På sjukhuset försöker Sven
få Monica att inse att det är för
hennes egen bästa som hon måste
återvända till mentalsjukhuset igen, men Monica vägrar
och blir helt desperat
och nästan tokig så man tvingas kalla in vårdpersonal… ”Är
det du Elin?” frågar Vincent då han sett tjej i Jennys och
Elins ålder, väldigt
lik de båda tvillingarna. När tjejen kommit en bit
närmre upptäcker han att
han sett fel. Tjejen frågar vad Vincent menat när han kallar
henne Elin.
Vincent berättar vad som hänt. ”Gud vad hemskt.” säger
tjejen och berättar sedan
vad hon har för ärende i kyrkan, hon ska prata med
prästen om sin mamma som nyligen gått bort, Vincent beklagar
det hela. Efter att tjejen gått för att finna prästen
ser Vincent sorgest mot en av statyerna som förställer Jesus… Kristin
får ett samtal från Richard som vill veta om allting
är som det ska. ”Visst,
allting är under kontroll, Carina och Michael trivs här
jättebra här på det nya stället.” säger
Kristin.
”Det låter bra, lite senare ikväll kommer den första
gruppen medlemmar och
sedan kommer det att fortgå på det viset varje
kväll tills alla från det
gamla stället för Ljusets
Väg kommit till det nya
stället.” säger Richard. ”Ok,
det låter bra.” säger Janet och sedan lägger man
på. ”Det ska bli roligt att
träffa de andra.” säger Janet och ler… ”Känner
du något Lasse?…” undrar Carmen, efter att hon givit Lasse den
gamla indianska
brygden. Lasse är till en början tyst, men säger efter
en stund: ”Det är en
helt otrolig känsla…den är obeskrivbar.”. Carmen börjar
sakta närma sig Lasses
och smeka hans kind med handflatan, Lasse ler… Monica gör allt för att bli fri
från båren som
hon ligger fast spänd på som sjukhuspersonalen tvingats
använda p.g.a. Monicas vilda
tillstånd. Innan de för
bort Monica säger hon: ”Snälla…jag gör vad som helst
bara jag slipper
återvända till mentalsjukhuset!”. Fredrik klarar inte av att
se mamman i det
tillstånd hon är i och går gråtandes
därifrån, Johanthan kommer efter honom så
snart han sagt åt Monica att allting kommer att ordna sig. Sven
tittar
olyckligt efter Monica då hon förs bort av sjukhus
personalen för att återvända
till mentalsjukhuset… På
vägen hem går Sebastian förbi en port till en
träningslokal som en man i 30
års åldern tycks vara på väg till. Mannen
bär på en massa kartonger som tycks innehålla
kosttillskott. Rätt vad det är
börjar kartongerna falla och Sebastian är snabbt på
plats och hjälper till att plocka upp
kartongerna som fallit. Han ser även att mannen tycks ha fler
kartonger i sin bil som står vid gatan och frågar om
han kan hjälpa till och
bära några fler kartonger. ”Ja, du…det skulle vara
väldigt jyst av dig…jag har några stycken till i bilden…om
du har tid och hjälpa till skulle
jag vara väldigt tacksam.”
säger mannen och Sebastian ställer givetvis upp. Det
ringer på Sedins dörr och Mia öppnar, utanför
står Jan Eriksson och säger: ”Hej
Mia, det var inte igår”, Mia vet inte vad hon ska säga utan
bara tittar på Jan… ”Annie!
Jag vet inte vad jag ska göra…” säger Ulrika och verkar
deppig där hon sitter
tillsammans med Annie i Annies vardagsrum. ”Alltså Ulrika, jag
vet inte vad du
vill att jag ska säga…Kate kommer att komma hem och
då får du helt
enkelt ta konsekvenserna av vad du gjort…” säger Annie. ”Ja,
ja…tack för de
uppmuntrande orden!” säger Ulrika och ser tänkande ut. Annie
säger att hon
ska gå ut i köket och hämta mer kaffe och frågar
om Ulrika också vill ha mer
kaffe, men Ulrika tackar nej. ”Jag vägrar ge upp så
lätt…det måste finnas något
jag kan göra för att hindra Kate från att berätta
för Hanna och Nick vad jag
gjort och sparka mig från [Spirit]” tänker Ulrika vidare… ”Hur
känns det nu Lasse?” frågar Carmen. ”Det känns som om
jag drömmer.” säger Lasse.
Carmen börjar sakta att ta av Lasses kläder, plagg för
plagg samtidigt som hon börjar kyssa
honom. Lasse njuter, men frågan är om han verkligen är
medveten om vad som
egentligen händer?… Maria
plockar ihop några saker på sitt kontor innan hon går
hem då Mona kommer in på
hennes kontor med några papper. De småpratar lite om Kate
som de båda saknar och
hoppas att hon kommer
hem snart… ”Så
där, tack ska du ha för hjälpen.” säger mannen som
Sebastian hjälp då alla kartongerna är på plats i
träningslokalen. ”Ingen orsak.” säger
Sebastian för
att sedan se sig omkring, mannen ser det och frågar:
”Tränar du något? På gym
eller så?”. ”Nej…nej det gör jag inte…men har alltid velat
det faktiskt.”
säger Sebastian. ”Vad har hindrat dig då?” frågar
mannen. ”Ja det är
väl både det ena och det
andra…mest ekonomin antar jag.” säger Sebastian och suckar. ”Men
du…vi behöver
folk här och du verkar vara en bra kille…om du vill kan du
få arbete här…så kan
du ju träna gratis!” säger
mannen. ”Va? Menar du allvar?!” frågar Sebastian
förvånat. ”Visst! Det har
precis slutat tre anställda så vi behöver hjälp
omgående!” säger mannen.
Sebastian tänker en sekund och säger sedan: ”Ja, varför
inte…jag måste bara
pratar med de jag bor hos först, men det ska nog inte vara
några problem.”.
”Utmärkt! …vi har väl inte presenterats för varandra
än eller hur? Jag heter
Eddie…Eddie Karlsson, det är jag som äger det här
gymmet.” säger Eddie.
”Sebastian Lövgren, trevligt att träffas.” säger
Sebastian. Lasse
och Carmen har legat med varandra, de ligger bredvid varandra
nästan utan
kläder. Lasse ser ut att njuta, men plötsligt verkar det
nästan som om han ”kom
tillbaka” till verkligheten och frågar förvånat vad
det är som
hänt. ”Det mest underbara
som kan hända mellan två människor Lasse…du och jag har
haft passionerat sex på en
spirituell nivå Lasse…det är vad som har hänt.”
säger Carmen och ler. Lasse vet
inte vad han ska säga utan tittar bara förskräckt
på Carmen… © Mikael Engström R.
1998-2012
|