”Vad gör ni här?” säger Sebastian förvånat då hans föräldrar plötsligt kommit på besök hos Sedins. ”Vi är här för att gratulera dig på din 18 års dag!" säger pappan och hickar. "Vi vet att vi lite sena, men här är vi i alla fall.” säger mamman och ler. Sebastian vet inte vad han ska säga och plötsligt kommer Mia ut från badrummet. ”Vilka är ni?” frågar Mia och Sebastian säger: ”Mia…det här är mina föräldrar.” Mia vet inte vad hon ska säga…

På [Spirit] har Maria lyssnat på Elisabeths otroliga berättelse och är nästan helt mållös. ”Jag vet inte vad jag ska säga Elisabeth…det låter som det du sagt är taget ur en film eller något.” säger Maria. ”Jag vet…det låter helt otroligt…jag har själv svårt att förstå att det faktiskt är sant!” säger Elisabeth vidare och frågar sedan om det är ok om hon är borta några dagar för att reda ut allting. ”Givetvis Elisabeth! Det är självklart!” säger Maria och sedan lämnar de tillsammans Marias kontor. Efter att Elisabeth lämnat [Spirit] säger Richard till sin medhjälpare, samtidigt som har beundrar Maria: ”Den kvinnan ska bli min om jag så måste gå genom eld och vatten...det finns ingen som hon, hon är en ängel…frågan är bara hur jag ska gå tillväga för att vinna hennes hjärta…utan att bli avslöjad av Elisabeth?”…

Elin kommer med mat till Jenny i den i ordning gjorda militärbunkern, men då Jenny inte säger något blir Elin nästan orolig. ”Värst vad tyst du var då…har du börjat inse att du kommer att bli tvungen att spela efter mina spelregler?” frågar Elin. ”Jag vet inte vad du snackar om Elin.” säger Jenny spydigt. ”Vad jag menar är att när den dagen kommer då du kommer att lämna det här stället kommer du inte ha något annatr val än att följa mina regler!…” säger Elin. ”Jag vet fortfarande inte vad du menar Elin…finns det någon poäng med den här konversationen eller?” frågar Jenny och låter fortfarande spydig. ”När du kommer ut härifrån kommer du att vara den svaga systern som det går dåligt för, som aldrig lyckas med något…Du kommer att vara Jag…och Jag kommer att vara Du! Precis som nu.” säger Elin och ler elak. Jenny bara tittar förvånat på Elin…

”Dina…föräldrar…?!” säger Mia förvånat och granskar paret med en förvånad blick. "Precis, hans föräldrar!" säger mamma lite otrevligt. "Ok, ja...kom in då." säger Mia lite motvilligt. Inne i köket har Lisa, Erik och Lena blivit nyfikna på vad som hänt då Sebastian inte kommit tillbaka, de kommer alla tre ut i hallen. ”Vad är det som händer här?” undrar Lisa då det plötsligt blivit alldeles tyst. ”Eh…det här är mina föräldrar Lisa…” säger Sebastian. Lisa går försiktigt fram och hälsar på Sebastian föräldrar. Mia vet varken in eller ut, men ber Sebastians föräldrar att slå sig ner i vardagsrummet tillsvidare.

På vernissaget råkar Lasse ha sönder ett mindre konstverk och undrar vart Carmen tagit vägen. Efter som han är ny känner han inte till stället så väl. Han går in bakom draperiet och går mot dörren där Carmen gått in tidigare, han öppnar den försiktigt och tittar in, ska han gå ner för trapporna eller inte?…

Sandra tänker tillbaka på igår kväll med Marcus:

Marcus och Sandra kommer ut från vad som ser ut att vara en lite större grillbar…

Sandra: Tack ska du ha för att du följde med mig ut så här sent på kvällen Marcus.

Marcus: Det är lugnt…

Sandra: Ja, nej klockan har verkligen blivit mycket…men vi kan väl höras i morgon?

Marcus: Ja…

Sedan får Marcus en stor kram av Sandra samtidigt som hon säger att det är skönt att vara tillbaka…

”Ah, Marcus…jag tror jag känner mer för dig än vad jag vågat erkänna tidigare...på något sätt ska jag vinna dig tillbaka…” säger Sandra och ler…

”Du kommer inte att lyckas med dina onda planer Elin!” säger Jenny upprörd. ”Ah, Jenny…du är verkligen patetisk när du inte har någon makt alls…jag har ju så gott som redan lyckats, inte sant?…Jag har fått mamma och pappa att tro att du blivit som jag och fått Marcus att gilla mig…vad mer kan jag göra för stunden?” säger Elin och ler. ”Du kommer inte att lyckas med det här Elin...det är allt jag säger.” säger Jenny. ”Du är SÅ patetisk Jenny, låt maten tysta mun istället!” säger Elin och lämnar den i ordning gjorda militärbunkern. Jenny vet inte vad hon ska ta sig till…

Vincent försöker trösta Anita efter gårdagen, men inget tycks hjälpa. ”Jag vet inte hur jag ska klara det här Vincent…” säger Anita alldeles förstört, ”Det är svårt Anita, jag vet, men på något sätt…på något sätt ska vi ta oss igenom det här…tillsammans.” säger Vincent och försöker le lite. Anita ser dock inte alls hoppfull ut…

Lasse tar mod till sig och börjar gå ner för den svagt belysta trappan . Carmen står vänd mot något som ser ut som ett altare. ”Carmen?!” säger Lasse förskräckt då han kommit ner till rummet där Carmen befinner sig, Carmen vänder sig från altaret och tittar förvånat på Lasse utan att säga ett ord…