Maskerad Galan för tredje världens barn inleds under en regnig kväll. Henrik, John, Hanna, Lisa, Sebastian och Eddie är på plats. De står och pratar med varandra samtidigt som de kollar in alla andra på festen. Ulrika och Maria gör entré på festen och stannar upp precis vid ingången. ”Vad vacker det är här inne!” säger Maria till Ulrika. ”Ja verkligen…” säger Ulrika och ser sig omkring. ”Ja, då är det bara för oss att vänta på våra karlar då.” säger Maria glatt och plötsligt knackar någon med oigenkänliga glasögon på Ulrikas axel och hon vänder sig om. ”Nick?!” säger Ulrika frågande och han nickar, de kramar varandra och sedan blir Nick introducerad för Maria. ”Ja…då var det bara Kaj som saknas nu då.” säger Maria lite smått oroligt och ser sig omkring. ”Ja, han är säkert här vilken sekund som helst.” säger Ulrika och ler.

Lasse kommer ut från sovrummet i Sedins hus och går in till Mia i köket, hon pratar fortfarande i telefon, men ser på Lasse att det är något och säger att hon måste avsluta samtalet för stunden. ”Lasse…jag är ledsen, det var ett mycket viktigt telefonsamtal från jobbet…du var på väg att säga något…” säger Mia och tittar på Lasse. ”Ja…ja det är något du måste få veta…” säger Lasse och tittar oroligt på Mia…

Nicole har kommit till huset där Maria och Kate bor, hon ringer på Marias dörr, men ingen öppnar. ”Var kan Maria hålla hus den här tiden på kvällen?” frågar Nicole sig själv.

Richard/"Kaj" kommer till Maskerad Galan och ber så hemskt mycket om ursäkt för att han blivit lite försenad och börjar sedan berömma såväl, Marias och Ulrikas utstyrslar som Nicks. ”Va roligt det här ska bli!” säger Richard och de går för att ta sig något att äta vid de många borden. Marcus och Sandra gör entré på Maskerad Galan och även de är imponerade av hur allting ser ut där inne.

På ön sitter Elisabeth på sängen i rummet hon sover i i den lilla stugan. Den äldre av de två männen kommer in till henne och frågar lite omtänksamt hur hon mår. Rent fysiskt svarar Elisabeth att hon mår ganska bra, men psykiskt mår hon dåligt. "Jag förstår det...din berättelse om ditt liv den senaste tiden och flygplanskraschen är mycket att bearbeta." säger mannen. "Ja...det är inte bara det...det är maktlösheten att vara här på ön också...att inte kunna göra något för att ta sig härifrån utan vara helt utelämnad till att någon av ren slump ska komma förbi här..." säger Elisabeth, mannen säger att han förstår. "Jag vill verkligen inte låta otacksam eller så...jag hoppas att du förstår, men jag har så mycket att ordna upp på mitt privata plan och nu är allt satt på pause på obestämd tid...det är oerhört frustrerande." säger Elisabeth. "Jag förstår hur du tänker...men försök att se det hela lite från den ljusa sidan...du kunde ha varit död nu...och aldrig mer få återse dina nära och kära..." säger mannen. "Ja...jo...du har rätt..." säger Elisabeth och ser lite positiv ut trots allt. "Jag tänkte göra i ordning lite thé, vill du ha en kopp?" frågar mannen med ett leende. Elisabeth ler lite lätt och säger att det låter gott, sedan går den äldre mannen och ordnar med thét. Elisabeth blir kvar i rummet, hon ser mycket fundersam ut.

Ovädret tycks bli allt värre och det har börjat att blixtra och åska, i den i ordning gjorda militärbunkern sitter Jenny och Elin och har tråkigt. ”Fan ta den där häxan! Hon har förstört alla mina planer!” säger Elin, Jenny säger inget. Det är tyst någon sekund innan Elin säger vidare: ”Kan du tänka dig att Marcus förmodligen just nu är med Sandra på den där Maskerad Galan?…Med Sandra!!” säger Elin och är frustrerad! ”Det borde ju vara jag som är i Marcus armar ikväll…inte Sandra!” säger Elin vidare, men då blir Jenny irriterad. ”Du?! Du måste skämta! Om någon skulle vara i Marcus armar ikväll så är det väl jag…det är ju mig han älskar! Har du glömt det?!” säger Jenny mycket irriterat och de båda tjejerna är nära att börja bråka än en gång när en blixt plötsligt slår ner alldeles utanför den i ordning gjorda militärbunkern. Strax därefter hörs ett konstigt högt dånande läte som tycks komma allt närmare och marken under de båda tvillingarnas fötter börjar vibrera och de håller om varandra av rädsla och undrar vad det är som sker…!

John och Hanna står för sig själva och tittar på Henrik, Lisa, Sebastian och Eddie då Hanna säger: ”Det verkar ju som om Henrik har trevlig ikväll trots allt…”. ”Ja, det var en bra idé att gå hit.” säger John och ler. ”Då ska ni vara hjärtligt välkomna alla gäster! Vi har mycket att bjuda på under kvällen, men innan vi sätter igång kvällens stora uppvisningar vill jag önska er alla en riktigt trevlig kväll här på Maskerad Galan för tredje världens barn!” säger en talare som kommit upp på den stora scenen som finns i lokalen. ”Du, jag ska bara gå på toaletten innan den där uppvisningen börjar…väntar du här med de andra?” säger John till Hanna och hon nickar, de pussas innan de skiljs åt. Utan att veta om faran går John in till herrarnas, strax efter att några kommer ut från toaletterna ser sig mannen, som tidigare bågått två mord, försiktigt omkring för att sedan även han gå in på toaletten!…

”Nej det här är lönlöst, jag får väl helt enkelt vänta här ute i trappuppgången till Maria kommer hem” säger Nicole och suckar.

”Vad är det som händer?!” säger Elin oroligt till Jenny i den i ordning gjorda militärbunkern. ”Jag vet inte!” säger Jenny. Utanför har blixten slagit ner vid  ett träd och där igenom startat ett mycket stort stenras som kommer allt närmare den i ordning gjorda bunkern! Plötsligt tycks taket börja ge vika och tjejerna tar skydd under ett bord alldeles livrädda!…

”Hmm…inget svar nu heller…jag undrar vart Jenny håller hus?” säger Anita oroligt till Vincent. ”Hon och Marcus har säkert gått ut…kanske tagit en bio eller nått…kom nu så dukar vi.” säger Vincent och kramar om sin fru, men Anita är fortfarande orolig för Jenny…

”Mia…jag…” säger Lasse för att sedan sucka. ”Vad?…Var det inte det du tänkte säga du också? Att du känner på samma sätt som jag?” säger Mia frågande och ser nästan lite besviken ut. Lasse vet inte vad han ska göra nu, men bestämmer sig för att spela med på Mias noter trots allt. ”Jo…” säger Lasse lite kort, Mia nöjer sig med det svaret och  kramar om honom. ”Vad har jag gjort nu?” tänker Lasse…

Mannen, som begått de två morden tidigare, låser dörren till toaletterna efter sig och väntar på att John ska komma ut från toaletten där han befinner sig. När John väl kommer ut ser han mannen och säger glatt: ”Visst är det en underbar kväll!?”, men han får inget svar. När han tvättar händerna frågar han vidare: ”Så vem ska du föreställa då?”, men får än en gång inget svar tillbaka. Mannen tar försiktigt fram sin vassa kniv utan att John ser det och gömmer den bakom ryggen. ”Vad tyst du är? Du kanske kom hit för att undvika festminglet för en stund? Jag ska inte störa dig…” säger John artigt och ska precis lämna herrarnas då mannen sliter tag i honom och ställer honom mot vägen för att sedan säga: ”Du ska inte gå någonstans unge man!”, sedan tar han hotfullt fram sin vassa kniv. John ser alldeles livrädd ut då han ser den vassa kniven…

”Du ser lite nere ut Maria…har det hänt något?” frågar Richard/"Kaj" lite försiktigt. ”Eh…jo det kan man väl lugnt säga att det har…” säger Maria. ”Är det något du vill prata om?” frågar Richard/"Kaj", men precis då gör talaren än en gång entré på scenen och säger: ”Nu mina damer och herrar har det alldeles strax blivit dags för kvällens första uppvisning!”, därefter säger Maria till Richard/"Kaj" att de kan prata om det efter uppvisningen. Hanna har börjar undra var John tagit vägen, han skulle ju bara gå på toaletten…

”Nej vi kan inte sitta kvar här! Vi måste ta oss ut här ifrån, det verkar som om hela stället ska rasa samma!” säger Elin oroligt. ”Men hur då?!” frågar Jenny panikslaget. Tonvis med stenar har rullat över den i ordning gjorda militärbunkern och taket börjar ge vika. Elin klara inte av att sitta kvar under bordet och lämnat platsen till Jennys förtvivlan! ”Kom tillbaka Elin!!” skrikerr Jenny och springer efter, i nästa sekund börjar taket ramla in!…

På Maskerad Galan börjar kvällens första uppvisning, inne i rummet där toaletterna finns börjar en våldsam strid att utspela sig mellan John och mördaren. John lyckas först sparka kniven ur mannens hand, men när han ska böja sig för att ta upp den sparkar mördaren John i huvudet och han ramlar bakåt och slår i huvudet. Rejält yr försöker John ta sig upp på benen igen, men till ingen nytta då mördaren springer mot honom med kniven i högsta hugg. John får kniven rakt i bröstet och mördaren ler när han faller livlös till marken…

Hos Sedins har Lasse och Mia precis ätit klart och börjat ta bort sakerna från matbordet då Lasse säger: ”Nej…det här känns inte rätt Mia, jag är ledsen.”.  ”Vad menar du? Vad är det som inte känns rätt?” frågar Mia förvånat. ”När jag sa att jag vill berätta något så var det inte att jag blivit kär i dig på nytt Mia…snarare kanske tvärt om…eller något...” säger Lasse. ”Vad menar du?” säger Mia lite upprört. ”Jag kan inte ljuga för dig Mia…du måste få veta sanningen…jag har varit otrogen.” säger Lasse förtvivlat. Mia tittar förvånat på Lasse till en början, men ger honom sedan en rejäl örfil…

Hanna är orolig för John, när den första uppvisningen är avslutad på Maskerad Galan ber hon Henrik, Sebastian och Eddie att gå in på herrarnas toalett för att se vart John tagit vägen, hon följer givetvis med dem själv tillsammans med Lisa.

Lite lugn musik börjar spelas och Sandra frågar Marcus om han har lust att dansa och det har han. Även Ulrika och Nick beger sig mot dansgolvet efter att ha meddelat Maria och Richard/"Kaj". ”Så vad var det du hade på hjärtat Maria?” frågar Richard/"Kaj". ”Jo…det är så hemskt…” börjar Maria, hon skakar på huvudet och får tårar i ögonen, men verkar inte vilja fortsätta berätta. ”Vad är det som är så hemskt?…Du kan anförtro mig…jag lovar.” säger Richard/"Kaj" lite försiktigt. ”Ok…det är en nära arbetskollega som tros ha omkommit i en flygolycka härom dagen.” säger Maria och torkar tårarna och ser ledsen ut. "Va? Vad säger du?! Vad hemskt!...Är det någon som stått dig nära?" frågar Richard/"Kaj". Maria suckar först och säger sedan nedstämt: ”En underbar kvinna...hon hette Elisabeth Gerdélius.”. Richard/"Kaj" blir helt shockerad av vad Maria just sagt!…

Henrik, Hanna, Lisa, Sebastian och Eddie kommer fram till korridoren där toaletterna finns. ”Undrar var John kan ha tagit vägen?” säger Hanna. Henrik, Sebastian och Eddie går in på herrarnas toalett och ser efter om John finns där medan Hanna och Lisa står kvar i dörröppningen och väntar. ”Är det någon här?” säger Henrik försiktigt då de kommit in, men får inget svar. ”Det verkar inte vara någon här...” säger Sebastian och Hanna och Lisa går in för att se efter med egna ögon. ”Konstigt…” säger Lisa. Man börjar öppna dörrarna intill de toaletter som finns och plötsligt finner Hanna John knivskuren och utan några som helst tecken på liv inne en av toaletterna och skriker förtvivlat: ”JOHN!!!”. De andra springer till toaletten där Hanna funnit John och blir minst sagt lika chockerade!…

I den i ordning gjorda militär bunkern har taket rasat in nästan helt och hållet. Under några stenar och annat bråte som fallit in kan man se de båda tvillingarna, Jenny och Elin, ligga medvetslösa på marken…

Elisabeth står nere vid den steniga stranden där flygbråtet ligger och blickar upp mot stjärnorna på himlen och undrar hur allt kunde sluta så här? Hon var ju på väg att få träffa sina barn, Carina och Michael, som hon trodde var döda…istället hamnade hon på en öde ö tillsammans med två män som dragit sig undan civilisationen…och stackars Henrik…han måste ju tro att hon dött i flygolyckan. ”Jag önskar att jag kunde vara hos dig min älskade son Henrik…men Gud vet när jag kan återvända till civilisationen igen!” säger Elisabeth förtvivlat till sig själv och en tår faller ner för hennes kind…