|
”Nej hör ni…här kan vi inte sitta och snyfta i kapp…det hade inte John velat…vad där klockan?” frågar Mia gråtandes i Sedins hus. ”Strax efter tolv…” säger Hanna efter att ha tittat på sin klocka. ”Oh, men då är det ju dags och äta…” säger Mia, fortfarande med gråten i halsen. ”Men det fixar jag…sitt ni kvar här så går jag och köper något åt er alla.” säger Hanna. ”Jag följer med dig.” säger Henrik, men Hanna säger att han behövs bättre hos de andra. Sedan lämnar Hanna Sedins hus. Kristin knackar på Richards dörr på den nya platsen för Ljusets Väg, han ber henne stiga på in. ”Hur är det Richard?” frågar Kristin. ”Jo…det är väl ok…jag är bara lite chockad fortfarande över Elisabeths bortgång…” säger Richard och suckar. Det blir tyst någon sekund innan Richard säger vidare: ”Men jag kan inte låta det störa mina planer som jag har för framtiden…i morgon ska jag åka igen och träffa Maria på [Spirit]…jag måste på något sätt försöka ta ännu ett steg närmare henne då.”, sedan ser han betänksam ut… ”Så Ulrika…Vad exakt är det som jag kommer att få ångra?” frågar Kate irriterat när hon och Ulrika kommer in på hennes kontor och man stängt dörren efter sig. ”Kate…jag gillar inte din ton…” säger Ulrika och tittar allvarligt på Kate. ”Sluta upp med ditt lilla spel och kom till saken!” säger Kate. ”Ok…du tror säkert att du ska kunna berätta det jag gjort för alla och få bort mig från förtaget nu när du är tillbaka…?” säger Ulrika. ”Tror? Ha ha, det är precis det jag tänker göra!” säger Kate. Ulrika ler och säger: ”Med du har fel Kate…du kommer inte att göra något av vad du just har sagt…inte när jag berättat vad jag har att säga först!”. Kate tittar lite skeptiskt på Ulrika… ”Skit! Det går ju inte att ta sig fram här!” säger Jenny där hon försöker att ta sig fram till Elin, som fortfarande ligger medvetslös i den i ordning gjorda militärbunkern. ”Om vi bara kunde få hit hjälp på något sätt!” säger Jenny vidare, hon ser att en stor del av taket rasat in och börjar skrika på hjälp… Hanna har nästan kommit fram till en mindre restaurang då hon möter Nick. ”Hej…” säger Nick lite försiktigt och Hanna gör det samma. ”Jag hörde vad som hänt John…beklagar sorgen” säger Nick. ”Ja, det är fruktansvärt…att något sånt kunde hända en så fin människa som John…det är helt oförståeligt.” säger Hanna. Det blir tyst någon sekund innan Hanna säger: ”Ja, jo förresten, jag ska in här (Hanna pekar på restaurangen) och köpa med mig lite mat till mig och några andra som är hos Sedins. ”Ok…jag ska inte uppehålla dig…men du…innan vi skiljs åt…kom ihåg att du alltid kan höra av dig till mig om du behöver prata eller så om du känner för det…ok?” säger Nick snällt och Hanna tackar och ler för att sedan ge Nick en kram. Därefter skiljs de åt. ”Så vad har du att berätta Ulrika?” frågar Kate. ”Bra…nu börjar det lika något” säger Ulrika och plockar fram ett kuvert där hon lagt kopior av brevet och de fotografier som fanns i Nicoles brev till Maria. ”Din dotter…Nicole är i stan.” säger Ulrika medan hon öppnar kuvertet. ”Va? Nicole? Du måste skämta…?” säger Kate. ”Nej…inte alls…hon är nere på stan ett tag till skulle jag tro och ser sig omkring…det är ganska ironiskt faktiskt…att din egen dotter precis hjälpt mig att få dig att hålla tyst om det du vet om mig.” säger Ulrika vidare och tittar på ett av fotografierna som låg i Nicoles brevet till Maria. ”Vad pratar du om?!” frågar Kate. ”Det här pratar jag om!” säger Ulrika och lägger fram några av de bilder där man kan se hur Nicole blivit misshandlad av hennes pappa, Bob Williams. Kate bara tittar alldeles förskräckt på bilderna som Ulrika lagt fram… ”Oh…det verkar ju lönlöst!” säger Jenny efter att hon ropat på hjälp och försöker sedan än en gång ta sig fram till Elin, men utan att lyckas. Istället inser hon hur osäkert det är att röra sig inne i den i ordning gjorda militärbunker efter stenraset och tycks inte kunna göra något för stunden för att komma fram till sin tvillingsyster, som fortfarande ligger livlös på golvet en bit bort… Eddie kommer till Sedins hus för att se om han kan vara till någon hjälp, han blir varmt mottagen av Sebastian, Lisa och Henrik (Lasse och Mia har gått in till sovrummet). Henrik och Lisa går in i köket för att se om det finns något att dricka, Sebastian och Eddie står kvar i hallen. ”Jag kom och tänka på Henrik…han har ju mist tre väldigt viktiga personer i sitt liv på väldigt kort tid…så jag tänkte om inte annat kanske jag kunde vara ett extra stöd åt honom?” säger Eddie. ”Bra tänkt Eddie, du är en toppen kille du…hänge med in i köket får vi se om vi åtminstone kan bjuda på något att dricka till att börja med.” säger Sebastian och de går in till köket. Kate har läst Nicoles brev till Maria och vet inte riktigt vad hon ska säga, men säger ändå till slut: ”Så vad tänker du göra med den här informationen Ulrika?”. ”Ja, om jag vore du skulle jag inte vilja att det här kom ut...framförallt iinte till den italienske modedesignern…för då skulle väl ert samarbete avslutas illa kvickt med tanke på hur han tycks se på familjeproblem, men det är upp till dig…jag gör ingenting alls med den här informationen så länge du håller tyst om det du vet om mig och inte ger mig spraken. säger Ulrika. ”Du utpressar mig alltså?!” säger Kate upprört. ”Utpressning är ett så tråkigt ord Kate, låt oss kalla det för att utbyta tjänster istället va?…” säger Ulrika och ler elakt. ”Du är en skam för mänskligheten!” säger Kate. ”Kanske det…men om du så mycket som yttrar ett ord om vad jag gjort eller försöker få bort mig från företaget så lovar jag att hela världen kommer att få reda på din lilla familjehemlighet!” säger Ulrika mycket allvarlig till Kate. Kate tittar på Ulrika med hat i blicken… © Mikael Engström R.
1998-2013
|