Del 216


”Nej jag måste nog ta  och gå nu.” säger Eddie hastigt inne på Sebastians rum på sjukhuset efter att Mia frågat honom direkt om han vetat om något om att Sebastian haft en tung drog i blodet. ”O...ok?” säger Mia förvånat, sedan ger sig Eddie av. Resten av Sedins familjemedlemmar blir kvar lite förundrade över Eddies plötsliga avsked, men deras blickar vänder sig sedan mot Sebastian som sover i sin sjukhussäng.

”Har du träffat Hanna? Men...eh...varför då?” frågar Ulrika förvånat Nick på restaurangen de sitter på. ”Hur menar du nu Ulrika? Skulle jag inte träffa Hanna eller?” säger Nick minst lika förvånad över Ulrikas uttalande om hans och Hannas möte. ”Nej alltså...missförstå mig rätt nu, men...ni har ju haft era problem den senaste tiden om man säger så...” säger Ulrika. ”Jo...kanske det, men det är väl inget som vi inte kan jobba på...eller hur?” säger Nick med ett litet leende. Ulrika säger inget, men är allt annat än glad över Nicks nyhet...

”Mats...jag måste få tänka på det lite grann...jag kan inte ge dig...eller er ett konkret beslut än, ok? Jag återkommer om någon dag.” säger Kate där hon befinner sig på sitt kontor med Nicole och Mats uppe på [Spirit]. ”Oh, ok...om du säger det.” säger Mats lite besviket, sedan lämnar han Kates kontor. ”Mamma! Var du tvungen att vara så kort mot honom?!” säger Nicole irriterat. ”Det här är ett mycket viktigt beslut Nicole, om du känner att du behöver en beskyddare så är jag inte helt säker på att Mats är rätt val...det är allt. Som sagt så behöver jag någon dag på min att fundera på detta innan jag tar ett beslut.” säger Kate bestämt. ”Ok.” säger Nicole besviket innan även hon lämnar Kates kontor, Kate återgår till sina tidigare sysslor.

”Nej Jonathan...jag lämnar ingen...det var ju därför jag tog upp det här med dig nu...för att se vad du tycket...inget beslut har tagits ännu...jag tänker bara på allt som hänt den senaste tiden...ni kanske har det bättre utan mig ett tag?” säger Sven i Petterssons hus där han befinner sig med Jonathan. ”Det är upp till dig...” säger Jonathan aningen besviken och går in i köket, Sven följer efter. ”Snälla du...du kan väl säga något mer konkret...ge mig ett råd...” säger Sven. ”Pappa...verkligen, du måste känna efter själv hur du vill göra när det gäller den här frågan. Vi klarar oss oavsett vad ditt beslut blir, tro mig.” säger Jonathan lite irriterad och lämnar sedan köket för att gå in på sitt rum. Sven blir kvar ensam i köket och suckar för sig själv samtidigt som han tar sig för pannan.

Eddie är på väg till träningslokalen från sjukhuset, men han kan inte släppa det faktum att det är hans fel att Sebastian nu ligger där han ligger. ”Skit! Varför var det här tvunget att hända...vad ska jag ta mig till?” säger Eddie för sig själv efter att ha stannat upp. Eddie är fylld av ånger och oro, men kan inte komma fram till något utan går raskt vidare...

Det är morgon, Mimmi drar Monica i rullstol längs en grusväg i närheten av mentalsjukhuset. ”Vilken underbar morgon.” säger Mimmi, Monica instämmer. ”Hur tycker du att behandlingen gått för din del så här långt?” undrar Mimmi vidare. ”Jo...jag har väl inte känt mig helt bekväm med den om jag ska vara ärlig...men å andra sidan...om det är den enda vägen tillbaka till ett normalt liv så måste den få sin gång.” säger Monica, Mimmi ler och säger att Monica har mognat en hel del sedan de först träffades. ”Tycker du?” säger Monica lite generat, ”Ja det tycker jag...och det är starkt av dig!” säger Mimmi. ”Du ska se att det här kommer att gå bra...” säger Mimmi vidare, sedan tittar hon på sin klocka och inser att de måste återvända till mentalsjukhuset.

Vid Ljusets Väg sitter Richard på sitt rum och planerar för sitt nästa möte med Maria då Kristin kommer in, hon behöver några underskrifter för några saker som man köpt in till Ljusets Väg. ”Så där, då var det klart!” säger Richard då han signerat papperen och räcker över dem till Kristin. ”Tackar...så, något nytt annars?” säger Kristin med ett leende. ”Nytt? Givetvis Kristin, man måste alltid ha några nya planer på gång vet du väl? Hur skulle det annars se ut?” säger Richard och skrattar. ”Jag tänkte väl det...så vad står här näst på agendan?” säger Kristin, fortfarande med ett leende. ”Ha ha, ja, det skulle du bra gärna vilja veta va?” säger Richard och ler...

Hanna är på väg till jobbet då hennes mobiltelefon ringer, hon svarar och i ändra änden är Nick. Nick undrar om hon vill ses lite senare i eftermiddag och Hanna säger att hon inte har några planer och undrar vad Nick vill hitta på. Nick föreslår en promenad. Hanna nappar på förslaget. Då samtalet är över skyndar sig Hanna iväg till jobbet.

I Annies lägenhet är Ulrika fortfarande upprörd efter att Nick berättat att han träffat Hanna, ”Varför? Varför?! Varför var han tvungen att göra det?” säger Ulrika till Annie. ”Lugna ner dig Ulrika! Nick är ingen docka som du kan bestämma över hur som helst! Han har en egen vilja precis som alla vi andra.” säger Annie. ”Hur som helst, jag ska gå ner och handla lite mat, vill du ha något speciellt från affären?” undrar Annie medan hon tar på sig sina ytterkläder, Ulrika skakar på huvudet. ”Gör inget dumt nu ok? Du kan inte styra över människors liv hur gärna du än vill!” säger Annie vidare innan hon sedan stänger igen dörren efter sig. ”Inte?...Vi får väl se om den saken!” säger Ulrika och ler för sig själv...

© Mikael Engström R. 1998-2013


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan