Alice och Elisabeths väninna kommer upp på [Spirit] där de blir hänvisade till Marias kontor där Maria och Ulrika befinner sig. ”God dag…mitt namn är Alice…det här är en nära vän till Elisabeth…jag är Elisabeth syster…” säger Alice då de kommit in på Marias kontor. ”Ja ha…vad trevlig…Elisabeth är inte här…fast det kanske ni redan vet…vad kan jag stå till tjänst med?” frågar Maria och ser frågande ut. ”Jo, det är så här...att eh...Elisabeth hon...hon tros ha omkommit i en flygolycka för någon dag sedan.” säger Alice och börjar gråta. Elisabeths vän håller om Alice. ”Va?! Oh, nej! Du kan inte mena allvar!” säger Maria förskräck. Ulrika är även hon förvånad över vad som just sagts. ”Jo, dessvärre så…verkar det inte bättre.” säger Elisabeths väninna och ser mycket nedstämd ut. ”Nej, men det är inte möjligt…” säger Maria. ”Tyävrr tyder alla tecken på att Elisabeth inte är i livet…vi ville bara att ni skulle få veta det så snart som möjligt…” säger Alice vidare med gråten i halsen. Efter en kortare pratstund lämnar sedan Alice och Elisabeths väninna Marias kontor och Maria och Ulrika blir kvar ensamma igen efter den chockerande nyheten.

Jonathan har åkt för att träffa sin mamma, Monica, på mentalsjukhuset. Till en början vill de inte släppa in honom på mentalsjukhuset p.g.a. regler, men efter mycket om och men bestämmer de sig för att göra ett undan tag. Väl inne på Monicas rum ser Jonathan hur olycklig Monica verkar vara och ger henne en kram. Då Jonathan inte stängt dörren efter att ha kommit in på Monicas rum ser Mimmi att någon är inne på Monicas rum och tar sig friheten att kliva på hon med. Efter att Mimmi presenterat sig själv och berättat lite om hur hon upplevt att Monica har det lämnar hon Jonathan och Monica ensamma så de kan tillbringa lite tid ifred. ”Åh, mamma…jag är så ledsen att det här behövde hända dig igen.” säger Jonathan olyckligt och kramar om sin mamma. Det faller en tår ner för Monicas kind och plötsligt, likt smältande is, tycks Monica vakna till och säger: ”Du ska inte vara ledsen min son...”. Jonathan tittar på Monica och vet inte vad han ska säga utan försöker bara att le…

Nicole sitter i en främmande mans bil då hon säger: ”Jag är verkligen tacksam för att du lät mig följa med dig till Stockholm.”. ”Det var så lite så…det är inte så mycket folk som liftar längre så jag blev förvånad när jag såg dig och tänkte: Vem vet…en dag kanske jag själv är i henne situation och då skulle jag ju vilja att något lät mig åka med!” säger mannen och ler. Nicole ler och tänker vidare: ”Snart är jag äntligen framme i Stockholm”…

Nick provar sin maskeraddräkt i sin lägenhet. ”Ah, det här blir bra!” säger han där han står framför en spegel. Sedan tittar han på klockan och säger vidare: ”Det är några timmar kvar tills jag ska möta upp Ulrika på Maskerad Galan…hmm…få se nu…jag ska nog gå ut och köpa något att äta!”, sedan lämnar han hallen där han stått och går in i sovrummet för att byta om till sina vanliga kläder igen...

Vid platsen där Maskerad Galan för tredje världens barn ska hållas är förberedelserna i full gång, det ser helt sagolikt ut. Arrangören frågar några av sina medarbetare om allt är klart inför kvällen och de svarar ja. ”Det här kommer att bli en underbar kväll!” säger arrangören och ler, men utanför lokalen kommer den person, som tidigare knivhuggit tjejen i parken , och tittar in genom ett fönster och tycks flina lite små elakt…

”Jag kan inte tro att det rä sant…att Elisabeth omkommit i en flygolycka?!” säger Maria och tittar på Ulrika där de befinner sig på Marias kontor på [Spirit]. Ulrika vet inte vad hon ska säga, Maria fortsätter: ”Gud…nu kan jag ju inte gå på den där Maskerad Galan och veta att Elisabeth förmodligen…är död!”. ”Eh, men med all respekt Maria…jag tror nog inte att Elisabeth skulle vilja att vi sörjde en kväll som denna.” säger Ulrika. ”Kanske inte…men ändå…” säger Maria och ser olycklig ut. ”Maskerad Galan är endast ikväll…vi har ju Elisabeth i våra tankar under kvällens gång…eller hur?” säger Ulrika och ser medlidande ut. ”Jo…du kanske har rätt…ok, hur som helst, vi måste meddela alla de andra på förtaget om vad om hänt Elisabeth nu med en gång!” säger Maria och lämnar sedan hennes kontor tillsammans med Ulrika för att berätta för de övriga på [Spirit] vad som hänt Elisabeth…

I Dahlbergs lägenhet börjar Anita bli orolig för "Jenny" (Elin). ”Jag undrar varför Jenny inte hört av sig på hela dagen.” säger Anita. ”Ta det lugnt, hon är väl ute med Marcus någonstans…hon hör säkert av sig snart ska du se.” säger Vincent lugnande med ett leende. ”Ja…men om hon inte ringer inom några timmar ringer jag till Marcus.” säger Anita fortfarande lite orolig. ”Visst älskling, gör det.” säger Vincent fortfarande med ett leende.

Lasse har funderat en del och beslutat sig för att ta konsekvenserna för sitt agerande och vara ärlig mot sin familj och berätta sanningen, d.v.s. att han slutat arbeta på vernissaget [La Familla] efter att han varit otrogen med Carmen. Plötsligt öppnas ytterdörren och Mia kommer in. Efter att Mia plockat upp några saker i köket ur en matkasse hon haft med sig ser hon på Lasse att något har hänt och säger: ”Lasse…hur är det fatt? Har det hänt något?”. Lasse är tyst någon sekund innan han säger: ”Ja…det har hänt något…det är en sak som jag måste berätta…”. Mia ser frågande ut, men telefonen inger och hon går och svarar. Lasse ser mycket orolig ut…

”Du Sebastian, det har nog blivit dags för oss att gå för dagen snart om vi ska hinna byta om och göra oss redo för Maskerad Galan.” säger Eddie till Sebastian som instämmer. Sebastian passar på att påpeka hur mycket han uppskattar att Eddie vill hänga på, efter en stund lämnar de träningslokalen tillsammans för att göra sig i ordning till kvällen.

Personen, som tidigare under kvällen knivhuggit tjejen i parken, har tagit sig in på festområdet på Maskerad Galan och bestämmer sig för att gömma sig i en städskrubb. Efter en kort stund kommer en av städarna och öppnar dörren till städskrubben. Städaren hinner knappt bli förvånad innan han går ett tråkigt öde till mötes då personen än en gång tar fram sin vassa kniv och fäller ännu ett offer. ”Besökarna på den här Maskerad Galan kommer att få en kväll som de sent kommer att glömma!” säger personen med en otäck stämma och ett elakt leende…