I familjen Dahlbergs lägenhet lägger Vincet på telefonluren efter att ha pratat med Marcus. ”Vad ville Marcus?” undrar Anita. ”Nej, inget särskilt…han ville bara veta om vi hört något nytt angående Jenny.” säger Vincent lite undvikande. Anita går till sovrummet och vilar och Vincent minns telefonsamtalet med Marcus:

Marcus: Jag vill inte oroa er i onödan…men den här galningen, som redan dödat tre människor, det skulle väl kunna vara samma person som ligger bakom Elin och Jennys försvinnande…eller hur?

”Gud jag hoppas att Marcus har fel…för om han inte har det måste det betyda att…Elin och Jenny inte är i livet längre…” tänker Vincent oroligt…

Kate kommer hem till sin lägenhet och ser sig omkring, ”Åh, vad skönt att vara tillbaka!” säger hon. Inne i vardagsrummet bestämmer hon sig för att besöka [Spirit] med en gång…

”Det här tycks ju bara bli värre och värre…först dör Christer…sedan tros Elisabeth ha omkommit i en flygolycka och nu har en tav Henriks bästa vänner blivit mördad av någon galen människa!” säger Alice då hon pratar i telefon med Elisabeths gamla väninna. ”Ja det är verkligen jättetragiskt allt ihop...det är nu viktigare än någonsin att visa Henrik att vi finns där för honom!” säger väninnan. ”Ja, du har rätt…" säger Alice, strax därefter avslutar man samtalet. Alice ser orolig ut...

I Petterssons hus är stämningen fortfarande stel efter allt som hänt. ”Jag vill verkligen att du ska veta att jag uppskattar att du hälsade på mamma…även om hon inte får ta emot besök egentligen.” säger Sven till Jonathan vid köksbordet. ”Ja ja…hur är det med Nina?” frågar Jonathan lite smått irriterat. ”Jag måste säga att hon tagit Andreas död bra…” säger Sven. Jonathan säger inget, det blir tyst någon sekund innan Sven säger vidare ”Du…Jonathan…jag vet att du är ledsen och besviken på mig, men jag hoppas att du…någon gång…kan förlåta mig för vad jag gjort?”. ”Eh pappa…jag orkar inte prata om det där just nu…förresten ska jag träffa Oskar om ett tag…jag måste göra mig i ordning” säger Jonathan och lämnar pappan ensam sittandes vid köksbordet.

”Oh, herre Gud! Vad har jag gjort?” säger Sandra då hon kommer hem och slänger igen dörren efter sig. ”Jenny och Elin…de…de måste ju vara döda nu efter att hela taket rasat in av stenraset.” säger Sandra till sig själv oroligt och vet inte vad hon ska ta sig till…

En av personalen vid träningslokalen frågar Eddie vart Sebastian håller hus och Eddie berättar den hemska händelsen som utspelade sig igår kväll. ”Jag tycker verkligen synd om alla Johns anhöriga…speciellt Henrik…” tänker Eddie och mins gårdagen…

På Maskerad Galan för tredje världens barn:

Man börjar öppna dörrarna intill de toaletter som finns i toalettrummet och plötsligt finner Hanna John knivskuren och utan några som helst tecken på liv i en utav toaletterna och skriker: ”JOHN!!!”. De andra springer till toaletten där Hanna funnit John och blir minst sagt lika chockerade…

”Tur att Henrik har många nära stående som finns där för honom…” säger Eddie till sig själv vidare innan det kommer en kund som han måste ta hand om.

I den i ordning gjorda militärbunkern börjar Jenny vakna till liv! Hon hostar och försöker att se sig omkring, men kan inte resa sig upp. Plötsligt får hon se sin tvilling syster Elin och säger med svag röst: ”Elin?”, sedan försöker hon ta sig fram till Elin trots allt bråte och stenar...

”Du har en mycket trevlig och fin son.” säger Mimmi till Monica på mentalsjukhuset. Monica ler och håller med, ”Ja…jag älskar båda mina söner så oerhört mycket.” säger Monica och kommer sedan att tänka på då hon blev tvungen att bli inskriven på mentalsjukhuset första gången…

En psykiatriken är hemma hos Pettersson i deras tidigare lägenhet tillsammans med två andra män som ska föra Monica till mentalsjukhuset. ”Nej, snälla Sven! Låt mig slippa det här, jag lovar att inte nämna Ninas namn igen…snälla!” ber Monica förtvivlat. Sven säger att han är ledsen att behöva göra så här mot Monica, men han har inget val. Innan Monica blir omhändertagen får hon säga adjö till barnen, Jonathan och Fredrik, en sista gång, de kommer inte att träffas på mycket länge. Jonathan tar det bra, men Fredrik är både rädd och ledsen, Monica blir helt knäckt av att se den yngsta sonen så upprörd och försöker trösta honom, men utan resultat. Sedan blir Monica ivägförd av männen som kommit med psykiatriken.

Monica får ett dyster ansiktsuttryck efter vad hon just kommit ihåg och Mimmi frågar vad som är fel. ”Nej, jag kom bara att tänka på min andre son…Fredrik…det har inte varit lät för honom under åren.” säger Monica ledsamt och suckar. "Nej, jag förstår det...men du får se det från det positiva hållet…du kan inte ändra det som hänt…men du kan däremot påverka framtiden…när du kommer ut härifrån igen kan du finnas där för honom…och än en gång visa honom hur mycket du älskar honom!” säger Mimmi och ler. ”Ja du har rätt Mimmi…men frågan är bara hur länge jag blir kvar här…” säger Monica och suckar än en gång.

Kate kommer upp på [Spirit] och blir väl bemöt av de som sett henne, hon frågar Mona om Maria finns på sitt kontor och det gör hon: ”Det här kommer att bli en glad överraskning för Maria!” säger Mona och ler. Kate gå till Marias dörr och knackar på för att sedan öppna. ”Kate!” säger Maria glatt och förvånat, de kramar om varandra! ”Gud, hur mår du?!” frågar Maria, ”Jag mår alldeles utmärkt!” säger Kate. ”Åh, vad underbart att ha dig tillbaka!” säger Maria och de kramar om varandra än en gång. Sedan kommer Ulrika in på Marias rum och säger förvånat ”Kate?!”. ”Vad gör hon här fortfarande?!” säger Kate nästan lite upprört och tittar på Ulrika, Maria förstår ingenting och Ulrika tittar orolig på Kate…