”Snälla någon!…Hjälp mig!” säger Jenny i den i ordning gjorda militärbunkern, hon gråter och är förtvivlad. ”Om bara någon kunde höra mig…om bara någon kunde känna att jag är i fara!” säger hon vidare…

I Dahlbergs lägenhet får Anita en obehaglig känsla och säger: ”Gud vad var det…?!”. ”Vad då?” undrar Vincent, som sitter och håller om Anita. ”Jag fick en sån konstig känsla...jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det kändes som att något av våra barn är i fara!…” säger Anita till Vincent som inte vet riktigt vad han ska tro…

Vid [La Familla] säger Carmen: ”Lasse vad gör du här?”. ”Jag…eh…jag råkade ha sönder ett litet konstverk…så jag vill berätta det för dig, men jag kunde inte hitta dig…vad är det för plats egentligen?” undrar Lasse medan han ser sig omkring. Carmen vet inte vad hon ska svara…

Hanna och John går hand i hand på väg till något ställe att äta lunch på då de möter Nick. ”Nick?” säger Hanna lite förvånat. ”Ja det verkar inte bättre…” säger Nick och är allt annat än glad efter att ha sett Hanna och John gå hand i hand. Hanna ber John att gå lite i förväg så att hon och Nick kan prata ostört. När John gått iväg säger Hanna: ”Nick…jag ville inte att du skulle få veta det så här…”. ”Spelar det någon roll? Hur länge har det här på gått egentligen?” frågar Nick upprört. ”Vi träffades igår och inget var planerat…” säger Hanna. ”...och det vill du att jag ska tro på?” säger Nick. ”Men det är sant…inget har hänt innan dess, jag lovar!” säger Hanna. ”F-n Hanna!…Jag trodde på vår kärlek, men du…du verkar ha valt den enkla vägen…men det gör inget…det ska jag också från och med nu!” säger Nick och tar av sig sin förlovningsring och kastar den på marken för att sedan gå därifrån. "Men Nick...!" säger Hanna olyckligt, men bestämmer sig för att inte gå efter Nick nu…

”Snälla Gud…låt någon höra mig…eller hitta mig!” säger Jenny i den i ordning gjorda militärbunkern, ”Snälla!” säger hon vidare…

Hemma hos Marcus sitter han och Elin/"Jenny" och myser då även Marcus får en obehaglig känsla, likt Anita, och rycker till. Elin/"Jenny" frågar vad som hänt då Marcus plötsligt ryckt till. ”Jag vet inte…jag fick en sån konstig känsla bara.” säger Marcus. Elin/"Jenny" fortsätter bara att mysa, men Marcus kan inte glömma sin konstiga känsla…

”Det här…ja…eh…Lasse…det är väl lika bra att jag berättar som det är.” säger Carmen och berättar om sin tid i Sydamerika och vad hon lärt sig av inhemska indianer. ”Det här är den plats som jag går till när jag känner att jag behöver be för något…det är lite som min egna heliga plats kan man säga.” säger Carmen. Lasse vet först inte vad han ska säga, men säger efter en kort stund ändå: ”Förlåt Carmen…jag…jag menade inte att…att störa dig…”. Carmen avbryter honom och säger: ”Det är ingen fara Lasse…om du vill kan du få ta del av min kunskap…det kan göra dig gott inför morgondagens visning.”. Lasse är tveksam till en börja, men väljer sedan att gå med på det. ”Bra!” säger Carmen och ler…

”Anita…” säger Vincent lite frågande. ”Nej vänta…” säger Anita och försöker att framkalla känslan hon fått tidigare, men hon lyckas inte. ”Jag kunde känna det Vincent…tänk om det är Elin?” säger Anita. ”Det är inte möjligt…Elin är död.” säger Vincent. ”Det måste ha varit honn Vincent!" säger Anita bestämt och tittar på Vincent…

Sven, Jonathan och Fredrik besöker sjukhuset där Monica ligger, de ska berätta för henne att hon måste återvända till mentalsjukhuset. På vägen från hissen till Monicas rum säger Sven: ”Det är väldigt snällt av er båda att fråga hur det är med Nina med tanke på…ja ni vet vad jag menar, jag vill att ni ska veta att jag uppskattar det.”. Varken Jonathan eller Fredrik känner att de vill kommentera pappans tacksamhet. Väl framme utanför Monicas rum förvarnar Sven för vad som kan hända när de berättar för Monica att hon ska återvända till mentalsjukhuset. Sedan öppnar Sven försiktigt dörren in till Monicas rum. Monica säger ingenting utan tittar bara förvånat på Sven, Jonathan och Fredrik då de kommer in i rummet. ”Monica…” säger Sven och tar Monicas hand, men Monica drar bort sin hand. ”Snälla Monica…gör inte det här svårare än vad det är…” säger Sven och tittar på Monica som tittar bort. Det blir tyst någon sekund innan Sven suckar och fortsätter: ”Jag och pojkarna har kommit hit för…för att berätta något för dig…vi vill att du ska höra det från oss och inte några läkare…du vet att vi älskar dig.”, Monica är fortfarande frånvarande. Det blir tyst ytterligare någon sekund innan Sven bestämmer sig för att berätta det tråkiga beskedet: ”Läkarna har get ett tråkigt besked…det verkar som om du kommer att bli tvungen att skrivas in på mentalsjukhuset igen.”. Monica vänder sig sakta mot Sven och säger: ”Aldrig! Jag kommer aldrig att återvända till det där stället igen!”…

Hanna och Nick kommer ut från en pizzeria där de ätit. ”Ja, Hanna…det var verkligen gott det där.” säger John, men får inget svar från Hanna och frågar vad det är. ”Nej…det är det här med Nick…det känns jobbigt bara.” säger Hanna. John säger att han förstår och frågar om Hanna vill vara för sig själv ett tag och tänka över vad som hänt. ”John du…du är en sådan osjälvisk och förstående person…det vore inte helt fel att få tänka över det som hänt på egen hand faktiskt…om du verkligen inte har något emot det?” säger Hanna. ”Självklart inte…jag går hem så länge och ser om det hänt något nytt…du kan komma förbi när du känner för det.” säger John, Hanna ler. De kramas och sedan skiljs de åt.

”Det här är verkligen spännande!” säger Lasse då han lyssnat på vad Carmen haft att berätta. Carmen blir tyst en stund och Lasse frågar vad det är. ”Eh…jag vet inte om jag borde fråga det här, men…skulle du ha något emot att pröva en brygd som jag gjort i ordning…det är en mycket gammal brygd som gått i arv i generationer. Den har en bättre verkan än livet självt på både själ och kropp…det är en underbar brygd som ger dig en känsla du aldrig känt förut…” säger Carmen och ler. Lasse är tveksam till en början, men går sedan med på att prova brygden ändå till slut…

På flygplatsen får Elisabeth besked om att flygplanet hon ska flyga med tyvärr inte kommer att lyfta i tid p.g.a. att andra flighter blivit försenade. Elisabeth suckar och sätter sig och läser en bok hon har med sig i väntan på att planet hon ska flyga med ska kunna lyfta…

I Sedins hus ringer det, Mia svarar, det är Jan. Jan berättar att Rolf inte kommer att kunna hämta Erik och Lena som bestämt så han kommer själv att komma och hämta dem. Efter samtalet bli Mia orolig, nu kommer hon ändå tvingas träffa Jan trots allt!…