Hanna och Nick kommer ut från ett kaffé. ”Vad roligt att vi kunde äta frukost lite spontant så här.” säger Nick glatt till Hanna som håller med. De går vidare och småpratar lite då Nick får syn på en blomsteraffär en liten bit bort. ”Hanna...skulle du kunna...eller vi gör så här.” säger Nick och vänder Hanna i motsatt riktigt och ber henne stå still och blunda och inte vända sig om. ”Vad är det frågan om Nick?” undrar Hanna förvånat, men med ett leende. ”Vänta här bara, jag är strax tillbaka!” säger Nick och springer iväg. Hanna ler och säger lite förundrat: ”OK?!”. Väl inne i blomsteraffär ber Nick försäljaren plocka ihop en vacker liten bukett blommor. Då det är ordnat och betalt springer Nick ut igen och ber Hanna vända sig om. ”Nu kan du titta.” säger Nick och Hanna tar bort händerna för ögonen. ”Va? Åh...vad finna...vem är de till?” undrar Hanna med ett stort leende. ”Ja...de är till dig...jag tyckte att du kunde behöva dem efter allt som hänt...” säger Nick och Hanna blir jätteglad och kramar om Nick. ”Det hade du inte behövt!” säger Hanna, ”Nej jag vet, men jag ville.” säger Nick med ett leende. ”Tack för att du finns Nick.” säger Hanna med ett leende... Ulrika befinner sig ensam på Marias rum uppe på [Spirit] då hon kommer att tänka på Richards konstiga telefonsamtal igår: På [Spirit]: Richard: Kusten är klar, Richard är redo att rapportera! Richard (igen): Allt går enligt planerna Kristin. Jag har nyss haft ett bra möte med Marias kollega, tillika bästa väninna, Kate och hon uppskattade mötet väldigt mycket så vi är i hamn med den biten...nu återstår bara för mig att fortsätta bearbeta Maria så att hon blir min alldeles egna ängel.” Ulrika, som fortfarande står inne på toaletten och hört allting, är helt förstummad. ”Vad är det som pågår här egentligen? Richard? Han hette väl Kaj? Eller har jag missförstått något?” undrar Ulrika och ser konfunderad ut. Maria knackar på dörren och sticker in huvudet bara för att be Ulrika göra några utskrifter och sedan komma ut med dem till ett mötesrum. ”Det ska bli chefen!” säger Ulrika med ett leende och Maria ger tummen upp innan hon stänger igen dörren efter sig. ”Hm...jag kan inte släppa det där med Kaj...det tål att undersökas vidare!” säger Ulrika samtidigt som hon ordnar med Marias utskrift... ”Vad kan vara mer brådskande än att umgås med sin far efter fler år utlands?” undrar Wilhelm och skrattar lite. ”Ja, nej...alltså...jag skrev till Henrik att jag skulle höra av mig så snart jag var hemma igen...och snart är väl aldrig nära nog med tanke på det som ni berättade hade hänt hans föräldrar.” säger Alexander. ”Ja...självklart! Hälsa från mamma och mig!” säger Wilhelm och Alexander säger att han ska göra det och slänger i sig det sista av en smörgås som hans mamma Adelie gjort, sedan går han för att ringa upp Henrik ostört. Henrik, i sin tur, är stressad uppe på [A Daily Perfume], han försöker läsa igenom ett p.m. som ska diskuteras senare samma dag. Då telefonen ringer tar han bara upp den ur sin ficka och svarar lite hastigt: ”Det är Henrik.”. ”Tjaaa...hör du vem det är?” säger Alexander på andra sidan. ”Alexander?!” säger Henrik förvånat... © Mikael Engström R.
1998-2013
|