”Vad snällt att du kunde komma med så kort varsel.” säger Hanna till Nick han kommit för att prata med henne om friidrottsartikeln hon ska skriva. ”Ingen fara.” säger Nick och blir visad in till köket. ”Å här är det sig likt...lika hemmatrevligt som vanligt.” säger Nick vidare med ett leende. ”Eh, he he ja...jag försöker i alla fall få det att se ut så, var god sätt dig.” säger Hanna och frågar om Nick vill ha något att dricka, det blir ett kallt glas vatten till dem båda. ”Vad skönt att vi kan hitta något intressant att prata om...senaste tiden har mycket kretsat kring Ulrika tycker jag.” säger Nick och skrattar lite, ”Eh japp...ska vi sätta ingång då?” säger Hanna lite allvarligt och försöker byta ämne då hon satt sig till bords. ”Givetvis...vi glömmer från och med nu, för all evighet, att Ulrika ens existerar tycker jag!” säger Nick nästan lite högljut och Hanna bara tittar förvånat på honom...

”E:s...minnesstund! Elisabeths minnesstund!! Att jag inte tänkte på det innan! Så måste det ju vara...men herre Gud! Hur hänger allt det här ihop egentligen? Vad har Richard...?! Jag menar Kaj...?! Eller...skitsamma!!! Vem är vem i denna konstiga soppa!?” säger Ulrika uppspelt för sig själv i kopieringsrummet. Plötsligt kommer Maria förbi, ”Åh hej Maria...här är dina papper.” säger Ulrika nästan lite nervöst och räcker fram Marias papper. ”Tack...det är ingen fara, jag skrev precis ut några till så jag tänkte att jag lika gärna kunde möta upp dig här om du var kvar då mitt telefonsamtal gick snabbt.” säger Maria med ett leende sedan gör de sällskap tillbaka till Marias kontor. Då de stängt dörren om sig passar Ulrika på att ställa några diskreta frågor gällande Richard: ”Du Maria...ursäkta att jag frågar...men jag är lite nyfiken av mig...han, den där stilige Kaj...vem är han och var kommer han ifrån?”. ”Kaj? Ja du, han är en mycket duktig affärsman inom marknadsföring som erbjudit vårt företag ett stort utbyte av tjänster till väldigt låg ersättning...och det är vi väldigt tacksamma för...hur så?” säger Maria. ”Han verkar så...jag vet inte...mäktig...erfaren och...jag vet inte, speciell...” säger Ulrika och ler lite falskt. ”Jo, han är väldigt speciell och har fått flera av våra medarbetare att arbeta mer effektiv och lyckosamt sedan han kom till oss. Han gör verkligen underverk dit han kommer. ” säger Maria och ler. ”Ja, jag kan tänka mig det...lite som en...ja som en trollkarl typ...en med magiska krafter.” säger Ulrika och behåller sitt falska leende. Maria instämmer nickandes med ett litet leende samtidigt som hon tycks läsa något intressant på datorn. ”Har du fått något trevligt mail?” undrar Ulrika vidare. ”Ja, det är både ett från Alice, Elisabeths syster, som tacka för vår närvaro vid minnesstunden och sen faktiskt ett e-mail från Kaj.” säger Maria med ett bestående leende. ”Ok, var Kaj också med på Elisabeths minnesstund?” passar Ulrika på att fråga. ”Va? Nej...nej, de han aldrig träffas tyvärr...” säger Maria samtidigt som hennes mobil ringer och hon lämnar kontoret för att prata ostört. ”Han de aldrig träffas minsann? Intressant och om möjligt ännu...konstigare...det här måste undersökas vidare.” säger Ulrika konfunderad ensam kvar på Marias kontor...

Sandra sitt i sitt vardagsrum och fibblar med mobilen på bordet, ”Vad ska jag säga, vad ska jag säga...ska jag ringa eller bara ignorera...men hur länge kan jag göra det innan Marcus börjar misstänka att något är fel? Skit!!” säger Sandra nervöst. Till slut tar hon upp mobilen, men blir avskrämd från att svara då hon ser att det är Marcus som försöker nå henne igen. ”Vad ska jag ta mig till!!” säger hon med gråten i halsen då signalerna slutat ljuda...

Marcus som gått ut i korridoren på sjukhuset för att ringa går tillbaka in till tvillingsystrarna och deras föräldrar. ”Det känns så konstigt att de båda två bara ligger här...de brukar knappt kunna vara stilla en sekund annars.” säger Anita och tittar på de båda döttrarna. Vincent instämmer nickandes och Marcus säger att det säkert snart är slut på stillheten för systrarna och menar på att de säkert snart vaknar till igen. ”Ja, jag hoppas verkligen det.” säger Anita och kramar Elins hand.

”Har du sett min vita tröja med den där coola texten du vet?” undrar Lasse i Sedins hus och tittar frågades på Mia. Mia funderar lite och säger sedan att hon vet vilken han menar, men att hon inte sett den. ”Ok...den dyker väl upp när jag packat klart annars får du skicka efter den.” säger Lasse och försöker le lite. ”A ja, jag fortsätter att packa.” säger Lasse och går in till sovrummet, Mia säger inte ett ljud utan fortsätter titta på något program på TV...

Kate kommer hem till sin lägenhet lite stressade och lägger ifrån sig sina saker och ropar på Nicole. ”Yes mother! Here I am, in the kitchen!” svarar Nicole glatt. ”Va? Vad har du gjort?” säger Kate förvånat då hon ser att dottern dukat upp en vacker middag för två. ”Var det därför du bad mig komma hem så fort? Jag trodde att det hade hänt något!” säger Kate vidare och försöker hämta andan lite. ”Ja, ja, nu ska vi inte vara sånna...jag ville överraska dig och tacka dig för ditt val av beskyddare.” säger Nicole. ”Hah, Mats ja...jo tack, jag hoppas bara att ni kan sköta detta professionellt till vi får tag i Bob.” säger Kate med en bestämd röst. ”Ja ja, givetvis, slå dig ner så ska du få se vad jag gjort åt dig.” säger Nicole med en varm röst. ”Ok, jag sätter mig väl då.” säger Kate lite motvilligt, men med ett leende. ”Tada!” säger Nicole då hon ställt fram en gryta på bordet och öppnat locket. ”Åh, min favorit rätt!!” säger Kate glatt. ”Japp, made especially for you mama.” säger Nicole glatt. ”Du kan när du sätter igång! Det här blir underbart!” säger Kate med ett leende och börja hälla upp.

Richards medhjälpare knackar på och öppnar dörren till Richards kontor när Richard sagt kom in. Iklädd labbrock ställer medhjälparen ett provrör på Richards skrivbord och säger: ”Det är klart.”. ”Toppen!” säger Richard med ett leende och tar upp provröret och granskar det i luften. Dörren öppnas igen och in kommer Kristin. ”Vad är det där?” undrar Kristin lite försiktigt. ”Kristin, knacka alltid på dörren är du snäll.” säger Richard vänligt, men bestämt. ”Dörren stod öppen så jag trodde...” börjar Kristin, men blir avbruten av Richard som säger: ”Ja ja, strunt samma! Inget kan förstöra mitt glada humör just nu för det här...det här...det här är allt jag drömt om!”. Kristin bara tittar konfunderat på provröret som Richard håller i sin hand utan att säga något...

”Tack för hjälpen Nick.” säger Hanna då Nick är på väg att lämna hennes lägenhet. ”Ingen orsak...jag är bara glad om jag kan vara till någon nytta.” säger Nick med ett leende, Hanna blir lite generad. ”Ok...och det du sa om Ulrika tidigare...glöm det, glöm allt...gör som du vill, det har du rätt till, men prata helst inte om mig med henne bara ok?” säger Hanna lite snällt. ”Visst, ska bli...jag har bestämt mig för att jag inte ska träffa Ulrika något mer ändå så råkar jag springa på henne av misstag och hon vill prata får hon stå för pratat.” säger Nick och skrattar lite. ”Ok...vi hörs, ha en fortsatt trevlig kväll så hörs vi.” säger Hanna och kan inte låta bli att ändå glädjas åt Nicks beslut då hon stängt dörren efter honom.

”Så där, då är jag nog klar med större delen av packningen.” säger Lasse och kommer in i vardagsrummet där Mia sitter. ”Ok.” säger Mia lite kort och fortsätter titta på sitt program. ”Mia...vi kan väl prata med varandra i alla fall?” säger Lasse lite bestämt och Mia stänger av TV:n och flyttar blicken mot Lasse. ”Ok, vad vill du prata om?” undrar Mia lite kallt. ”Måste du ha en sån tråkig ton hela tiden? Jag vet att jag var den som felade den här gången, men du har också felat i vår relation.” säger Lasse lite upprört. ”Ok, så nu är det mitt fel till att börja med det som händer menar du? säger Mia och går i försvar. ”Det sa jag inte, men som vi sa till Lisa och Sebastian så behöver det här inte vara ett dramatiskt uppbrott eller hur?” säger Lasse. ”Nej kanske inte, men jag känner inte att jag har något mer att säga och du lämnar oss i morgon...vi har sagt det vi behöver.” säger Mia uppriktigt, men utan något känslomässigt engagemang i rösten. ”Ok...jag förstår vad du menar, jag ska låta dig vara i fred om det är det du vill, jag går och lägger mig, vi ses i morgon.” säger Lasse utan att få något svar tillbaka. Mia sätter åter på TV och förblir själv i TV-soffan...

Sandra börjar få små panikångestanfall nästan i sin lägenhet och pendlar fram och tillbaka mellan att ringa upp Marcus och berätta hela sanningen eller bara stänga av mobilen och rymma till okänd ort där ingen kan hitta henne. Hon går till slut in i badrummet och försöker hitta några lugnande piller, men det starkaste hon hittar är några Alvedon och en sömntablett som hon svär över, men ändå stoppar i sig till slut med lite vatten, sen försöker hon gå och lägga sig och vila...

”Det här, Kristin, är det som kommer att svetsa samman mig och Maria en gång för alla...starkare och mer effektiv än någon kärlek någon sin kan bli!” säger Richard och håller upp provröret i luften samtidigt som hans ögon lyser av glädje. ”Ok...jag trodde att ni redan var kära...du och Maria...?” säger Kristin lite försiktigt. ”Oj vilken glädjedödare du var då Kristin...det är väl klart att du är, men jag hjälper och skyndar på kärleken lite i rätt riktning bara...inget mer med det...från och med i morgon kommer Maria att vara min...för evigt!” säger Richard vidare och ler stort...