Mördaren kommer till den i ordning gjorda militärbunkern, med sig till tvillingsystrarna har han bara några ledsna grönsaker. ”Vad är det? Hade du tänkt att vi skulle kunna leva på det här?” säger Jenny upprört och håller upp grönsakerna framför sig. ”Leva...det är ett sådant intressant ord.” upprepar mördaren med ett leende. ”Hur ska min syster kunna få i sig det här? Hon kan knappt få i sig något att dricka nu!” säger Jenny, fortfarande med en upprörd ton. ”Kära du...det är inte mitt problem...” säger mördaren nonchalant för att sedan lämna militärbunkern igen. ”Skit! Vad ska jag ta mig till nu?” säger Jenny uppgivet och tittar på sin syster...

Mia kommer hem till Sedins från jobbet. Lasse möter upp henne vid dörren med en ganska allvarlig blick. ”Har det hänt något?” undrar Mia. ”Det beror väl lite på hur man ser det...” säger Lasse. Det blir tyst en kort stund innan Mia, lite irriterat, säger vidare: ”Ok...hade du tänkt berätta vad det är eller ska vi leka någon slags gissingslek?”. ”Du behöver väl inte ha en sån ton?” säger Lasse och suckar. Mia säger inget utan går tyst in i köket och börjar packa upp några matvaror hon köpt på vägen hem. Efter en kort stund säger Lasse: ”Jag har funderat lite och bestämt mig för att flytta tillbaka dit där jag bodde förra gången vi bröt upp.”. Mia slutar packa upp och vänder sig lite förvånat och bara tittar på Lasse utan att säga något...

Det ringer på Sandras dörr, hon öppnar och en hetsig Marcus kliver på. ”Vad är detdu kommit på för något?” undrar Marcus innan han ens fått av sig ytterkläderna. ”Lugn! Du kan väl komma in och sätta dig i alla fall?” säger Sandra lite irriterat. Marcus kliver på in i Sandras vardagsrum. ”Vill du ha något att dricka? Kaffe eller thé?” undrar Sandra. ”Eh...kaffe blir bra tack.” säger Marcus för att sedan sätta sig ner i soffan som finns i rummet. Då Sandra förbereder det de ska ha och dricka tänker hon oroligt för sig själv: ”Vad ska jag nu komma på för något som rör Elins och Jennys försvinnande utan att jag avslöjar det jag vet och gjort själv?”...

Maria står och tittar ut genom ett av Richards fönster i sovrummet då Richard kommer in. ”Vad tittar du på min sköna?” säger Richard och kramar om Maria bakifrån. Maria bara ler till en början, men säger sedan: ”Det är så vackert här...så mycket underbar natur.”. Richard instämmer, sedan tittar Maria på sin klocka och inser att tiden sprungit iväg. ”Jag måste tyvärr återvända tillbaka innan hela dagen har gått Kaj...” säger Maria med en liten besviken blick. ”Kan du inte stanna?” undrar Richard. ”Jag skulle gärna vilja, men jag har lovade Kate tidigare att avsluta några saker på kontoret innan dagens slut...jag måste åka.” säger Maria. ”Ok...jag ska inte hålla fast dig här...jag är glad att du är så plikttrogen.” säger Richard. ”Vårt arbete betyder väldigt mycket för oss...jag tog med en del så jag kunde jobba både påvägen hit och tillbaka...så jag kunde vara här hos dig så länge som möjligt.” säger Maria och ler. ”Du är underbar...vet du det?” säger Richard och ler för att sedan ge Maria en rejäl kyss. Efter en stund så insisterar Maria på att hon måste gå och Richard blir kvar ensam i sitt sovrum med ett stort leende.

”Så du flyttar?” säger Mia lite frågande, Lasse säger inget först och det blir tyst någon sekund. ”Eh ja...jag trodde att det var det du vill?” säger Lasse lite uppgivet. ”Du gör som du vill...” säger Mia och fortsätter att plocka upp matvarorna. Lasse vet inte vad han ska säga eller tro, men bestämmer sig för att gå in och lägga sig och vila. ”Jag lägger mig en stund i sovrummet och vilar.” säger Lasse utan att få någon respons från Mia...

”Så, vad är det nu du kommit på som kan säga något om Elin och Jennys försvinnande?” undrar Marcus då Sandra kommer in med en bricka med två kaffe. ”Eh...jo...du vet...den där mördaren som springer lös...du tror inte att han kan ha...” säger Sandra och försöker få Marcus att förstå utan att avsluta sin mening. ”Du menar att han skulle ha...” säger Marcus med en orolig blick, men skakar sedan på huvudet. ”Marcus...du kan väl inte bortse helt från att det är en möjlighet...även om vi inte vill tänka så.” säger Sandra med en förstående blick. Marcus säger inget utan bara tittar ner i sitt kaffe. Sandra hoppar lite närmare Marcus och kramar om honom samtidigt som hon säger: ”Du...jag vet att du kanske inte vill tänka så...men jag finns här för dig om du behöver pratar eller så.”. Marcus bara tittar lite förvånat på Sandra utan att säga någonting.

Maria sitter i Richards limousin på väg åter till stan och [Spirit] då hon ringer upp Kate som svarar glatt. ”Hej, det är Maria...du, jag är på väg in till kontoret nu lite i sista minuten inser jag, men jag tar hand om de där sakerna vi pratade om när jag är på plats. Du behöver inte oroa dig för det ok?” säger Maria. ”Ingen fara Maria...men lova mig att du berättar allt som hänt gällande Kaj för din bästa kompis vid ett senare tillfälle, ok?” säger Kate och skrattar lite retandes. ”Jo, men visst du...ha det bra så hörs vi snart.” säger Maria med ett leende för att sedan lägga på och ta upp de papper hon måste gå igenom på resan tillbaka in till stan.

”Så...går allt enligt dina planer?” undrar Kristin då hon kommer in på Richards kontor vid Ljusets Väg efter att ha knackat på hans dörren lite försiktigt. ”Hmm...ja då...det här med Maria det känns...det känns nytt...unikt på något sätt.” säger Richard med ett leende där han sitter i sin stol vid sitt skrivbord. ”Vad bra...finns det något jag kan göra för dig just nu?” undrar Kristin och Richard ser lite fundersam ut. Han drar ut ena byrålådan i sitt skrivbord och tar fram något som ser ut som en broschyr samtidigt som han säger: ”Ja det finns det faktiskt Kristin.”. ”Ok...?” säger Kristin lite nyfiket då hon sneglar på vad Richard precis tagit fram. ”Det är ett exklusivt nyhetsutskick för bröllop.” säger Richard och ler. Kristin bara tittar förvånat på utskicket som Richard håller upp utan att säga någonting...