Ombord på båten som Nicole färdas stöter mannen, som konfronterat Nicole tidigare, på Martin (mannen som Nicole på stått vara dotter till). ”Men tjena Martin.” säger mannen och Martin hälsar glatt tillbaks. ”Jo du förresten…såg att du hade din dotter med dig ombord på den här turen roligt! Fin tjej…” säger mannen. ”Va? Min dotter…nej skulle inte tro det…min dotter är på semester i Grekland just nu med sin pojkvän…” säger Martin och tittar lite konfunderat på mannen som konfronterat Nicole, mannen vet inte riktigt vad han ska säga…

Vincent och Anita kommer till deras lägenhet där de blir upp mötta av Elin/"Jenny". ”Jasså ni kommer precis när jag ska gå?” säger Elin/Jenny och ler. ”Ja…vart ska du någonstans då?” frågar Anita, ”Nej jag ska bara gå ut ett tag, det är så skönt väder…kanske går förbi Marcus också…” säger Elin/"Jenny". ”Ok, vi ses senare då Jenny.” säger Vincent och Elin/"Jenny" lämnar lägenheten.

Nick är ute och går då han stöter ihop med Hanna. ”Hanna?” säger Nick lite förvånat. ”Nick…” säger Hanna och det blir tyst någon sekund. ”Ja ha så hur har du det nu förtiden?” undrar Hanna. ”Jo det är bara bra…tog en promenad…ganska skönt väder…vad gör du själv ute?” säger Nick. ”Eh…jo, jag är på väg till affären…John har precis börjat göra middag åt oss båda…vi hade inget att dricka så jag tänkte köpa något gått att dricka.” säger Hanna. ”John var det ja…” säger Nick lite nedstämt. Hanna vet inte vad hon ska säga och det blir tyst någon sekund innan Hanna tillsist säger: ”Nick…jag vet att det måste kännas jättejobbigt för dig att John och jag ses…men…”. Nick avbryter Hanna och säger: ”Nej då…du gör vad du vill…du och jag är ju inte tillsammans längre så…”. Hanna vet inte vad hon ska säga till Nicks uttalande och det behöver hon inte heller då Nick strax därefter säger vidare: ”Nej, jag måste ta och röra på mig…vi ses!”. Sedan går Nick sin väg efter att de sagt hej då till varandra. Hanna tittar olyckligt efter Nick…

De två männen som bor ensamma på öde ön har lyckats lugna ner Elisabeth efter chocken att hon förmodligen inte kommer att komma från ön på ett tag. Fe följer med henne till rummet där hon låg och bäddar ner henne i sängen igen. De ber henne att försöka villa ett tag och hon säger att hon ska försöka göra det, men när de båda männen gått stirrar Elisabeth bara rakt upp i taket med en tom blick…

Nicole smyger fortfarande omkring på däck då hon inte klara av att vara nere i lastrummet hela tiden. Plötsligt hör hon mannen, som konfronterat henne, och Martin komma gående. ”Var tog hon vägen?” säger mannen, som konfronterat Nicole. Nicole lyckas gömma sig bakom något som ser ut som ett plastdraperi. De båda männen stannar upp alldeles intill Nicoles gömställe då Martin säger: ”Ja vi kanske inte hinner få tag på henne…vi är ju alldeles strax i land…”. ”Ja det har du rätt i, men om jag får tag på den där tjejen har hon ett och annat att stå tillsvars för!” säger mannen, som konfronterat Nicole. Nicole ser orolig ut där hon befinner sig vid sitt gömställe…

Sandra står och väntar utanför den i ordning gjorda militär bunker och väntar på att Elin ska dyka upp, med sig har hon ett baceboll trä. ”Elin borde dyka upp snart och då kan både hon och hennes syster kyssa Marcus farväl…för alltid!” tänker Sandra för sig själv och ler…

Ulrika kommer in i kopierings rummet som är tomt, hon tar fram brevet som Nicole skickat till Maria och börjar kopiera både brevet och fotografierna som medföljde. ”Ah Kate…när du kommer tillbaka från Italien har jag en oväntad överraskning åt dig…allt jag behöver göra, efter att ha kopierat brevet och bilderna som Nicole skickat till Maria, är att lägga brevet och bilderna i ett nytt kuvert och ge dem till Maria i morgon…sedan är min framtid med Nick säkrad för all framtid…det ska jag se till!” säger Ulrika och ler…

Sven kommer in på Jonathans rum hos Petterssons. ”Eh…Jo du Jonathan…jag vet att du inte bryr dig…eller ens vill höra vad jag tänker säga, men…” börjar Sven, men blir avbruten av Jonathan som säger: ”Men säg inget då!”. Sven suckar och det blir tyst någon sekund. ”Jag ville bara säga att jag gjort i ordning lite mat som du kan äta om du vill…jag måste gå och se hur Nina har det.” säger Sven vidare. Jonathan tycks inte bry sig och Sven lämnar hans rum, Jonathan ligger bara och tittar upp i taket precis som han gjort innan Sven kom in på rum.

Från sitt gömställe hör Nicole att båten hon åker med stannar till, hon tar med sig de saker hon haft med sig och börjar gå upp mot däck. ”Jag hoppas ingen får syn på mig innan jag hunnit lämna båten!” tänker Nicole oroligt…

Marcus befinner sig i sin lägenhet då han kommer att tänka på senaste gången han träffade Sandra:

Marcus röst: Sandra…jag vet att du och jag har varit tillsammans och så…och att du varit borta och så där…men det är en sak jag måste få veta…har du fortfarande känslor kvar för mig?

Sandras röst: Marcus varför frågar du mig en sådan sak?…Det vi hade…det…ja det tillhör det förgångna…Du är ju tillsammans med Jenny nu.

Marcus röst: Ja…du har rätt…och jag hade tänkt att det skulle förbli så, så jag hoppas att du inte tror att det kan bli du och jag igen?

Sandras röst: Självklart.

Marcus röst: Bra, då vet vi vad vi har varandra.

”Jag undrar om det du sa var vad du egentligen ville säga eller om du sa det du ville att jag skulle höra?…” tänker Marcus, men tänker sedan på att han borde fokusera sig på sin framtid med Jenny istället och börjar undra om hon tänker dyka upp ikväll eller inte?…

Maria och Richard/"Kaj" kommer ut från Marias rum på [Spirit]. Richard framför sin glädje över att Maria tackat ja till att följa med honom till Maskerad Galan för tredje världens barn. Ulrika befinner sig alldeles i närheten och blir ombed av Maria att komma och hälsa på Richard/"Kaj". Maria introducerar Ulrika för Richard/"Kaj". ”Det här Ulrika är Kaj, mannen som kommit med några nya utmärkta idéer för marknadsföring som vi tänkte användas oss av här på [Spirit]!” säger Maria. Ulrika och Richard/"Kaj" skakar hand. ”Trevligt att träffas.” säger Richard och ler, Ulrika instämmer. ”Jag tycker att det är väldigt viktigt att våra kunder och samarbetspartners lär känna fler på vårt företag än enbart de som de träffar när vi gör affärer eller samarbetar…Ulrika är nyanställd här och henne kommer du säkert att se en del av i framtiden, hon är nämligen min assistent.” säger Maria vidare. "Det ser jag fram emot." säger Richard. Strax därefter beger sig Richard av och Maria ber Ulrika att följa med henne in på hennes kontor för att titta på ett par saker.

Elisabeth får ingen ro där hon ligger i sängen i stugan. Hon tänker på allt som hänt den senaste tiden och vad Henrik ska tro och tänka om det som nu skettt. "Henrik...min underbara son..." säger Elisabeth för sig själv och en tår rinner längst hennes kind.

Nicole har tagit sig upp på däck med de få saker hon har med sig och ska precis kliva av båten då mannen, som konfronterat henne tidigare, säger: ”Stopp där! Vart tror du att du är på väg någonstans!?”, Nicole vet inte vad hon ska säga utan tittar bara oroligt på mannen…

Elin dyker upp vid den i ordning gjorda bunkern, när hon kommit in i bunkern och ropat efter Jenny springer Sandra in efter Elin och drämmer till henne med baceboll i huvudet lagom för att Jenny ska se vad som händer. Elin faller medvetslös till marken och Jenny får ur sig ett förskräckt: ”Sandra?!” och tittar sedan lite oroligt på Elin. ”Gud vad glad jag är att du kom Sandra…jag trodde aldrig att jag skulle få komma ut här ifrån!” säger Jenny och börjar gå mot Sandra. Sandra letar snabbt upp Elins pistol och riktar den mot Jenny och säger: ”Du ska inte gå någonstans Jenny!”. Jenny vet inte vad hon ska säga utan bara tittar alldeles förvånad på Sandra…