I Gerdélius villa har Elisabeth precis ringt en gammal vän som hon vet äger ett privatplan, när Henrik kommer ut i hallen där Elisabeth befinner sig säger hon: ”Då var allting ordnat…jag har fått tillstånd av min vän att låna ett privatflygplan med pilot tills i morgon…jag åker för att undersöka den där adressen jag såg vid Ljusets Väg igår.”. ”Är det en så bra idé egentligen? Den där adressen kan ju i stort sätt leda vart som helst.” säger Henrik lite oroligt. ”Ja, jag vet…men det är mer än värt besväret om den kan leda mig till Carina och Michael…mina älskade barn.” säger Elisabeth. ”Är du säker på att du inte vill att jag ska följa med?” frågar Henrik. ”Ja, Henrik…jag är väldigt tacksam för att du erbjuder dig att följa med, men du har varit med om nog så mycket den senaste tiden. Jag vill verkligen att du stannar hemma och försöker vila upp dig och bearbeta allt som hänt…din pappas död och det faktum att du fått tillbaka ditt minne…det är båda saker som tar tid att bearbeta och vänja sig vid…du ställde upp för mig igår, det är jag dig evigt tacksam för…vore det inte för dig så vet jag inte om vi någonsin skulle fått veta sanningen om Richard, Carina och Michael…men nu är det dags att du börjar tänka på dig själv ett tag… Dessutom, vem vet? Redan ikväll kanske jag kan komma med goda nyheter om jag hittat Carina och Michael!” säger Elisabeth och ler.

Kristin tittar till Carina och Michael i ett rum på det nya stället för Ljusets Väg. När hon sedan lämnar rummet och stängt dörren efter sig tänker Kristin för sig själv: ”Jag undrar hur Elisabeth har tagit allting…det är inte varje dag man får reda på att nära och kära som man trott varit döda i flera år lever.”…

I Annies lägenhet sitter Ulrika och Annie och äter frukost fortfarande då Annie har ledigt och Ulrika börjar sent. Annie ser på Ulrika att hon tänker på något och säger: ”Du tänker fortfarande på det där samtalet du hade med Kates dotter igår eller hur?”. ”Ja…” säger Ulrika lite tankspritt och tittar på Annie. ”Ulrika du måste komma ner på jorden! Börja leva ett normalt liv!” säger Annie. ”Ja ja, men det är så mycket som står på spel nu Annie…jag har äntligen lyckats splittra Hanna och Nick och dessutom fått Nick att börja gilla mig…om Kate kommer hem kan hon förstöra mitt liv på mindre än några sekunder genom att berätta för Hanna och Nick vad jag gjort! Jag kan inte låta det hända!” säger Ulrika lite upprört. ”Ok...och exakt vad kan du göra åt det?” frågar Annie. ”Det vet jag inte ännu, men än sak är säker Annie…jag tänker inte förlora Nick nu när jag kommit så här långt!” säger Ulrika…

”Ah! Det var en underbar födelsedag igår.” säger Sebastian då han, Lisa, Erik och Lena sitter vid frukostbordet hos Sedins. ”Jag är glad att du tycker det…” säger Lisa och ger Sebastian en puss. Mia kommer in i köket och säger lite snabbt att hon går in i badrummet. Strax därefter säger Lena lite skämtsamt: ”Ja, John kan ju inte ha haft det allt för tråkigt han heller eftersom han sovit över hos Hanna.”. ”Nej det är sant…” säger Sebastian. Lisa ser plötsligt lite nere ut och Erik frågar vad som är fel. ”Nej…det är bara det att…ni ska ju åka hem idag…det känns tråkigt…jag önskade att ni bodde här i närheten som för i tiden…då kunde vi träffas oftare.” säger Lisa. ”Åh, det önskar jag också…tänk om allt var som förr.” säger Lena och kramar om Lisa. ”Men hörr’ni! Än är det flera timmar kvar tills ni åker…vi behöver ju inte ta ut något i förskott eller hur?” säger Sebastian, Erik håller med. Plötsligt ringer det på dörren, Sebastian är den som går och öppnar, utanför står ett par i 40 år åldern som inte verkar helt nyktra, de börjar sjunga: ”Ja må han leva! Ja må han leva!”. Sebastian säger förvånat: ”Mamma…pappa?”…