen vet något än så länge. Strax efter att Jonathan kommit kommer en sjuksköterska och berättar att operationen när som helst är färdigt. ”Oh, jag står inte ut med denna väntan! Andreas måste klara sig! Han är allt jag har!” säger Nina förtvivlat och vänder sig till Sven. Jonathan tycks inte tycka att det är speciellt roligt att se Nina i famnen på Sven och det upptäcker Sven, men kan inte göra mycket åt det…

”Oh herre gud!” säger den ena polismannen efter att ha sett Henrik knuffa in dörren till lönngången. De båda polismännen går ner i lönngången tätt följda av Elisabeth och Henrik. Sabina följer även hon med ner, mycket orolig för vad som just hänt. ”Men så här kan ni inte göra! Ni har förstört vår egendom!” säger Sabina, men blir ombedd att hålla tyst av en av polismännen. Henrik kommer fram till rummet där han hölls fången, han öppnar dörren och berättar sedan att det var där han hölls fången. De båda poliserna kollar igenom rummet och Elisabeth ser sig alldeles förskräckt omkring samtidigt som hon säger: ”Det här kan inte vara sant.”. Samtidigt har Richard lyckats ta sig ut genom en bakdörr till Ljusets Väg tillsammans med Carina och Michael och flyr till en bil som står gömd en bit bort...

Nick ligger vaken i sin lägenhet då han inte kunnat somna, han förstå inte varför han drömde att han skulle gifta sig med Ulrika istället för Hanna. ”Jag hoppas att det inte är ett tecken på att det inte kommer att bli Hanna och jag i framtiden.” säger Nick och ser olycklig ut…

Läkaren som har haft hand om Andreas operation kommer fram till Nina, Sven och Jonathan. ”Jag är ledsen…men Andreas har tyvärr inte överlevt den svåra operationen.” säger läkaren och Nina blir alldeles ifrån sig av förtvivlan. Sven och Jonathan lika så. Den som körde på Andreas (och som också infunnit sig på sjukhuset hela tiden sedan olyckan inträffade) blir givetvis också helt förkrossad över beskedet…

Hanna och John ligger i Hannas säng då Hanna säger: ”Jag är verkligen glad över att du bestämde dig för att sova över.”. ”Jag med…” säger John och ler. Sedan börjar de kyssas passionerat och det ena leder till det andra…

Då man undersökt rummet där Henrik hållits fången fortsätter man att undersöka lönngången där man även finner Carinas och Michaels gemensamma rum (fast det vet man inte om). När man kommit fram till Richards rum och ska öppna dörren gör Sabina allt för att förhindra det, men en av poliserna tar hand om henne (han följer henne därifrån) och man kan ta sig in till Richards rum till slut. De ser sig omkring, men upptäcker ingenting speciellt till en början, men då Elisabeth upptäcker en låst låda i Richards skrivbord börjar man bli misstänksam. Med hjälp av ett speciellt hjälpmedel får den polisen, som följt med dem in, lyckas man få upp låset och kan dra ut lådan. I lådan finns bl.a. ett fotografi av Richard, Carina och Michael och på baksidan ser står det: Richard, Carina och Michael, sommaren 1998. Elisabeth blir först helt förstummad då Henrik säger: ”Tror du mig nu mamma?”. Elisabeth kommer plötsligt ihåg att hon faktiskt sett Michael då hon senast besökte Ljusets Väg, men då inte vetat vem han var utan bara fått en underlig känsla av mötet:

Ljusets Väg:

Sabina: Hur många gånger ska jag säga att det inte finns någon Richard här! Kan du inte ge dig av härifrån?! Vi har annat att göra än att försöka övertala någon om att det är omöjligt att återuppstå från de döda!

Elisabeth ser förvånat på Sabina och ber henne än en gång att åtminstone förklara varför en papperslappen med Ljusets Väg namn fanns inne på Evas rum på sjukhuset. Sabina skakar på huvudet och säger åter igen att hon inte vet hur det kunde komma sig, Elisabeth suckar och ger sig sedan av till slut. När Elisabeth vänder sig om innan hon ska öppna ytterdörren för att gå ut från Ljusets Väg får hon se en skymt av Michael, som även ser henne. Elisabeth stannar upp för en sekund och tittar lite förundrat på Michael som även han stannat till och tittar på Elisabeth…