”Men vad är det som har hänt Sebastian egentligen?! Kan ingen säga något?” säger Lisa upprört utanför Sebastian rum på sjukhuset. Eddie sneglar lite oroligt på Lisa utan att säga något. Lasse ber Lisa lugna ner sig. ”Jag hoppas att det inte är något allvarligt...Eddie, har du ingen aning om vad som kan ha hänt Sebastian?” undrar Mia oroligt. Eddie vet inte vad han ska säga utan bara tittar oroligt på Sedins medlemmar... ”Elin, kan du höra mig?” säger Jenny i den i ordning gjorda militärbunker, men Elin yrar bara lite lätt. Plötsligt kommer mördaren in genom dörren. ”Se där...har din syster blivit något bättre än?” undrar mördaren. ”Jag vet inte...” säger Jenny tystlåtet. ”Ok, här kommer lite mer som kanske kan hjälpa lite, men du vet vad du måste göra för att hon ska få det...eller hur?” säger mördaren och ler. ”Ja...jag vet...” suckar Jenny... Nicole är på väg från Kates lägenhet då hon blir iaktagen av sin far, Bob, igen. Han bestämmer sig för att följa efter henne... En sjuksköterska kommer in på Monicas rum på mentalsjukhuset och berättar att det snart är dags för behandling igen. ”Ok, jag är redo.” säger Monica lite oroligt. ”Bra, jag återkommer om ett tag.” säger sjuksköterskan med ett leende och lämnar sedan Monicas rum. Monica blir kvar ensam, hon har oro i blicken. ”Nu har vi gått över alla fakta om och om igen Marcus...jag är ledsen om inget jag sagt kan hjälpa dig i sökandet efter Elin och Jenny.” säger Sandra med en hjälplös blick i vardagsrummet i Marcus lägenhet. ”Ok, jag förstår det...tack för hjälpen i alla fall.” säger Marcus. ”Jag måste gå nu.” säger Sandra nästan lite irriterat och Marcus följer henne ut. När Marcus stängt dörren säger Sandra till sig själv att hon kanske måste besöka den i ordning gjorda militärbunker igen snart även om hon absolut inte vill... ”Mia...jag...” börjar Eddie, men blir avbruten då en läkare kommer ut från Sebastians rum. Sebastians läget är stabilt, men ganska kritiskt efter att han magpumpats. ”Vi har tagit fler tester, resultaten borde inte dröja allt för länge. Vi återkommer senare idag. Ni kan besöka Sebastian nu om ni vill så länge, men kom ihåg att han är fysiskt svag. ” säger läkaren för att sedan stressa vidare till andra patienter. Lisa öppnar dörren intill Sebastians rum och går in, de andra tre följer tätt efter. När de alla har satt sig ner vid Sebastian frågar Lisa om han är vid medvetandet och Sebastian nickar tyst försiktigt. ”Läkaren säger att vi får svar på dina tester ganska snart...då får vi förhoppningsvis veta vad du råkat ut för.” säger Mia och klappar Sebastians arm. Eddie sitter bara tyst av oro för vad som kan komma fram av testerna som man gjort på Sebastian... I Dahlbergs lägenhet ringer telefonen, det är Marcus som berättar för Vincent att han tyvärr inte fått någon ny fakta om tvillingsystrarnas försvinnande efter att han pratat med Sandra. ”Ok, det var synd...men det var ett bra initiativ i alla fall. Tack ska du ha.” säger Vincent, sedan lägger man på. Vincent suckar för sig själv innan han går in i vardagsrummet där Anita sitter. ”Hur är det fatt?” undrar Anita då hon ser på Vincent att något inte riktigt är som det ska. ”Det är ingen fara Anita...jag pratade bara lite med Marcus, men inga nyheter om Jenny eller Elin tyvärr.” säger Vincent. ”Ok...vad tråkigt.” säger Anita. ”Ja...jag hoppas att de har det bra var än de är...och att de finner sin väg hem på något sätt.” säger Vincent med en tom blick... ”Du är verkligen en känslokall person!” säger Jenny till mördaren i den i ordning gjorda militärbunkern efter att hon utfört en sexuell akt som mördaren önskat i utbyte mot Elins medicinering. ”Ha ha...ja du får tycka vad du vill, jag bryr mig föga...du gör ett bra jobb måste jag erkänna...fortsätter du så här så kommer din syster säkert att vara på benen snart...och då är ni ju två som kan ge mig vad jag behöver!” säger mördaren och skrattar elakt. ”Du är verkligen helt sjuk i huvudet!” säger Jenny. ”Som sagt, tyck vad du vill...” säger mördaren utan att vara det minsta berörd av Jennys uttalande, sedan lämnar han den i ordning gjorda militärbunkern och Jenny och Elin blir ensamma kvar. Jenny fortsätter att medicinera sin syster... Nicole går genom en tunnelpassage då hon plötsligt hör hur någon ökar stegen bakom henne, hon vänder sig oroligt om, men kan inte ansiktet på den som är bakom henne. Hon ökar oroligt takten, lika så gör den som tycks förfölja henne... Monica rullas in i rullstol i ett ganska stort rum. Hon körs fram till ett skrivbord där en läkare sitter och går igenom hennes journal. ”Hej Monica.” säger läkaren med en ganska allvarlig blick. ”He-he-hej.” säger Monica lite nervöst och harklar sig. ”Vi har gått igenom de tester som du gjorde senast och försöker komma fram till en lämplig behandling för dig. Du har visat tecken på lite olika saker som oroar oss så vi tänkte komma igång med en ganska aggressiv metod och se hur den funkar.” säger läkaren. Monica blir orolig och nervös men får fram ett: ”Ok...”. ”Vincent, jag har funderat lite...” säger Anita där de sitter i vardagsrummet. ”Ok...på vad då mer exakt?” undrar Vincent. ”Jo...vi har ju haft en minnesstund för Elin...Även om jag vill tro att Jenny är i livet så...så kanske vi måste börja tänka på att ha en minnesstund även för Jenny om hon dyker upp inom en snar framtid?” säger Anita. Vincent blir förvånad över vad Anita just sagt och finner inga ord utan bara tittar på sin fru med en förvånad blick... © Mikael Engström R.
1998-2013
|