”Hur går det Sebastian?” undrar Eddie då han går förbi Sebastian som börjat träna i träningslokalen då han slutat för dagen. ”Jo tack…än så länge går det bra.” säger Sebastian och ler. ”Det låter bra Sebastian…keep it up!” säger Eddie. ”Jo du Eddie! Tack än en gång för rådet att ta med Henrik till den där Maskerad Galan för tredje världens barn…det var verkligen en jättebra idé!” säger Sebastian. ”Ingen orsak!” säger Eddie och går vidare, Sebastian tränar vidare…

”Stanna där du är!” säger mannen, som konfronterat Nicole ombord på båten, men Nicole har inga planer på att stanna utan flyr fältet istället. ”Vänta!” säger mannen, som konfronterat henne och springer efter. Nicole lyckas komma i land och gömmer sig på kajen bland massa gods så att mannen, som konfronterat henne inte finner henne och när han givit upp att leta pustar Nicole ut…

”Ah, allt går som enligt planerna.” säger Richard till Kristin inne på hans rum på den nya platsen för Ljusets Väg. ”I morgon är det jag och Maria som går på Maskerad Galan för tredje världens barn!” säger Richard vidare och ler…

”Vad håller du på med Sandra?!” frågar Jenny oroligt då Sandra riktat Elins pistol mot henne i den i ordning gjorda militärbunkern. ”Jenny…jag är hemskt ledsen…men jag kan inte låta dig gå…” säger Sandra. ”Va? Är du inte riktigt klok!?” säger Jenny upprört. ”Jag är ledsen Jenny…men jag har fortfarande känslor kvar för Marcus…och tyvärr så tror jag att min enda chans att få honom tillbaka är att hålla er båda borta från honom.” säger Sandra. ”Nej…du kan inte göra så här Sandra!” säger Jenny, nu både upprörd och förtvivlad. Jenny försöker att gå mot Sandra, men Sandra hotar henne med Elins pistol. ”Ett steg till och jag skjuter!” säger Sandra och Jenny stannar upp alldeles förtvivlat…

Hemma hos Hanna håller John på med maten, han märker att det är något med Hanna efter att hon kommit tillbaks från att ha handlat något att dricka. ”Vad är det?” frågar John och tar Hannas händer i sina. ”Va?…Nej det är inget.” säger Hanna. ”Jag ser på dig att det är något…säg vad det är.” säger John och ser förstående ut. ”Ehm…när jag var ute och skulle köpa något att dricka sprang jag på Nick.” säger Hanna och gå mot köksbordet. ”Ok…och?” frågar John. ”Nej…inget…det är bara det att det känns jobbigt att behöva se honom så nere…” säger Hanna. ”Ja jag förstår det…” säger John och kramar om Hanna. ”Ah, nej…nu pratar vi om något annat istället…jag tycker att idén som Lisa berättade att Sebastian hade om att ta med Henrik till Maskerad Galan för tredje världens barn låter som en toppen idé, vad tycker du?” säger Hanna. ”Jo, det var verkligen en bra idé!” säger John. ”Då gör vi så att vi åker in till stan med Henrik i morgon och provar ut några riktigt bra maskeraddräkter.” säger Hanna och John tycker att det låter bra och pussar Hanna.

”Ok, nu är det värsta över…nu måste jag bara ta mig till Stockholm så är min resa snart över.” säger Nicole och lämnar kajen där båten hon åkt med lagt till…

I den i ordning gjorda militärbunkern börjar Elin vakna till liv. ”Sandra?” säger Elin lite förvånat då hon vaknat. ”Precis…jag vet vad du har haft för dig Elin…din sjuka lilla lek som du lekt med din syster här i…ja vad det nu är!…Vad är du för människa egentligen?” säger Sandra nästan lite upprörd. Elin svarar inte utan bara tar sig för pannan. ”A ja, det spelar ingen roll…jag tänker inte stanna här längre än nödvändigt…jag kommer tillbaka i morgon och tar med mig något till er som ni kan äta.” säger Sandra och går mot dörren. ”Vänta! Du kan inte bara lämna oss här!” säger Jenny förtvivlat. ”Jasså inte?” säger Sandra lite uppnosigt och stänger sedan igen dörren in till den i ordning gjorda bunkern efter sig. Elin springer mot dörren och bankar på dörren för allt hon är värd och ber om att få bli utsläppt, men till ingen nytta. ”Oh, när jag kommer ut härifrån ska jag ska döda henne!” säger Elin och vänder sig mot Jenny, ”Det kommer inte att hända…för jag kommer att döda dig först!” säger Jenny och ger Elin en mycket allvarlig blick…

Nick sitter hemma och tänker tillbaka på hans och Hannas bröllop…

I Den Gröna Dalens Kyrka:

Prästen: Är det någon som har någon invändning mot att detta unga par gifter sig så bör det

sägas nu…

Det är tyst i kyrkan, men plötslig går repet av, som håller ljuskronan uppe, och ljuskronan faller!

Fler människor skriker: Akta! Se upp!

Nick vänder sig precis mot Hanna lagom för att se sin blivande hustru falla tillmarken då ljuskronan slagit ner på henne…

”Oh, Hanna…varför slutade det så här?…” säger Nick olyckligt för sig själv…

På [Spirit] ska Maria till att gå från jobbet då Ulrika kommer in på hennes kontor. ”Åh vad skönt det ska bli att få gå hem…det blir ju en lång dag i morgon…speciellt eftersom jag ska följa med Kaj på den där Maskerad Galan för tredje världens barn…det ska bli roligt!” säger Maria och ler. Ulrika har funderat en del kring det hela och planerar att ta med Nick till galan och börjar fråga ut Maria på den information som hon behöver. ”Värsta vad du blev nyfiken då Ulrika…hade du också tänkt gå?” frågar Maria glatt. ”Nej jag vet inte…vi får se…kanske.” säger Ulrika. ”Men det vore ju roligt…då kunde vi ju se vem som känner igen vem först!” skrattar Maria för att sedan säga hej då och lämna sitt kontor. Ulrika blir kvar en stund till, ”Hmm…Ja den där galan kan vara precis vad jag behöver för att få Nick att se mig som en helt ny person.” säger Ulrika och ler betänksamt…

”Eh…Jenny…ta och lugna ner dig va!…” säger Elin oroligt och går försiktigt från dörren hon stått och bankat på. ”Ta det lugnt?…Du måste skämta!…Efter allt du utsatt mig för?!” säger Jenny och det är tydligt att är riktigt ilsken! ”Jenny…förstår du inte…det är ju Sandra som är fienden…inte jag!” säger Elin ännu mer orolig. ”Nu kanske…men inget av det här hade hänt om det inte hade varit för att du kommit på den här sjuka idén att låst in mig här…du ska få ångra allt du någonsin gjort mot mig!” säger Jenny och flyger på Elin…