På vernissaget [La Familla] sitter Carmen nere i det mörka rummet och säger några besvärjelser framför ett lite kors i guld, därefter häller hon någon form av brygd över det och tänker sedan tillbaka på då hon och Lasse var tillsammans:

Vid La Familja:

Lasse och Carmen börjar att klä av varandra långsamt samtidigt som man hör deras röster…

Carmen: …det är en mycket gammal brygd som gått i arv i generationer, den har bättre verkan än livet självt på både själ och kropp…det är en underbar brygd som ger dig en känsla du aldrig känt förut…

Lasse och Carmen börjar att kyssa varandra…

Carmen: Känner du något Lasse?…

Lasse: Det är en helt otrolig känsla…det är obeskrivbar.

Carmen: …din hemlighet är säker med mig…

Vid träningslokalen säger Eddie till Sebastian: ”Sebastian…om du vill kan vi gå på lunch.”. Sebastian säger att det inte skulle sitta helt fel. När de kommit ut från träningslokalen säger Eddie: ”Det var tråkigt det där som hade hänt din vän Henrik”. ”Ja verkligen…jag önskar verkligen att det fanns någon jag kunde göra för att munta upp honom.” säger Sebastian och ser lite nedstämd ut. Plötsligt passerar de en anslagstavla med en stor annons på som Eddie läser innan till: ”Men oj har du sett! Maskerad Gala tillägnad tredje världens barn…det är rätt snart…skulle inte det kunna vara något som kan munta upp dig vän? Om ni går några stycken?”. ”Hmm…jo kanske det?” säger Sebastian och plockar med sig en lapp med telefonnumret och adressen till stället där det hela ska äga rum. ”Om vi bestämmer oss för att gå Maskerad Galan måste du givetvis följa med!” säger Sebastian och Eddie säger att det vore trevlig, sedan fortsätter de att gå till ett ställe där de kan äta lunch.

På [Spirit] kommer Mona in med dagens post till Maria på hennes rum. Maria börjar gå igenom posten på en gång, men telefonen ringer och hon tvingas lägga ifrån sig breven då hon svarat precis som hon kommit till brevet från Nicole…

Lasse sitter hemma ensam hos Sedins då han plötsligt känner att han måste besöka Carmen vid vernissaget [La Familla], men han vet inte varför. Han går fram och tillbaka i vardagsrummet och verkar orolig. Till slut han tar på sig ytterkläderna och går iväg ändå…

Elin besöker den i ordning gjorda militärbunkern, Jenny känner inte för att vara trevlig och mer eller mindre ignorerar Elin hela tiden. Elin märker det givetvis och säger till slut: ”Här har du…(Elin räcker över en smörgås och något att dricka till Jenny)…synd att du inte kan närvara på middagen mamma och pappa ska ha för mig och Marcus.”, sedan ler hon lite små elakt. Jenny säger inget och Elin bestämmer sig för att strö lite extra salt i såren och säger vidare: ”Fast du kommer ju att finnas där…rent spirituellt menar jag.”, sedan skrattar hon innan hon lämnar den i ordning gjorda militär bunkern efter att ha sagt att hon kommer tillbaka ikväll igen. Jenny blir kvar ensam…

Det har blivit dags för John, Hanna och Lisa att åka hem. Henrik och Alice tackar dem än en gång för att de stannat hos Henrik över natten. ”Henrik, du har tur du som har så fina vänner som John, Hanna, Lisa och Sebastian.” säger Alice och Henrik instämmer. Sedan frågar Alice om Henrik vill ha lite thé och han tackar ja.

”Ok, då var det dagens post.” säger Maria då hon pratat klart i telefon och återgått till posten. Plötsligt kommer både Ulrika och Mona in. Mona säger att hon precis pratat med en kund och Maria måste ge sig iväg på ett krismöte på ett annat företag omgående, Maria suckar. ”Ulrika…skulle du kunna dela upp dagens posten åt mig tills jag kommer tillbaka…lägg inrikespost i en hög och utrikespost i en annan ok?” säger Maria och Ulrika säger att hon ska göra det och tar posten och sätter sig vid sitt skrivbord. ”Då ska vi se.” säger Ulrika och börjar dela upp posten från början…

”Jag är så glad över att din date med Maria gick så väl igår.” säger Kristin då hon och Richard sitter inne på Richards kontor vid det nya stället för Ljusets Väg. "Jag med…alltså den kvinnan är unik!" säger Richard och tycks se henne framför sig. ”Ok, så vad händer härnäst då?” frågar Kristin. ”Vi ska ha ännu ett affärsmöte i eftermiddag…bara jag och hon så klart den här gången…men efter det måste jag komma på något bra ställe som jag kan bjuda ut henne till vid ett senare tillfälle så vi kan göra något trevligt tillsammans…Har du hört talas om den där Maskerad Galan för tredje världens barn? Det kan nog vara ett bra alternativ…eller vad tror du? Menar, visst skulle det ge ett seriöst intryck av mig?” säger Richard. Kristin instämmer och säger att det var en utmärkt idé. ”Bra! Då är det så det blir!” säger Richard och ler…

Lasse har kommit till vernissaget [La Familla]” och kliver på. ”Lasse…?!” säger Carmen lite förvånat. ”Jag behöver dig Carmen!” säger Lasse och går fram till Carmen och kramar om henne samtidigt som han ger henne en kyss. Carmen tittar därefter på Lasse med lyckliga ögon och säger: ”Följ med mig…” och de går tillsammans ner till det mörka rummet där de hade sex första gången…

”Vad är det här?!…ett brev från Nicole…Williams Parker…det måste vara från Kates dotter!…” säger Ulrika förvånat då hon funnit brevet som Nicole skickat till Maria. ”Ja, just det! Det måste var det här brevet hon menade att när vi pratade i telefon förut.” säger Ulrika och minns telefonsamtalet med Nicole…

På Spirit:

Ulrika: Vill du att jag ska framför någonting till Maria kanske, hon kommer tillbaka från Italien i morgon.

Nicole: Ja…eller jag vet inte…säg till henne att jag skickar ett brev till henne…allt hon behöver veta står i brevet.

Ulrika: Det låter viktigt.

Nicole: Ja…det är precis vad det är…

”Just det ja…så är det…det här brevet måste innehålla något viktigt…det kanske innehåller information som jag kanske kan använda mig av för att hålla Kate tyst när det gäller de saker jag gjort mot Hanna…jag måste öppna det och se efter!” säger Ulrika och börjar ivrigt öppna brevet. Hon tar ut det skrivna brevet och ett litet halvt genomskinligt kuvert, som tycks innehålla fotografier (som låg inuti det skrivna brevet). Därefter läser hon innantill:

Kära Maria…

När jag skriver det här brevet är jag på väg att lämna Kanada, kanske för alltid.

Efter mammas senaste besök här i Kanada har min pappa, Bob Williams, blivit som en helt annorlunda människa. Han har börjat dricka enorma mängder sprit varje kväll och jag tror att han har börjat gå på droger, men det är inte det värsta, han har även blivit våldsam.

Han har sagt att han ska sluta slå mig flera gånger och jag vill tro honom, han är ju min pappa trots allt, men så fort han har druckit eller tagit droger gör han det i alla fall, jag står inte ut längre! Den senaste tiden har det bara blivit värre och värre.

Efter att han nästan hotat att ta livet av mig när jag försökt få honom att sluta med hans negativa beteende och sagt att jag hellre vill bo hos mamma, vågar jag inte göra annat än att rymma hemifrån nu. Jag har knappt några pengar på mig och inte mycket till bagage, men jag kan inte vara kvar här. Om allt går som det ska borde jag vara framme i Sverige ganska snart, jag har en resplan som jag tänker följa mycket noggrant…

Nicole Williams Parker

PS. Om det skulle hända mig något på vägen till Sverige har jag bifogat bilder som jag tagit av mig själv framför en spegel för att visa vilka skador min pappa vållat mig den senaste tiden, om jag inte överlever resan så vill jag att han ska få sitt straff!…DS.

Ulrika ser helt chockerad ut efter vad hon läst och lägger ifrån sig brevet som Nicole skrivit för att sedan försiktigt öppna det halvt genomskinliga kuvertet med de bifogade bilderna i. ”Oh herre gud!” säger Ulrika alldeles förskräckt när hon sett bilderna…