Del 233

Det är morgon, Mia sitter och tittar på ett kort av John i vardagsrummet i Sedins hus då Lasse kommer in i rummet. Han sätter sig ganska tätt bredvid henne och försöker krama henne, men hon flyttar på sig. ”Mia.” säger Lasse och suckar. ”Lasse jag...” säger Mia med gråten i halsen. ”Mia...det finns ingen anledning för dig att gå igenom det här själv.” säger Lasse förstående. Mia är tyst en stund, men påpekar sedan att hon står fast vid sitt beslut efter det som hänt mellan honom och Carmen. Hon vill att de gå skilda vägar så snart som möjligt, sedan reser hon sig upp och går in i sovrummet. Kvar blir Lasse ensam...

Jenny och Elin har blivit inlagda på samma rum på sjukhuset, Vincent, Anita och Marcus är på plats tillsammans med en sjuksköterska. ”Värderna är fortfarande stabila, men för Elin mycket dåliga...hon är mycket svag.” säger sjuksköterskan för att sedan lämna rummet en kort stund efteråt. ”Jag förstår ingenting...vad kan ha hänt dem? Vad gjorde de där i den där...?!...Vad det nu var för något?” undrar Anita förtvivlat. ”Med lite tur kanske Jenny i alla fall vaknar till snart och kan berätta vad som hänt dem.” säger Vincent oroligt samtidigt som han klappar Jenny på kinden. ”Jag önskar det fanns något jag kunde göra.” säger Marcus bekymrat. ”Jag tror inte att vi kan göra så mycket mer just nu...bara vänta och se vem av dem som vaknar upp först.” säger Anita. ”Kanske det...jag är tillbaka snart.”säger Marcus för att sedan lämna rummet hastigt. ”Undrar vart han skulle plötsligt?” säger Vincent frågades och tittar på Anita som bara rycker på axlarna...

Kristin kommer in till Richard på hans rum vid Ljusets Väg för att lämna några papper. Han lyfter knappt blicken från några andra papper han går igenom och hon undrar hur det står till. ”Det är inget speciellt...det är mycket nu bara.” säger Richard och fortsätter granska papperen. ”Ok...finns det något jag kan hjälpa dig med?” undrar Kristin och Richard ser lite betänkande ut en stund. ”Har du hunnit kolla upp det där med bröllop som jag bad dig tidigare?” undrar Richard. ”Ja visst, jag har några alternativ...snabba sådana...tror du att det blir av väldigt snart?” undrar Kristin försiktigt. ”Tror? Jag vet Kristin, jag vet!” säger Richard med ett leende. ”Oh ok...om du säger det så...” säger Kristin lite tveksam. ”Du låter tveksam Kristin...var inte det.” uppmanar Richard med en bestämd ton. ”Ok, jag tänkte bara...” börjar Kristin, men blir avbruten. ”Tänk inte så mycket Kristin! Du, om någon, vet att om jag vill ha något så ser jag till att skaffa det...det är allt du behöver veta, ok?” säger Richard med en mycket bestämd ton. ”Ja ja, jag önskar er all lycka till.” säger Kristin vidare för att sedan lämna Richard i fred på sitt rum efter att han tackat henne.

< style="color: rgb(0, 0, 0);">
Henrik sitter ensam på sitt rum och tittar på ett gammalt fotografi av sina båda föräldrar då Alice kommer in med en bricka med mat. ”Hur mår du?” undrar Alice försiktig. Henrik är tyst till en början, men suckar till sist och säger: ”Ja du...jag mår väl så bra som man kan göra i dagsläget...det känns som att jag har mycket sorgarbete kvar att gå igenom.”. ”När än du vill...kom till mig, ok?” säger Alice, sedan ställer hon ifrån sig bricka med mat på hans skrivbord och uppmanar Henrik att äta så snart som möjligt så inte maten blir kall. Henrik får ur sig ett svagt ”Tack.” innan Alice lämnar hans rum, men han kan inte slita sig från fotografiet han håller i handen och till slut kommer tårarna, igen...

Nicole är hemma hos sin mamma, Kate. Hon går från köket till vardagsrummet där hon tar upp sin mobil och slår ett nummer. Det går fram några signaler innan det hörs svar från andra sidan. ”Hej, kan du möta mig om ca 1 h?” säger Nicole och personen på andra sidan tycks gå med på hennes fråga. ”Jättebra, vi ses snart då.” säger Nicole för att sedan lägga på och gå och göra sig i ordning för mötet.

Sebastian sitter med Lisa inne på hennes rum hos Sedins, de håller olika papper framför sig med alternativa platser för drogavvänjning. ”Det här känns som det bästa tycker jag.” säger Sebastian och ger papperet till Lisa, han ser trött ut. Lisa tar papperet och granskar det, ”Ja, det känns bra.” säger hon då hon gått igenom det. ”Bra, då meddelar vi Lasse och Mia detta.” säger Sebastian och Lisa nickar och kramar sedan om Sebastian hårt.

Marcus har tagit sig till Sandras lägenhet och ringer på hennes dörr, men ingen är hemma. Han ringer på flera gång och försöker se in genom brevlådan, men inser att Sandra nog inte är hemma så han ringer upp henne från mobilen. Ingen svarar och Marcus lämnar till slut ett irriterat meddelande där han ber Sandra höra av sig så snart som möjligt, sen ger han sig iväg från hennes port...

Richard knackar på dörren in till sin medhjälpare som öppnar, ”Kan jag stiga på?” undrar Richard. ”Självfallet!” säger medhjälparen och öppnar dörren för Richard. ”Vad kan jag stå till tjänst med?” undrar medhjälparen. ”Jo det är så här...jag älskar Maria som du vet och jag vill inte vänta en dag extra utan att hon blir min...jag har all tilltro till att våra känslor kommer att föra oss till altaret förr eller senare, men jag tänkte skynda på processen lite...” säger Richard och ger medhjälparen ett papper som tycks bestå av olika formler och värden. Medhjälparen granskar papperet lite konfunderat innan han börjar säga: ”Ok...är du helt säker på...”, men blir av bruten av Richard som i sin tur säger bestämt: ”Jag har tänkt igenom det här mycket noga och är helt säker på att det här är ett bra alternativ.”. ”Ok...vad än du önskar...hur snart börjar vi?” undrar medhjälparen. ”Så snart som möjligt, jag ska träffa Maria i morgonkväll...jag vill att det är redo tills dess, ok?” säger Richard och medhjälparen nickar. ”Bra, då säger vi så.” säger Richard för att sedan lämna medhjälparens rum.

Nicole står och väntar på personen hon pratat med i telefon tidigare, hon tar upp mobiltelefonen ur fickan och tittar på den för att se vad klockan är då Mats dyker upp. ”Där är du, hej!” säger Nicole glatt och kramar om Mats. ”Oj, du var glad att se mig...vad är det som hänt?” undrar Mats. ”Jo, jag pratade med mamma igår kväll och vi är överens att du blir min beskyddare!” säger Nicole glatt. ”Oj se där...har jag fått din mammas förtroende?” säger Mats med ett skeptiskt leende. ”Ja, hon har tänkt och funderat länge och tydligen haft andra alternativ...men hon har gått med på det här förutsatt att vi håller vår relation helt professionell och inte blandar in våra känslor...igen...” säger Nicole. ”Ok...ja, det ska väl funka?” säger Mats och ler. ”Bra! Vi kan väl gå och sätta oss och prata igenom det hela på något kaffé i närheten?” säger Nicole och Mats instämmer. Då de lämnat platsen visar det sig att Nicoles pappa följt efter henne hemifrån: ”Nicole and Mats...again? No, I don't think so...” säger Bob med en hotfull blick...

Lisa och Sebastian kommer ut från Lisas rum och sammankallar Mia från köket in till vardagsrummet där Lasse redan sitter. ”Hör ni, vi går alla igenom en svårt tid just nu, men Sebastian och jag har pratat lite och hittat ett alternativ som vi båda tycker låter som en bra avvänjningsanstalt för Sebastian. Vi har pratat med sjukhuset och de säger att det vore bra att han blir placerad där så snart som möjligt...och vi har godkänt en förflyttning redan i morgon.” säger Lisa. ”Oj, så snart.” säger Mia lite förvånat och tittar lite olyckligt på Sebastian. Det blir tyst en stund innan Lasse tar ton: ”Ok...ja, Mia och jag har också pratat lite och kommit fram till något som också berör oss alla och kan lika gärna bli sagt nu med en gång. ” säger Lasse. ”Ok, vad är det?” undrar Lisa oroligt. ”Jag flyttar tillbaka dit där jag bodde då Mia och jag separerade första gången...och det kommer också ske så snart som möjligt, kanske redan i morgon det med...vi ser ingen anledning med att dra ut på det i onödan.” säger Lasse. ”Vad tråkigt att höra.” säger Sebastian med svag stämma, Lisa instämmer, men säger även att hon vill att föräldrarna ska må bra. Mia försäkrar om att beslutet är genompratat och odramatiserat, man kommer och vill inte komma vidare i den relationen man nu har. ”Ok, då blir det ganska tomt i huset ett tag.” säger Lisa besviket, ”Jo, det är en förändring som främst drabbar oss två Lisa, men vi kan nog anpassa oss med tiden ska du se.” säger Mia och försöker låta lite positivt. Det är tyst en stund innan Lisa säger: ”Ok, var det inget mer så har jag en del att göra nu.”. Då ingen har något att invända reser hon sig och går in på sitt rum, strax efter lämnar även Sebastian och Lasse rummet, kvar blir Mia ensam i vardagsrummet...

Marcus kommer tillbaka till sjukhuset och kommer in till Jennys och Elins rum där båda föräldrarna fortfarande befinner sig. ”Så du är tillbaka, var bra.” säger Vincet och ler. ”Vincent och jag måste gå och köpa riktig mat åt oss...kan du hålla koll på våra döttrar medan vi är borta, det tar bara en kort stund.” säger Anita och klappar Marcus på armen. ”Givetvis!” säger Marcus och ler. Då föräldrarna lämnat rummet sätter sig Marcus mittemellan de två tvillingsystrarna och klappar Jenny på armen samtidigt som han mycket allvarligt säger: ”Jag tänker gå till botten med det här, den som gjort er illa kommer inte att komma undan med det! Det ska jag se till...”...

© Mikael Engström R. 2014


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan