Del 198

Vad gör du här?!” frågar Hanna Ulrika lite smått otrevligt då Ulrika och Maria kommit in i maskeradbutiken. John kommer ut från sin provhytt utklädd till Herkules. ”Ah…Hanna…den där dräkten passar dig ju utmärkt…du verkar ju inte göra annat än att suga livslusten ur alla killar du träffar.” säger Ulrika fräckt och skrattar lite elakt efter att ha sett Hanna i sin grevinna utstyrsel. ”Väldigt roligt Ulrika…Du svarade inte på min fråga…vad gör du här?” säger Hanna igen irriterat samtidigt som även Henrik och Lisa kommer ut från deras respektive provhytter, Henrik utklädd till Frankenstein och Lisa som Cleopatra. ”Jag är här med min arbetskollega Maria…vi ska båda gå på Maskerad Galan för tredje världens barn ikväll…jag ska gå ditt tillsammans med Nick…Maria här (Ulrika tittar på Maria) ska gå ditt tillsammans med en man som heter Kaj…nöjd med mitt svar?…Vad gör du själv här?” frågar Ulrika minst lika otrevligt som Hanna gjort. Hanna bara skakar på huvudet, suckar och tar sig för pannan. John hoppar in, ”Ulrika…varför tar inte du och din arbetskollega och besöker en annan butik av det här slaget…förslagsvis på andra sidan jordklotet…inget illa menat mot dig Maria…” säger John. ”Ulrika…eh, vi kanske ska…” börjar Maria, men blir avbruten av Ulrika som säger: ”Nej vet du va Maria…det är ett fritt land vi lever i och jag tänker då inte gå vidare bara för att ett gäng utklädda idioter ber mig att göra det…kom nu så ska vi se vad det finns att välja mellan.” och går in i butiken, Maria följer efter Ulrika. ”Bry dig inte om henne Hanna!” säger John. ”Det här skulle ju bli en så trevlig kväll…nu…nu kommer Ulrika att vara där…tillsammans med Nick!…Jag hatar den satmaran!” säger Hanna och ser inge vidare glad ut…

Vad jag gör hemma?!…” säger Lasse hos Sedins och reser sig ur soffan. ”Ja just det!…Vad gör du hemma? Ska inte du var på jobbet?” säger Mia och går in i köket. ”Eh…jo…men…jag…eh…när jag kom dit så sa Carmen, ja du vet min chef, att jag inte behövde vara där idag så…ja…jag gick hem igen.” ljuger Lasse. ”Ja ha…är det riktigt säkert?” frågar Mia lite skeptiskt, men med ett leende. ”Visst…tror du att jag ljuger eller?” frågar Lasse orolig. ”Nej det hoppas jag verkligen…jag skulle bara hämta min matlåda som jag glömt, en kollega täcker upp för mig så jag måste skynda mig tillbaka till jobbet.” säger Mia och pussar Lasse på kinden för att sedan lämna Sedins hus. Lasse pustar ut, men inser att hans situation är allt annat än ohållbar…

På ön försöker Elisabeth att vila i stugan, men hon får ingen ro så hon bestämmer sig för att för att gå ut och ta en nya luft. Precis utanför stugan stöter hon på de båda männen som frågar vart hon är på väg. ”Jag kan inte vila…jag tänkte bara ta mig en liten promenad.” säger Elisabeth och de båda männen säger att det kan va en god idé. Elisabeth säger att hon kommer tillbaka om en stund och börjar sedan gå ner mot stranden…

Alice och Elisabeths väninna kommer ut från den när liggande kyrkan. ”Åh…vad skönt, då har vi det här avklarat i alla fall…vilken tur vi hade som kunde få en tid så snart för begravningen av Christer och Elisabeth…om bara några dagar…” säger Alice. ”Ja…men du, innan vi åker till Elisabeths arbete, kan vi väl äta något…jag börjar bli jättehungrig.” säger väninnan och det går Alice givetvis med på.

Ah, men du ser helt otrolig ut Richard!” säger Kristin vid nya platsen för Ljusets Väg när Richard visar upp sig utklädd till en mycket elegant man i frack. ”Ja…jag hade hoppas på det skulle duga för maskerad galan.” säger Richard och speglar sig lite grann. ”Det skulle vara så roligt att se dig och Maria tillsammans.” säger Kristin. ”Åh, men det kommer du snart att få ska du se Kristin…det ska inte dröja allt för länge om mina planer går som de ska…vilket de ska göra!” säger Richard självsäkert. ”Ok, jag ser fram emot det...” säger Kristin och ler…

Jag vet att det låter jättekonstigt Marcus…men det var vad Jenny sa till mig igår när hon kom förbi mig!” säger Sandra till Marcus i Marcus lägenhet. ”Sa hon det...att jag skulle utforska mina känslor för dig...bara så där...(Marcus tänker en stund)...det kanske var därför som hon aldrig kom förbi igår?” säger Marcus och ser nedstämd ut. ”Ja, inte vet jag…men hur som helst så…jag tänkte att vi kunde gå tillsammans på den här Maskerad Galan för tredje världens barn i kväll…det borde väl räcka för att övertyga Jenny om att du inte har några känslor kvar för mig…eller hur?” säger Sandra och försöker spela oskyldig i dramat. ”Ja, kanske det?…Men jag förstår ändå inte…Allting verkade ju så bra även när du kom tillbaka…och sedan ber hon dig att säga något sånt här till mig...istället för att säga det själv till mig direkt…det är något som inte riktigt går ihop här.” säger Marcus och tittar på Sandra. ”Nej…jag kan förstå att du tycker det…jag hade nog reagerat på samma sätt, men jag tror att hon kände att det var svårt att prata om...speciellt med dig direkt och då var det enklare att kontakta mig istället…hur som helst, nu är det som det är, det är inget jag kan göra åt…Du kan ju ringa Jenny så fort Maskerad Gala är över och säga att du verkligen älskar henne och ingen annan, men tillsdess ville hon inte att du hörde av dig...jag hoppas att du kan respektera det.” säger Sandra. Marcus skakar på huvudet och tänker någon sekund innan han säger: ”Ok, säger du det så…om du tror att det kan bevisa att för Jenny att det är henne jag älskar och ingen annan så får det bli så!”. Sandra blir nöjd då hon ser att hennes plan fungerar…

Sven sitter hemma hos Nina och håller om henne i vardagsrummet då han börjar tänka på sitt sista möte med Monica…

På Sjukhuset:

Sven försöker få Monica att inse att det är för hennes eget bästa som hon måste återvända till mentalsjukhuset igen, men Monica vägrar och blir helt desperat och nästan tokig så man tvingas kalla in vårdpersonal…

Oh, Monica…jag är så ledsen för allt lidande som jag tvingat dig igenom…jag hoppas att du kan förlåta mig en dag.” tänker Sven och ser mycket nedstämd och olycklig ut…

Elisabeth går längst stranden där flygplansbråtet ligger, hon försöker se om det finns något som hon kan kommunicera med fastlandet med, men hittar inget tyvärr. "Det här börjar kännas hopplöst..." säger hon besviket för sig själv till slut och börjar gå tillbaka mot stugan...

Oj, du och Hanna har verkligen ett långt förflutet bakom er.” säger Maria till Ulrika efter att Ulrika berättat vad hon vill att Maria ska veta om hennes och Hannas historia. ”Ja, tyvärr får jag väl nästan säga…Hanna har alltid givit mig skulden för allt ont som drabbat henne…men men.” säger Ulrika och spelar ledsen. ”Men du ska inte bry dig om såna vänner som henne.” säger Maria och uppmanat Ulrika istället att se fram emot kvällen på Maskerad Galan för tredje världens barn samtidigt som de fortsätter att prova olika kostymer.

Det börjar mörkna lite smått, Jonathan sitter inne på sitt rum och verkar fundera på något. Plötsligt reser han sig hastigt upp från sitt skrivbord och gå för att ta på sig ytterkläderna och därefter lämna Petterssons hus…

I en ödslig park vandrar en ensam tjej fram och tillbaka, hon är iakttagen av ”någon”. Plötsligt blir hon attackerad av den som iakttagit henne och personen drar fram en stor vass kniv vars blad blänker som kristal i lampornas sken i mörkret. Tjejen försöker att skrika, men till ingen nytta då hennes mun hålls för. Plötsligt hugger personen som överfallit henne kniven i hennes bröst och hon faller livlös till marken, sedan lämnar personen brottsplatsen efter att ha flinat elakt…

© Mikael Engström R. 1998-2012


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan