”Kom igen nu Elin, hjälp mig få i dig lite mat...” säger Jenny förtvivlat i den i ordning gjorda militärbunkern, men Elin tycks nu vara helt livlös. ”Nej...snälla, kom igen!! Lämna mig inte ensam här!” säger Jenny och gråter då hon inser att hoppet kanske är ute för Elin.

Utanför militärbunkern möter Vincent och Anita upp Marcus. ”Hur går det?” undrar Marcus och Vincent säger att de tar sig in i bunkern när som helst. ”...och allt tack vare det här.” säger Vincent vidare och visar upp Jennys unika örhänge...

Jonathan och Oskar står i duschen tillsammans. Precis utanför badrummet börjar Jonathans mobiltelefon ringa, det är Monica. Dock hör man inte att det ringer i duschen och till slut tystnar signalerna. ”Inget svar...” säger Monica besviket och tittar på sin telefon där hon sitter i sitt rum på mentalsjukhuset. Hon reser sig upp och säger vidare: ”Ok, jag får försöka lite senare igen.” sedan lämnar hon sitt rum.

”Vilket bra möte!” säger Maria till Kate och Kaj (Richard) då de kommer gåendes från mötesrummet mot sina egna. De båda andra instämmer, Kate tittar på sin klocka och säger att Nicole nog dyker upp när som helst nu och berättar att hon ska ta med henne ut på middag för att diskutera lite privata saker, sedan går sedan in på sitt rum. Maria och Kaj bestämmer sig för att prata lite ytterligare och hon visar in honom på sitt rum. ”Gick allting bra?” undrar Ulrika som sitter vid sitt skrivbord. ”Ja då, tack för att du ordnade det med så kort varsel.” säger Maria med ett leende för att sedan se sig omkring och säga: ”Kaj du kan väl sätta dig en stund så ska jag kolla om ett av våra mindre mötesrum finns tillgängliga så slipper vi störa Ulrika i hennes arbete?”. ”Ok.” säger Richard och ler samtidigt som han sätter sig mittemot Marias skrivbord. ”Ulrika, kan du visa Kaj de senaste siffrorna från våra största tre projekt medan jag kollar efter ett mötesrum? Du vet var de finns va?” frågar Maria och Ulrika säger att hon har en kopia på sitt skrivbord sedan tidigare. ”Toppen, jag kommer strax tillbaka Kaj.” säger Maria och ler. Då Maria gått får Richard ett SMS och tar upp sin mobil och granskar det lite. Då passar Ulrika på att visa upp siffrorna Maria bett henne visa. Richard lägger hastigt ifrån sig sin mobiltelefon på Marias skrivbord och tar papperen i sin hand. Ulrika tar notis av detta och försöker hitta andra papper som kan vara av intresse för Richard för att kunna distrahera honom och eventuellt få honom att glömma sin mobiltelefon. ”Här är några andra siffror som kanske kan intressera?” säger Ulrika och lägger dem avsiktligt ovanpå Richards mobil utan att han lägger märket till det. ”Oj, det här var mycket intressant! Tack ska du ha Ulrika.” säger Richard och läser med spänning de första papperen som han fått i sin hand. Richard hinner inte ens ta upp de andra papper som Ulrika lagt fram innan Maria kommer tillbaka och berättar att hon hittat ett annat rum som passar bra. ”Ok, vad bra!” säger Richard och frågar sedan Ulrika om hon vill ha tillbaka de papper som hon givit honom, men hon tackar nej och säger att hon lätt kan skriva ut kopior. ”Ok, tack ska du ha då.” säger Richard artigt och försvinner sedan iväg med Maria utan att tänka på att han glömt mobilen på hennes skrivbord. Väl ensam i rummet sneglar Ulrika bort mot Marias skrivbord där Richards mobil ligger med en mycket fokuserad blick...

Sandra vandrar oroligt fram och tillbaka i sin lägenhet, mycket oroligt efter att Marcus berättat att man hittat Jennys örhänge vid den i ordning gjorda militärbunkern. ”Skit!! Vad ska jag ta mig till nu?!” säger Sandra till sig själv upprört och stannar upp och tänker tillbaka på den dag då hon såg till att både Jenny och Elin blev kvar i den i ordning gjorda militärbunkern:

I den i ordning gjorda militärbunkern:

När Elin kommit in i bunkern och ropat efter Jenny slår Sandra till och springer in efter Elin och drämmer till henne med bacebollträ i huvudet lagom för att Jenny ska se vad som händer. Elin faller medvetslös till marken…

Jenny: Sandra?!

Jenny tittar sedan lite oroligt på Elin.

Jenny: Gud vad glad jag är att du kom…jag trodde aldrig att jag skulle få komma ut här ifrån!

Jenny börjar gå mot Sandra, men Sandra letar snabbt upp Elins pistol och riktar den mot Jenny!

Sandra: Du ska inte gå någonstans!

Jenny tittar alldeles förvånad på Sandra…

”Jag, jag...Åh...Tar de sig in i bunkern kommer de att hitta Jenny och Elin!” säger Sandra mycket bekymrat...

”Vi är redo!” säger en av Vincents kollegor och vinkar in honom, Anita och Marcus till bunkerns mellanparti. ”Dörren är trög, men det går.” säger en annan kollega medan han snurrar på hjulet som öppnar dörren utifrån. Inne i den i ordning gjorda bunkern har Jenny nästan börjat hallucinera då även hon lider av mat- och vätskebrist. Då hon hör ljud komma från dörren tittar hon mot den och skrattar till lite ironiskt nästan, då hon tror att det är mördaren som kommer tillbaka igen, sedan svimma hon av på golvet bredvid sin syster...

Jonathan och Oskar kommer ut från badrummet, Jonathan tittar på sin mobil och ser det missade samtalet från sim mamma. ”Skit!” säger Jonathan och Oskar undrar vad det är. Jonathan berättar att det är hans mamma som försökt nå honom då de stod i duschen och ringer genast upp och går in på sitt rum enskilt. ”Nah...inget svar...” säger Jonathan irriterat och suckar då en telefonsvarare tar vid då signalerna slutat ljuda.

Ulrika reser sig försiktigt från sin plats och går fram till Marias skrivbord där Richards mobiltelefon ligger. Hon flyttar på papperen hon med flit lagt över den så att Richards skulle glömma den. Hon tar upp mobilen och säger: ”Då ska vi se...”. Mobilen är olåst sedan Richard läst sitt senaste sms. Ulrika börja med att gå igenom Richards telefonlista, och ser till sin förvåning att den bara består av bokstäver och siffror som kontakter, ”Eh, ok...konstigt...?” säger hon fundersamt. Sedan går hon in på meddelanden och läser innan till. ”C: Kommer hem sent ikväll...Fr. M: Äter mat ute med en kompis, vi ses senare pappa!...Så han är förälder?...Hmm...M igen, bla bla bla...Fr. K: Fortfarande ingen ny information att rapportera gällande det gamla stället.” säger Ulrika och förstår ingenting. ”Fr. M hit...till C dit...varför inte skriva ut namnen bara?” fortsätter Ulrika lite irriterat för sig själv då hon skrollar igenom meddelandena och konstaterar till en början att det inte tycks finnas något intressant tills hon kommer ner till någon som är benämnd ”X01” och läser innan till: ”Fr. X01: Snabbt färdmedel ordnat om du önskar närvara vid E:s minnesstund.”. ”E:s minnesstund? Meddelandet är daterat till alldeles nyligen...E:s minnesstund? Vems...?” säger Ulrika konfunderad. Hon fortsätter skrolla ännu längre ner i meddelandetråden. ”Till X01: Mycket viktig information: Barnen ska ej få veta något om E:s bortgång, sprid detta omgående!” läser Ulrika vidare innantill, men tycks inte bli klokare för det. ”Vems minnesstund handlar det om egentligen? Vem är E? Varför...vems barn?!” undrar Ulrika frustrerat och fortsätter skrolla intensivt längre ner i tråden, men plötsligt knackar det på dörren in till Marias rum och Ulrika vänder sig förvånat om med mobilen i handen samtidigt som dörren öppnas!...

Man har lyckats öppna dörren in till den i ordning gjorda militärbunkern, den knappt existerande belysningen gör det svårt att se så man lyser så gott man kan med de ficklampor man har med sig. ”Vad är det här för ställe egentligen?” undrar Vincent då han kan se delar av trasigt möblemang liggandes spritt på golvet precis vid ingången. ”Åh herre gud!” säger Anita då hon får synd på sina barn. ”Jenny, Elin!” säger Marcus oroligt och tar sig snabbt dit Anita befinner sig. ”Hallå! Kan ni höra oss?!” skriker Vincent samtidigt som han försöker få liv i Jenny, Anita försöker få kontakt med Elin. ”Vi behöver få hit två ambulanser omgående!” beordrar en av kollegorna och en annan springer ut från militärbunkern omedelbart! ”Vad har hänt här egentligen?” undrar Marcus helt förskräckt samtidigt som han försöker se sig omkring i det dunkla ljuset...

Oskar frågar Jonathan om han fått tag på sin mamma, men han svarar att hon inte svarat då han ringt upp. ”Ok vad synd.” säger Oskar, ”Ja speciellt när det är så svårt att hitta tider som hon kan prata...jag önskar att jag kunnat svara då hon ringde.” säger Jonathan. Oskar kramar om honom och säger att Monica säkert försöker att nå honom igen annars kan han försöka nå henne senare. ”Jo, det är klart...men det är mer en principfråga att jag alltid vill finnas tillgänglig om hon ringer och behöver prata.” säger Jonathan vidare...

Monica kommer åter till sitt rum, men har ingen ork ringa något telefonsamtal utan lägger sig på sin säng istället för att vila dessvärre...

”Hej Ulrika, du ser ut som du sett ett spöke.” säger Mona glatt då hon öppnat dörren. Ulrika pustar ut och tittar på Richards mobiltelefon som hon har i handen. ”Jo, jag...eh.” säger Ulrika medan hon snabbt och diskret går ur menyn i Richards telefon. ”Jag stod bara och tänkte på en av de där läskiga filmerna som gick på 90-talet du vet...?” säger Ulrika vidare och skrattar lite nervöst. Mona instämmer att det fanns mycket läskiga filmer då. ”Ja, å så hittade jag den här på Marias skrivbord. Vet du vem den tillhör?” frågar Ulrika. ”Jag tror inte det är Marias...det kanske är hennes gäst, Kajs?...De sitter i ett rum alldeles intill, ska jag kolla med honom?” frågar Mona snällt. ”Ja visst, gärna.” säger Ulrika och Mona tar med sig mobilen ut från Marias rum. Ulrika pustar ut och säger: ”Det var nära ögat!”...

Sandra har tagit sig till den i ordning gjorda militärbunkern, hon ser att det finns massor med folk på plats och bestämmer sig för att gömma sig i ett buskage alldeles i närheten. Plötsligt kommer två britsar ut från militärbunker med Jenny och Elin på. ”Åh...herre gud!!” säger Sandra för sig själv och håller för munnen! Vincent och Anita kommer ut från bunkern tillsammans med Marcus, de bestämmer sig för att åka med respektive dotter till sjukhuset för vidare undersökning. Vincents kollegor stannar kvar och undersöker området ytterligare. Väl inne i Jennys bil sitter Marcus och håller hennes hand. Bilen guppar lite då de kör iväg och Marcus tittar ut genom fönstret för att se hur väglaget ser ut utanför, och tycks då skymta Sandra till sin stora förvåning ståendes gömd i buskaget alldeles i närheten. ”Sandra?!” säger Marcus konfunderat. Sandra ser Marcus mer tydligt utifrån, men försöker dölja sitt ansikte försiktigt i hopp om att Marcus inte sett henne...