”Ok Sandra, jag tror att vi är klara nu...jag måste gå...jag har några saker att ordna med innan dagens slut.” säger Marcus där han sitter i soffan bredvid Sandra i hennes lägenhet. ”Va?...Ehm...Ok.” säger Sandra och följer Marcus lite oroligt med blicken någon sekund då han reser sig och börjar gå mot ytterdörren innan hon själv tar sig ur soffan. Då Marcus är redo öppna dörren säger Sandra hastigt: ”Du...nu känner jag att något blev fel...”. ”Nej, det är lugnt...jag känner mig bara så disträ sedan Jenny försvann...bara tanken på att hon kanske inte är i livet...” säger Marcus och ser ledsen ut. ”Jag förstår att det är jobbigt...jag menade inte att få dig illa till mods, det vet du va?” säger Sandra med en sorgsen blick. Marcus nickar. ”Vi kan väl höras vid i morgon och eventuellt ses något då? Kanske ta en promenad eller så?” säger Sandra vidare och Marcus säger att han hör av sig. Då Sandra stängd dörren efter Marcus säger hon till sig själv: ”Ja ha...det där gick ju inte riktigt som jag tänkt mig.”...

”Så ni ska gifta er snart tänkte du?” undrar Kristin försiktigt där hon befinner sig inne på Richards rum vid Ljusets Väg samtidigt som hon bläddrar igenom nyhetsutskicket för bröllop som Richard visat henne. ”Snart?...Vi får väl se...Jag jobbar åt det hållet kan vi väl säga och än så länge har inget gått i motsatt riktning så svar ja...jag hoppas att vi kan ta oss fram till altaret snart...jag vill att Maria blir min alldeles egen så snart som möjligt.” säger Richard och ler. ”Ok...vad vill du att jag ska göra då?” säger Kristin. ”Jag vill att du kollar upp allting som har med förberedelserna att göra...hur lång tid det kan ta att ordna ett klassiskt bröllop...vad det kostar osv.” säger Richard. ”Aha...inga problem.” säger Kristin. ”Bra. Jag vill vara redo då stunden är inne och inte behöva vänta en minut längre än nödvändigt!” säger Richard glatt...

Det är sen morgon, i Gerdélius villa går Henrik och Alice igenom alla detaljer inför minnesstunden som ska äga rum senare underdagen. Plötsligt ringer det på dörren, Henrik öppnar. Utanför står Lasse och Mia. ”Hej, vad trevligt, kom in!” säger Henrik med ett leende. Alice kommer också ut i hallen och säger: ”Hej, vad trevligt att träffas trots de tråkiga omständigheterna.”. ”Vi sitter inne i vardagsrummet nu och går igenom allting. Vill ni ha något att dricka?” undrar Henrik. Lasse tar ett glas vatten medan Mia tar en kopp kaffe. ”Det är verkligen tråkigt att behöva ses under sådana här omständigheter.” säger Mia då de väl satt sig ner runt bordet i vardagsrummet. De övriga instämmer. ”Hur är det med Sebastian?” undrar Henrik och Mia berättar att han mår väldigt dåligt till och från och är därför än så länge hemma hos Sedins där Lisa tar hand om honom. ”Ok, vad tråkigt att höra.” säger Alice. ”Med lite tur kan de båda vara med på minnesstunden en stund i alla fall.” säger Mia vidare innan man sedan går över till att prata om själva minnesstunden. ”Här har vi då programmet vi diskuterat tidigare.” säger Alice och ger det till samtliga på plats. ”Det ser verkligen jättebra ut.” säger Lasse och de andra håller med. Medan de fortfarande sitter och går igenom programmet ringer det på dörren igen. ”Det kanske är Hanna.” säger Henrik och går för att öppna dörren, men utanför står ingen mindre än Alexander till Henrik förvåning. ”Tja, får man stiga på?” undrar Alexander och Henrik säger bara förvånat: ”Alexander?”...

Kate står i sitt vardagsrum och tittar ut igenom fönstret samtidigt som hon ringer på sin mobiltelefon. Flera signaler går fram, men ingen svarar. Nicole kommer in i vardagsrummet och ser Kate med mobilen i handen. ”Vem ringer du?” undrar Nicole och Kate berättar att hon åter igen försöker nå hennes far. ”Det är ingen idé mamma...du har försökt flera gånger nu...han kommer aldrig att svara.” säger Nicole dystert. ”Nej, det är dock rätt konstigt tycker jag...han har aldrig uppfört sig så här tidigare.” säger Kate med en fundersam blick. ”Nej...men så har han väl inte haft problem med spriten och andra saker tidigare heller?” säger Nicole lite irriteat. ”Nej...kanske inte...” säger Kate fortfarande lite fundersamt. Efter en stund frågar Nicole om Kate funderat något mer på att låta henne ha Mats som hennes beskyddare utifall hennes pappa, Bob, dyker upp oannonserat och vill henne illa. ”Jag funderar...jag har tittat på andra alternativ, men har inte kunnat bestämma mig ännu.” säger Kate. ”Ok, hur lång tid ska det ta innan du fattar ett beslut?” frågar Nicole fortfarande lite irriterat. ”Nicole, det här är väldigt viktigt! Du är mitt allt och jag vill bara ditt bästa. Jag lovar att ge dig ett besked så snart som möjligt.” säger Kate allvarligt. Nicole bara suckar och nickar.

I Sedins hus sitter Sebastian med en filt över sig i soffan och tittar på TV. Lisa kommer in med lite thé. ”Hur känner du dig nu?” frågar Lisa. Sebastian har lite svettningar och lätt frossa, men säger att det är ok. ”Säg till om du vill att jag ska ringa läkaren bara ok?” säger Lisa och försöker le lite. ”Tack älskling...jag ska nog klara av det här tills vi åker till avvänjningsanstalten.” säger Sebastian och försöker också att le lite.

Ulrika sitter i vardagsrummet i Annies lägenhet och tittar igenom dagens tidning då Annie kommer ut från sitt rum stressad. ”Har inte du gått till jobbet än?” undrar Annie förvånat samtidigt som hon klär på sig ytterkläderna. ”Nej, jag har tagit ledigt nu på förmiddagen...jag kände att jag behövde det.” säger Ulrika lite oengagerat utan att titta upp från tidningen. ”Ehm...ok...a ja, jag går nu, vi ses senare.” säger Annie och lämnar lägenheten efter ännu ett oengagerat ”M, hejdå.” från Ulrikas sida. Ulrika bläddrar vidare i tidningen tills hon plötsligt säger: ”Oj...”, förvånat. Hon har fått syn på dödsannonserna och informationen kring Johns minnesstund. ”Så det är idag.” säger Ulrika för sig själv samtidigt som hon ser tänkande ut. ”Hmm, nja...jag vet inte om jag göra någon nytta där...fast å andra sidan kanske Nick dyker upp...hmm...jag kanske borde se om jag hinner förbi en sväng efter jobbet senare.” säger Ulrika och ler lite elakt....

Nick står hemma i sitt kök och funderar på samma sak med samma tidning och sida uppslagen i sin hand. ”Ska jag ringa Hanna och fråga om det är lämpligt...eller bara visa mitt stöd genom att finnas där i bakgrunden utan att hon märker något?” säger Nick frågandes för sig själv...

”Alexander, vad gör du här?” undrar Henrik lite förvånat. ”Ja...minnesstunden för dina föräldrar äger ju rum senare idag så jag...ja, jag tänkte att jag kunde vara här som stöd för dig...om det är ok?” säger Alexander och Henrik nickar och kramar om Alexander tacksam samtidigt som han ber honom stiga på in.

Jonathan är inne på sitt rum i Petterssons hus, han har sin mobiltelefon i handen och försöker gång på gång att ringa ett nummer, men utan att få något svar. Plötsligt ringer det på dörren och han går för att öppna. Utanför står Oskar, ”Kom in!” säger Jonathan med ett leende. Väl inne ser Oskar att Jonathan har mobiltelefonen i handen, ”Försöker du få tag på någon?” undrar han. ”Ja...jag försöker nå mamma och se hur hon mår, men får inget svar. Jag försöker prata med henne lite och då med jämna mellanrum, men det är svårt med alla tider och behandlingar som hon har. ”. Oskar säger att han förstår. ”Ok, så...vad har du bestämt för film till i eftermiddag?” undrar Jonathan då de satt sig ner i vardagsrummet. Oskar ler lite och berättar vilken film han valt för att sedan bara titta på Jonathan utan att säga något. ”Vad är det? Är något fel?” undrar Jonathan lite osäkert. Oskar ler lite mer, ”Nej då...inte alls, men det är en sak jag vill fråga dig...” säger Oskar. ”Ok...vad då?” undrar Jonathan och bara tittar frågandes på Oskar...