I den i ordning gjorda bunkern ligger Jenny och sover, hon drömmer om gårdagen…

I den i ordning gjorda bunkern

Mördaren tar sig in till Jenny och Elin (som fortfarande ligger medvetslös på golvet).

Mördaren: Vad är det som hänt här egentligen?

Jenny: Det är en lång historia, men du måste hjälpa mig och min syster att komma här ifrån…

Jenny går mot stället där mördaren kommit in, men mördaren tar tag i hennes arm…

Mördaren: Du ska inte gå någonstans unga dam!

Jenny: Vad snackar du om? Släpp mig!

Mördaren: Skulle inte tro det!

Mördaren ställer Jenny mot väggen…

Mördaren: Jag är dessvärre inte den hjälpsamma typen…

Jenny: Snälla! Min syster behöver läkarvård…

Mördaren: Jag ska se till att hon får det hon behöver…men Du ska se till att Jag får det Jag behöver!

Jenny: Vad pratar du om…

Mördaren: Det var väldigt länge sedan jag kände mig älskad…alldeles för länge sedan…men Du ska hjälpa mig känna mig älskad igen!

Jenny: Du kan ju inte vara riktigt klok!!

Mördaren trycker upp Jenny ännu hårdare mot väggen…

Mördaren: Kanske inte, men det är mitt villkor för att din syster ska få det hon behöver…och om du så mycket som ens tänker tanken att försöka rymma ser jag till att du lever i skräck för resten av ditt liv…är det förstått?!

Jenny: Min pappa är polis, han kommer att se till att du hamnar bakom lås och bom för resten av ditt liv!

Mördaren: Ha ha…och det tror du? Nåväl, hur som helst så är din pappa inte här nu och du kommer inte att ha någon som helst möjlighet att kontakta honom härifrån heller!

Mördaren släpper Jenny ur sitt grepp.

Mördaren: Jag ska gå på en gång och ordna mat och något åt din syster…under tiden kan du försöka komma på något sätt att tillfredställa mig på…

Innan mördaren lämnar den i ordning gjorda militärbunkern vänder han sig om och tar fram en kniv.

Mördaren: Jag är hemskt ledsen att jag ska behöver göra det här…men jag tänker inte ta några risker…jag måste se till att du inte kan rymma härifrån…

Sedan sticker han kniven i Jennys vader och hon skriker högt av smärta och faller till marken…

”NEEEEEJ!!!” skriker Jenny då hon vaknar upp ur sin hemska dröm, hon ser sig omkring. Elin ligger fortfarande medvetslös på golvet. ”Om jag bara kunde…” säger Jenny och försöker resa sig upp, men blir avbruten då mördaren kommer tillbaka efter att ha hämtat lite frukost. ”Om du bara kunde vad…fly?” säger mördaren och ler elakt för att sedan bara skaka på huvudet och säga vidare: ”Att du inte lär dig…du har ju tydligen varit fast i den här gamla bunkern ett bra tag…du måste nog inse att du aldrig kommer att lämna den!”, sedan skrattar han elakt. Jenny har en bestående smärta i båda vaderna efter att mördaren stuckit henne med kniven och han ser han. "Jag är verkligen jätteledsen för att jag var tvungen att göra dig illa." säger mördaren. ”Du är helt sjuk i huvudet!” säger Jenny upprört. ”Hmm…en definitionsfråga helt klart...men vad bryr jag mig?! Hur som helst, jag har nu i alla fall ordnat så att du och din syster inte kan rymma härifrån.” säger mördaren och ler elakt samtidigt som han tar fram ett tjockt lås. ”Om jag vore du skulle jag försöka komma på ett nytt sätt att tillfredställa mig på ikväll igen…inte för att det var något fel med vad du gjorde igårkväll, men jag tycker om variation…glöm inte bort det!” säger mördaren vidare och ger Jenny en kall blick…

Nick är ute och går då han stanna upp och tänker tillbaka på sitt senaste möte med Hanna:

Hanna har nästan kommit fram till en mindre restaurang då hon möter Nick.

Nick: Hej…

Hanna: Hej...

Nick: Jag hörde vad som hänt John…beklagar sorgen.

Hanna: Ja, det är fruktansvärt…att något sånt kunde hända en så fin människa som John…det är helt oförståeligt.

Det blir tyst någon sekund.

Hanna: Ja, jo förresten, jag ska in här (Hanna pekar på restaurangen) och köpa med mig lite mat till mig och några andra som är hos Sedins.

Nick: Ok…jag ska inte uppehålla dig…men du…innan vi skiljs åt…kom ihåg att du alltid kan höra av dig till mig om du behöver prata eller så om du känner för det…ok?

Hanna tackar och ler för att sedan ge Nick en kram. Därefter skiljs de åt.

”Jag hoppas att du mår ok Hanna, det som hände John...” säger Nick och bara skakar på huvudet och suckar utan att avsluta sin mening.

Sebastian kommer för att jobba vid träningslokalen, han pratar en stund med Eddie om vad som hänt för att sedan bli upptagen med en besökare. Eddie passar då på att ringa ett uppenbart hemligt samtal som börjar med: ”Det är jag…”…

I Gerdélius villa är Elisabeths gamla väninna på besök, hon undrar vart Henrik. Alice säger att han åkt in till staden för att träffa en kompis. ”Jag har tänkt på en sak Alice…Henrik har ju förlorat tre människor som stått honom väldigt närar…vore det inte en bra idé att låta dem begravas på samma gång?” säger väninnan. Alice verkar lite tveksam till det hela till en början, men ju mer hon tänker på hur bra det kunde bli så överväger hon att fråga Henrik vad han skulle gilla idén, förutsatt att Johns familj skulle tycka att det var ok.

Kate och Nicole står utanför byggnaden där [Spirit] ligger då Nicole säger: ”Jag är så glad att vi hade den här pratstunden mamma…jag är bara så orolig för att pappa ska komma efter mig…”. Kate kramar om Nicole och säger: ”Jag vet älskling, jag har försökt få tag i honom flera gånger...men om han nu gör det så får vi ta i tu med det då…oroa dig inte för det i onödan, ok?!”. ”Jag är så glad att jag har dig mamma…” säger Nicole. ”Kom upp till mig på kontoret senare så kan vi äta middag ute någonstans tillsammans!” säger Kate uppiggande innan de sedan skiljs åt.

Vid den nya platsen för Ljusets Väg befinner sig Kristin inne på Richards rum. ”Det var verkligen hemsk det som hände Elisabeth…” säger Kristin. ”Ja, helt klart…men kom ihåg att du inte under några som helst omständigheter får säga något om vad som hänt Elisabeth till Carina och Michael!” säger Richard mycket bestämt. ”Nej, jag vet…men jag är inte så säker på att jag tycker att det är helt korrekt…har de inte rätt att få veta att deras mamma omkommit i en flygplansolycka?” säger Kristin. ”Vad du tycker i det anseendet saknar helt relevans Kristin…nu gör vi som jag beslutat…är det uppfattar?!” säger Richard och ger Kristin en mycket bestämd blick, Kristin nickar. "Bra!" säger Richard. För att lätta lite på stämningen frågar Richard Kristin vad han tycker om hans klädsel inför mötet med Maria. Kristin bara tittar lite förvånat på Richard som helt plötsligt bytt samtalsämne…

”Jag ringer för att höra om leveranserna är på väg och om de kommer att vara här ikväll?” säger Eddie till den han pratar med i telefon. Allt verkar gå enligt vad man kommit överens om och samtalet avslutas. Sebastian, som sett att Eddie pratat i telefon, kommer tillbaka från att ha hjälpt en besökare och frågar vad samtalet handlade om, men Eddie ljuger och säger bara att det var angående några leveranser av energidrycker som han ville kolla upp. Sedan kommer det in fler besökare och dessa tar Sebastian hand om medan Eddie säger att han går en runda i träningslokalen, men innan Eddie gått iväg tänker han för sig själv: ”Jag kan inte låta Sebastian få reda på att jag håller på med droger, vad skulle han tro om mig då?”…

Nicole är på väg hem till Kates lägenhet, ovetandes om att hon är iakttagen av en man. När hon försvunnit in i trapphuset visar det sig att mannen inte är någon mindre än Bob Williams, Nicoles pappa och Kates ex-make, då han säger: ”Nicole, Nicole…my sweet daughter…why did you runaway like that? Now I have to punish you for what you have done!”…