I Gerdélius villa pratar Henrik med Alice om vad som hänt hans föräldrar och John. Henrik säger att han är väldigt glad att ha Alice i huset. Alice blir tårögd och tackar honom för de fina orden, hon nämner även att hon inte riktigt vet hur hon ska vara ett bra stöd åt honom riktigt. Henrik säger bara att hon ska vara sig själv och finnas där. ”Det kan du räkna med unge herre.” säger Alice lite skämtsamt och kramar om Henrik. ”Jo du Henrik, det var en sak jag tänkte fråga dig. Jag pratade med din mammas väninna igår och vi undrar båda om det kanske vore en bra idé att hålla en minnesstund för både Elisabeth och Christer samtidigt...och eventuellt även han John?” säger Alice vidare. Henrik ser lite fundersam ut till en början och säger först att det låter lite konstigt, speciellt eftersom John inte tillhör familjen Gerdélius. ”Jag förstår dig Henrik, det är endast ett förslag...jag vet inte hur familjen Sedin tar det hela, men i svåra tider ska man vara tillsammans...även om John bara var en nära vän så...” säger Alice, men Henrik avbryter: ”Jo, du har rätt...det är kanske ingen dum idé faktiskt...jag ska höra med Sedins och se vad de tycker om förslaget.”. ”Vad roligt.” säger Alice med ett leende.

Lisa och Sebastian sitter ute på en parkbänk och pratar. Ingen av dem kan riktigt ta in vad som hänt John, men Sebastian säger att han lovar att han ska vara ett stöd för Lisa och resten av Sedins. ”Om inte annat så för allt ni gjort för mig.” säger Sebastian. Lisa tackar honom och kramar om honom samtidigt som det rinner en tår längs hennes kind.

I Sandras lägenhet går Sandra oroligt om kring och försöker glömma det som hänt senaste tiden. Plötsligt ringer hennes mobil och hon ser att det är Marcus. Lite halvt irriterad väljer hon att svara. ”Hej Sandra, hur är läget?” säger Marcus. ”Bara bra...” säger Sandra och rullar lite med ögonen. ”Ah vad bra, jag tänkte be dig om en sak om det är ok?” säger Macus. ”Ok, vad då?” undrar Sandra lite nyfiket. ”Jo...jag tänkte be dig hjälpa mig hitta Jenny.” säger Marcus. Sandra vet inte riktigt vad hon ska säga utan ser bara allmänt förvånad ut.

Mia kommer hem till Sedins hus, hon har handlat och går direkt in till köket och börjar plocka upp varorna. Lasse, som hört att någon kommit in genom ytterdörren, kommer ut i köket. ”Hej där...” säger han med ett litet leende och lägger sin hand på Mias axel. Mia rycker till och tar bort hans hand samtidigt som hon irriterat säger: ”Vad gör du?”. ”Jag tänkte bara...” börjar Lasse, men Mia avbryter och säger: ”Tänkte bara? Du borde ha börjat använda hjärnan för länge sedan Lasse.”. ”Ok förlåt då...jag menade inget illa...” säger Lasse lite blygd. Mia suckar och sätter sig sedan ner på en köksstol samtidigt som hon säger: ”Jag har tänkt en del...även om jag trodde att den här gången skulle bli annorlunda för oss så har jag insett att det nog var ett misstag att försöka börja om på nytt.”. ”Vad menar du?” undrar Lasse. ”Ja, jag tror inte att vi har någon framtid tillsammans som ett par du och jag.” säger Mia lugnt och sansat. ”Ok, det finns inget jag kan göra som kan få dig att ändra dig menar du?” säger Lasse oroligt. ”Nej, i ärlighetens namn så tror jag tyvärr inte det...och jag vill verkligen inte vara elak eller så...men jag känner att jag är färdig med vår relation.” säger Mia, Lasse får tårar i ögonen då han frågar: ”Ok...så vad händer nu?”. ”Jag vet inte riktigt, men det bästa vore väl om du kunde hitta någon annanstans att bo på tillsvidare...vi får sälja huset och dela på vinsten.” säger Mia. ”Sälja huset...ok...när ska vi berätta för Lisa?” frågar Lasse. ”Ja, jag vet inte...hon går igenom så mycket just nu, men samtidigt så känns det onödigt att dra ut på det.” säger Mia och föreslår att de berättar om läget så snart som möjligt. Lasse är mycket besviken och lämnar köket, Mia känner det samma men blir kvar sittandes ensam vid köksbordet...

Hanna vattnar blommor i sin lägenhet då hon kommer att tänka på sitt senaste möte med Nick:

Hanna har nästan kommit fram till en mindre restaurang då hon möter Nick.

Nick: Hej…

Hanna: Hej...

Nick: Jag hörde vad som hänt John…beklagar sorgen.

Hanna: Ja, det är fruktansvärt…att något sånt kunde hända en så fin människa som John…det är helt oförståeligt.

Det blir tyst någon sekund.

Hanna: Ja, jo förresten, jag ska in här (Hanna pekar på restaurangen) och köpa med mig lite mat till mig och några andra som är hos Sedins.

Nick: Ok…jag ska inte uppehålla dig…men du…innan vi skiljs åt…kom ihåg att du alltid kan höra av dig till mig om du behöver prata eller så om du känner för det…ok?

Hanna tackar och ler för att sedan ge Nick en kram. Därefter skiljs de åt.

”Åh Nick...det här är så svårt...jag skulle nog behöva någon att prata med ändå...” säger Hanna och börjar gråta.

Hissen öppnas upp på [Spirit] och Nicole kommer ut, hon hälsar på Mona i receptionen och får sedan syn på Ulrika, som står ensam i kopieringsrummet. Med mycket bestämda steg går Nicole in till Ulrika som står med ryggen vänd mot henne. Nicole rycker tag i Ulrikas arm så att de papper hon kopierat faller till marken. ”Vad gör...!” börjar Ulrika, men Nicole säger istället: ”Vad f-n tror du att du håller på med?!”. Ulrika bara tittar förvånat på Nicole utan att säga ett ord...