”Åh, är inte det här en underbar morgon!” säger Ulrika till Annie vid frukostbordet. ”Tycker det verkar vara en morgon som alla andra…” säger Annie och verkar inte speciellt överlycklig. ”Oh, du är så tråkigt Annie! Kan du inte vara lite glad för min skull nu när Nick tackat ja till att följa med mig på den här Maskerad Galan för tredje världens barnen!” säger Ulrika och reser sig från bordet för att sedan säga vidare: ”Jag är i alla fall överlycklig…ska du inte följa med i alla fall?” frågar Ulrika Annie. Annie reser sig från också från bordet och säger: ”Nej, jag tror inte det…jag har en hel del att göra idag och sedan ska jag jobba sent ikväll…”. ”Ok…men skulle du ånga dig så måste du lova att du höra av dig!” säger Ulrika, "Visst." säger Annie. Sedan går de båda för att göra sig i ordning för dagen.

Mimmi har tagit med Monica i en rullstol och promenerar på mentalsjukhusets gård. ”Ser du där nere Monica…vattnet med alla fåglarna…man kan sitta där nere!” säger Mimmi till Monica, men Monica ger fortfarande ingen respons. ”Vad säger du om att vi går och sätter oss nere vid vattnet ett tag?…” frågar Mimmi och går med Monicas rullstol mot vattnet…

”Undrar vart Jenny tog vägen igår?” frågar Anita Vincent i Dahlbergs lägenhet. ”Hon sov nog över hos Marcus…hon sa ju att hon förmodligen skulle gå förbi honom.” säger Vincent övertygande. ”Ja, du har säkert rätt,” säger Anita och frågar sedan om de inte kan gå ut, ”Visst kan vi det min kära,” säger Vincent och de gör sig i ordning för att lämna lägenheten.

”Du vet Elin...allt det här är ditt fel!” säger Jenny till Elin i den i ordning gjorda militärbunkern, man ser på de båda tvillingsystrarna att de haft ett rejält fysiskt bråk. Elin svarar inte utan sitter tyst vid ett bord och surar. ”Kom igen nu Elin…det är väl inte så farligt att vara här inne va?” retas Jenny och skrattar elak därefter. Plötsligt kommer Sandra med mat till de båda systrarna. ”Men oj!…Så här ser ut!…Har 3:e världskriget ägt rum här inne eller?” säger Sandra retsamt och skrattar. ”Så du ser ut Elin…du ser ut som din syster säkert känner sig efter sin tid här inne!” säger Sandra vidare. ”Men gud vad roligt man kan vara då!” säger Elin surt. ”Ja…ja faktiskt…jag tänkte bjuda med din…eh…eller ska jag säga er pojkvän, Marcus, till Maskerad Galan för tredje världens barn ikväll…menar när jag berättar för honom att, du "Jenny" (Sandra tittar komiskt på Elin), bett mig hälsa honom att han ska utforska sina känslor för mig nu när jag kommit tillbaka och lova att inte höra av dig innan han vet till 100% hur han vill ha det så…ja då är han säkert mer än villig att tillbringa lite tid med mig…och vad kan vara mer romantiskt än en Maskerad Gala!” säger Sandra och ler glatt. ”Du skulle bara våga!” säger Elin, ”Ja det skulle jag…vem ska stoppa mig?” frågar Sandra. Elin reser sig hotfullt upp,  Sandra plockar snabbt fram Elins pistol och riktar den mot Elin och skakar på huvudet och säger samtidigt: ”Naha!!”. Elin tvingas sätta sig ner igen. ”Duktig flicka!” säger Sandra vidare och uppmanar de båda tjejerna att hugga in då hon inte riktigt vet om hon hinner förbi och lämna mat en gång till idag.

Ulrika kommer upp på [Spirit] och pratar lite grann med Mona då brevbäraren kommer och lämnar dagens post. ”Ulrika kan du vara snäll och ta in Marias post på hennes kontor när du går in dit?” säger Mona till Ulrika och det gör Ulrika mer än gärna. Precis innan hon ska kliva på Marias kontor tar hon upp brevet från Nicole som hon lagt i ett nytt kuvert, men innan hon hinner få in det i bunten med brev öppnar Maria dörren och får se Ulrika stå med Nicoles brev i handen och säger: ”Vad har du där då Ulrika?”. Ulrika vet inte vad hon ska säga utan bara tittar på Maria förvånat…

Monica och Mimmi är nere vid vattnet då Mimmi säger: ”Det är så fint här…synd bara att man ska behöva tvingas att vara här…det kan säkert vara ett underbart ställe att tillbringa tid på om man fick göra det av egen fri vilja., sedan tar hon upp ett fotografi ur sin ficka och tittar på det. ”Varför skulle allt gå snett när du togs ifrån mig Artur?” säger Mimmi nedstämd och tittar olyckligt på fotografiet. Monica säger fortfarande ingeting…

”Det var ju jättesnällt av dina vänner att bjuda med dig till den där Maskerad Galan för tredje världens barn ikväll Henrik” säger Alice, Henrik instämmer men låter osäker på rösten. ”Du tänker väl gå med dem nu när du sagt det? Du vet att de är säkert här för att hämta upp dig när som helst…” säger Alice och tittar lite oroligt på Henrik. ”Jo…jo visst tänker jag följa med.” säger Henrik mer bestämt efter en kort stund av tystnad. ”Ja, jag tänkte väl det!” säger Alice och ler. Strax därefter ringer det på dörren, det är Hanna, John och Lisa som kommit för att hämta Henrik. När ungdomarna lämnat Gerdélius villa säger Alice till sig själv: ”Jag hoppas att Henrik får det trevligt ikväll…men nu måste jag göra mig i ordning, jag ska ju möta upp Elisabeths gamla vän och gå både till den närliggande kyrkan och sedan göra ett besök på Elisabeth jobb för att berätta den tråkiga nyheten.".

”Vad jag har här?!” frågar Ulrika lite förvånat och tittar på posten och Nicoles brev och säger sedan lite oroligt vidare: ”Jag var på väg in till dig med dagens post…det här brevet höll på att ramla ur högen så jag tog ur det och tänkte lägga det överst i högen…kuvertet var trasigt så jag la det i ett nytt kuvert bara och skrev avsändaren på”. ”Jasså…det var snällt av dig. Jag tänkte gå ner på stan och se vad jag kan ha på mig på den där Maskerad Galan ikväll…har du bestämt dig om du ska gå eller inte?” frågar Maria. ”Eh, jo det ska jag…” säger Ulrika lite förvånat. ”Vad bra…vad säger du om vi tar en lite paus från arbetet och går ner på stan och ser om vi kan hitta något att ha på oss ikväll då?” frågar Maria. Ulrika svarar givetvis ja, men ber lite skämtsamt om att få lämna Marias post innan de går. ”Ja, men själv klart…jag måste ändå prata med Mona i receptionen om en sak innan jag går så…lämna posten du så ses vi i receptionen sedan.” säger Maria. Väl inne på Marias kontor pustar Ulrika ut efter Marias lilla konfrontation…

Sandra ska till att lämna den i ordning gjorda militärbunker då hon stannar upp vid dörren och säger: ”Jo förresten…Elin…ta av dig den där förlovningsringen du har på ditt finger!”, ”Va? Nej, aldrig!” säger Elin upprört. ”Du hörde vad jag sa Elin! Ta av dig ringen!” säger Sandra och riktar än en gång Elins pistol mot Elin. Elin tar motvilligt av sig förlovningsringen hon fått av Marcus. ”Duktig flicka…den här ringen står ändå inte för någonting…Marcus gav dig den för att han trodde att du var Jenny…inget annat…men nu kommer ingen av er att ha en chans att få Marcus tillbaka efter att jag, än en gång visat honom vad äkta kärlek är!” säger Sandra och ler. ”Du tror att du är så smart va Sandra?…Vad hade du tänkt säga till våra anhöriga om vad som hänt oss?!” frågar Elin. ”Ah…oroa dig inte för det Elin…jag kommer nog på något ska du se.” säger Sandra för att sedan lämna den i ordning gjorda militärbunkern. Kvar blir en mycket irriterad Elin och Jenny, som inte tycks orka bry sig om läget längre…

John, Henrik, Hanna och Lisa kommer in i en butik som tycks sälja och hyra ut maskeradkostymer, de sätter alla fyra igång med att leta något som passar dem. Maria och Ulrika kommer gående längs samma gata där affären butiken ligger och inte helt oväntat går de också in i affären efter att ha sett i skyltfönstret vilket utbud affären verkar ha av maskeradkostymer. Precis som Ulrika och Maria kommit in i affären kommer Hanna plötsligt ut från en provhytt förklädd till en grevinna och de båda tjejerna får syn på varandra, ”Ulrika?!” säger Hanna förvånat. Ulrika säger inget utan bara tittar på Hanna lite förvånat, Maria verkar inte förstå någonting…

Lasse sitter ensam hemma hos sedin i köket, ”Oh, vad ska jag ta mig till…Jag kan inte hålla på och ljuga för min familj för evig…” säger han. Han vet varken in eller ut. Som om inte snedsteget med Carmen vore nog har han fått komma på diverse olika anledningar för att han inte ska ge sig iväg den vanliga tiden på morgonen då han sagt upp sig från jobbet på [La Familla]. Plötsligt kommer Mia hem oväntat och finner Lasse sittandes i vardagsrummet: ”Lasse?! Vad gör du hemma?!” frågar Mia förvånat. Lasse vet inte vad han ska svara utan bara tittar på Mia…