Del 217


TV:n står på med ett ganska hög ljudvolym i Dahlbergs lägenhet, då Anita går förbi vardagsrummet, det är nyheterna: ”
Ytterligare tre döda kroppar hittades igår kväll utan känd gärningsman. Polisen utesluter inte att gärningsmannen kan vara samma person som tidigare haft ihjäl två personer på Maskerad Galan, men utredningen är i full gång!” säger TV-reporten. ”Oh herre Gud...tänk om...” säger Anita oroligt först, men ropar sedan på Vincent. Vincent kommer ut från sovrummet där han precis bytt om till uniform för att gå till arbetet. ”Vad är det frågan om Anita?” säger Vincent oroligt. ”På nyheterna sa de precis att ytterligare tre döda kroppar hittats...tänk om den där mördaren har fått tag på Jenny och Elin!” säger Anita förtvivlat. ”Anita...lugna dig...det finns inget som tyder på det...både Jenny och Elin försvann innan den där gärningsmannen började härja i staden...tänk inte så hemska tankar, ok?” säger Vincent och tycks ha lugnat ner Anita som han kramar om hårt. ”Ok...jag ska försöka.” säger Anita, sedan måste Vincent gå till arbetet. Anita blir ensam kvar i lägenheten.

Jo, så här är det Kristin. Maria berättade att hennes kollega, tillika bästa vän, Kate ville träffa mig för att få samma information som jag givit Maria om vårt unika marknadsföringskoncept...så jag har ordnat att det ska bli av i morgon eftermiddag. När det mötet är avslutat planerar jag att ta med dem båda ut på något exklusiv restaurang i stan på kvällen och om det nu skulle bli sent, vilket jag planerar att det ska bli, så...ja...då kanske jag erbjuder, eller blir erbjuden att få tillbringa natten tillsammans med underbara Maria. Hur låter det i dina öron?” säger Richard till Kristin inne på hans rum vid Ljusets Väg. ”Inte illa...du vill verkligen göra Maria till din alldeles egen?” säger Kristin och ler. ”Absolut, och jag kommer att lyckas...tro mig!” säger Richard och ler...

Sven går oroligt fram och tillbaka utanför Jonathans dörr i Pettersons hus, till slut stannar han upp och knackar på. ”Jonathan?” säger Sven, ”Kom in.” säger Jonathan och Sven öppnar dörren. ”Vad vill du?” säger Jonathan lite trött. ”Jo...jag har tänkt en del och du har helt rätt när det gäller frågan om jobbet...det är bara jag som kan ta det beslutet och det har jag nu gjort...” säger Sven, Jonathan tittar på Sven utan att säga något...

Elin har börjat vakna till lite i den i ordning gjorda militärbunkern, ”Kan du höra mig Elin?” frågar Jenny och Elin nickar. ”Tack gode Gud.” säger Jenny och ger Elin något att dricka. Strax därefter kommer mördaren till bunkern, han har blod på sina kläder och det upptäcker Jenny och frågar vad som hänt. ”Skit i det...men det var underbart! Ha ha.” säger mördaren för att sedan säga att han ska byta kläder. ”Vi måste ta oss ut här ifrån snarast möjligt!” viskar Jenny till Elin. Elin nickar, men yrar fortfarande en del...

Vincent är på jobbet då hans privata mobiltelefon ringer, det är Marcus som undrar om polisen vet något nytt om Jenny och Elin. ”Nej, tyvärr inte...men det verkar som att vi har en massmördare lös i staden.” säger Vincent oroligt. ”Ja...jag såg det på nyheterna...ok, men vi håller nära kontakt.” säger Marcus, strax efter avslutas samtalet. Marcus hinner knappt lägga på luren då hans mobiltelefon ringer, det är Sandra. Hon undrar om de kan ses i morgon och det tycker Marcus låter som en bra idé och de bestämmer en tid och plats innan samtalet avslutas.

Uppe på [Spirit] är Maria på väg på lunch (hon ska träffa en väninna), innan hon kommer iväg står hon och pratar med Kate vid receptionen. ”Det ska bli så spännande att träffa Kaj i morgon och höra vad han har att berätta personligen om hans idéer.” säger Kate. ”Ja, det var bra att ni fick till ett möte så snart så att vi har fått samma information.” säger Maria, sedan måste hon ge sig iväg.

Så...vad har du bestämt dig för?” säger Jonathan lite bestämt. ”Jo...jag...det här var inget enkelt beslut...men jag har bestämt mig för att tacka ja till uppdraget.” säger Sven, ”Ok...” säger Jonathan lite besviket. ”Efter allt som hänt så...jag vet inte...men det känns rätt på någotvis, jag hoppas att du tycker att det är ok...jag är bara borta en tid...inte för alltid.” säger Sven och ler. ”Om du är nöjd med beslutet är det rätt beslut.” säger Jonathan. ”Ok, tack min son...” säger Sven. ”När åker du?” undrar Jonathan. ”I morgon kväll, de behöver någon på plats omgående...jag försökte flytta fram det några dagar, men det gick inte tyvärr.” säger Sven. ”Ok...det är lugnt.” säger Jonathan sedan uppstår en pinsam tystnad en kort stund innan Sven säger att han ska börja se över vad han ska ha med sig. Jonathan blir ensam på sitt rum och han ser besviken ut.

Henrik äter lunch hemma i Gerdélius villa tillsammans med Alice, hon är jätteglad för att Sedins tyckt att förslaget om gemensam minnesstund för Elisabeth, Christer och John var bra. ”Ja, så det blir nog så...vi måste bara hitta en bra dag...nu fick de ju lite annat att tänka på när Sebastian hamnade på sjukhus helt oväntat, men förhoppningsvis är han snart på benen.” säger Henrik. Plötsligt dimper posten ner i brevlådan, Alice går och tar upp den. Väl tillbaka vid köksbordet går hon igen det som kommit. ”Reklam, reklam, räkningar, reklam...” säger Alice och suckar lite, men så stannar hon plötsligt upp och säger: ”Det här tycks vara från utlandet...Alaska.” säger Alice. ”Va? Får jag se?” säger Henrik förvånat och Alice räcker honom brevet. ”Det måste vara från...(Henrik öppnar brevet)...ja, det är det...det är från Alexander!” säger Henrik, fortfarande förvånad...

© Mikael Engström R. 1998-2013


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan