”Kommer Kate snart att komma hem?!” frågar Ulrika Maria lite nervöst på [Spirit]. ”Ja visst! Är det inte underbart!” säger Maria och tittar på Ulrika. Ulrika står tyst och Maria frågar om något är fel. ”Va?! Nej, jag kom bara på ensak jag skulle göra.” säger Ulrika och försöker att le för att sedan lämna Marias kontor. Marias telefon ringer och hon svarar. Utan för Marias kontor stannar Ulrika upp efter att ha stängt dörren. ”Lysande tajming Kate! Precis som jag håller på att göra framsteg med Nick ska du dyka upp igen…men jag tänker inte låta dig komma i mellan Nick och mig! Jag måste bara komma på ett sätt att stoppa dig från att berätta sanningen om vad jag gjort mot Hanna.” tänker Ulrika…

Nicole smyger sig upp på däck på båten hon färdats med och ser sig oroligt omkring, hon går mot räcket och ser ut över vattnet. ”Det kan inte vara långt kvar nu tills vi kommer till Sverige.” tänker Nicole och ser ut att njuta av färden lite precis som en man ser henne och ropar: ”Hörru! Vad gör du ombord på vår båt?!”. Nicole vet inte vad hon ska säga…

Sven kommer till Petterssons hus, han finner Jonathan sittandes i köket och läser en tidning. ”Hallå där!” säger Sven och försöker låta som om ingeting hade hänt. Jonathan tittar bara kort upp från sin tidning, men säger ingenting utan fortsätter att läsa tidningen. Sven ser sig lite oroligt omkring, ”Ja ha…var har du din bror då?” frågar Sven efter ett tag. Jonathan läger ner tidningen och reser sig från bordet och säger: ”Fredrik har åkt sin väg! Han orkade inte vara kvar efter allt som du ställt till med!” sedan går han mycket bestämd iväg in på sitt rum. Sven vet inte vad han ska säga…

Vincent och Anita är ute på promenad då de stöter på Elin/"Jenny" och Marcus. ”Ja ha så ni är också ute och går?” säger Anita och ser glad ut. ”Ja, det stämmer…” säger Elin/"Jenny". Vincent ber att få prata enskilt med Marcus och Anita och Elin/"Jenny" börjar prata för sig. ”Marcus…både Anita och jag vill tacka dig för att du finns som stöd åt Jenny nu när hon har det svårt.” säger Vincent och Marcus säger att det inte är något Vincent behöver tacka honom för. ”Jenny är min flickvän och jag vill inget annat än att finnas vid hennes sida när hon har det jobbigt.” säger Marcus och Vincent säger: ”Du är en bra grabb du Marcus.”. ”Mamma…du ser ut att må mycket bättre.” säger Elin/"Jenny" till Anita och Anita berättar vad som hänt. ”Det var bra att du och pappa pratat ut.” säger Elin/"Jenny" och sedan så frågar Anita hur Elin/"Jenny" har det. ”Jag har ju Marcus…och er…jag klarar mig.” säger Elin/"Jenny" och sedan kramar de om varandra samtidigt som Anita säger: ”Vi ska nog ta igenom det här ska du se”. Vincent och Marcus kommer tillbaka från där de stått och pratat enskilt och de båda paren bestämmer sig sedan för att gå skilda vägar.

”Vad jag gör på den här båten?!” frågar Nicole oroligt. ”Ja, just precis!” säger mannen som fått syn på henne. ”Men vet du inte det…jag är ju dotter till en i besättningen.” ljuger Nicole och försöker spela tro värdig. ”Jasså är du? Till vem då?” frågar mannen. Nicole vet inte vad hon ska svara först, men säger sedan med lite attityd: ”Men ursäkta mig, men vem tror du?”. ”Hmm…få se nu alla i besättningen har barn…du är ganska lik Martin till utseendet…kan det stämma att du är hans dotter?” frågar mannen. ”Men bingo! Du har alldeles rätt…” säger Nicole. ”Roligt att ha dig ombord…vi är snart framme.” säger mannen för att sedan ge sig av då en av hans kollegor ropar. Nicole pustar ut och tänker oroligt: ”Det var nära ögat, hoppas bara att den där mannen och den där Martin inte talas vid innan vi kommit i land för då får jag problem!”…

På [Spirit] kommer en brevbärare upp med posten och lämnar den till Mona i receptionen, posten innehåller bl.a. brevet som Nicole skickat till Maria…

Sven knackar på Jonathans dörr och ber att få komma in, men Jonathan öppnar. "Kan du berätta vad som hänt är du snäll?" säger Sven. "Fredrik lämnade stan för att han behövde tid att tänka över det som hänt! Är det så konstigt tycker du efter allt du ställt till med?!” undrar Jonathan mycket irriterat, sedan ber han att få vara ifred och stänger dörren efter sig. ”Det här var värre än jag trodde.” säger Sven för sig själv och ser orolig ut…

Nick står och tittar ut genom sitt vardagsrumsfönster då han tänker tillbaka på gårdagen då han var ute med Ulrika:

Ulrika och Nick kommer ut från restaurangen där de suttit och ätit och samtalat. De verkar ha haft det riktigt trevligt tillsammans.

”Är det möjligt att jag har missbedömt Ulrika…” tänker Nick och vet inte riktigt vad han ska tro…