Det är morgon, Sebastian är först att vakna i Lisas rum hos Sedins. Han tittar på klockan och försöker sedan på ett ömsint sätt väcka Lisa som ligger bredvid. ”Oh...är det morgon redan?” säger Lisa jättetrött, Sebastian nickar. ”Jag kan inte fatta det här är sista dagen nu på ett tag som jag vaknar upp här...bredvid dig...min sköna.” säger Sebastian. ”Åh, säg inte så där...jag kommer att längta ihjäl mig...jag vill aldrig gå upp!” säger Lisa och gömmer sig under täcket. ”Nah, vi behöver ju inte gå upp med en gång.” säger Sebastian när han fått fram Lisas tidigare gömda ansikte över täcket, hon ler och frågar vad han har i tanke. ”Ja du...låt mig visa det...i praktiken.” säger Sebastian och ler, lika så gör Lisa...

Henrik sitter ensam framför sin bärbara dator i Gerdélius kök då det ringer på dörren, som ende man i huset går han och öppnar. Utanför står Alexander och han ber honom stiga på. ”Hur är det?” undrar Alexander försiktigt. ”Tjaaa...lite bättre kanske, jag vet inte...jag försöker fly det som hänt med lite jobbmail bl.a.” säger Henrik medan de gå tillbaka in till köket. ”Själv då? Hur är det med dig? Vad har du för planer nu när du är tillbaka i Sverige?” undrar Henrik. ”Oj du...sluta, du låter precis som mamma och pappa!” säger Alexander och skrattar, de gör de båda två. ”Men seriöst...har du tänkt något på vad du vill göra?” undrar Henrik då de skrattat klart. ”Jag har ju avslutat min utbildning...jag kan alltid fortsätta läsa på universitetet...men jag tror hellre att jag vill börja jobba med något.” säger Alexander. ”Ok...inom vilket området?” undrar Henrik vidare. ”Inom vilket område? Ha ha, är du min jobbcoach nu eller vad då?” undrar Alexander. ”Ja, kanske det...varför inte?” säger Henrik självsäkert, men Alexander vet inte om han är redo att svara på frågor av den typen riktigt än. ”Du vet att jag kan hjälpa dig ordna ett bra jobb...om du inte vill jobba inom familjeföretaget så har jag kontakter inom en del andra branscher.” säger Henrik och tittar allvarligt på Alexander. ”Eh jo...tack...men jag vill nog pröva att stå lite på egna ben innan jag...” börjar Alexander, men blir avbruten av Henrik: ”Innan du vad? Får ett bra förslag från en kompis? Det är inte välgörenhet jag sysslar med Alex! Jag vet att du är väldigt duktig på det du gör och är en bra person...många arbetsgivare söker just den kombinationen av arbetssökande.” säger Henrik. ”Jo, kanske det men...” säger Alexander lite osäkert. ”Säg bara till, det är allt jag säger, det är en tuff marknad och jag tänker inte ge dig några extra privilegier om du inte vill...bara förmedla bra platser som annars kanske går dig förbi av olika anledningar, ok?” säger Henrik vänligt. ”Ok, vi kör på det.” säger Alexander. ”Ok, bra.” säger Henrik och ler. ”Så, vad står på dagordningen, ska du ta det lugnt och fortsätta sorgarbetet? Eller göra något annat?” undrar Alexander. ”Nej, jag kan inte bara sitta hemma...jag ska förbi kontoret, sen fick jag ett mail om att mamma hade kvar en del saker på hennes företag som de ville att jag tog hand om så jag går dit senare i eftermiddag tror jag.” säger Henrik. ”Ok, men vad sägs om att köpa lite frukost innan? Jag har inte käkat någon än.” säger Alexander och skrattar lite. ”Hah, du är dig lik...fullt ös på tom mage...ja ja, men vi kör på det. Kom så drar vi!” säger Henrik och de båda grabbarna lämnar Gerdélius villa.

Sandra har lyckats sova någon timma sedan gårdagen, men vaknar upp till ett otrevligt oljud av att någon ringer oavbrutet på hennes dörr. Hon vinglar ur sängen och går för att se vad som pågår. Utanför står Marcus och är mycket upprörd. ”Kom igen Sandra, jag vet att du är hemma nu, det lyser i hallen!” säger Marcus med hög stämma så det ekar i hela trappuppgången. Sandra är rädd och nervös, vad ska hon ta sig till?...

Kristin har tagit en promenad på morgonen och skymtar Richards medhjälpare på håll, hon går mot honom. ”Hej du...” säger hon försiktigt, ”Hej.” säger medhjälparen kort. ”Du, jag funderade lite på det Richard sa igår...och jag önskar både honom och Maria all lycka...men det där som fanns i provröret...är det farligt på något sätt?” undrar Kristin. ”Allt är farligt i för stora mängder Kristin...men Richard vet vad han gör...det är inte första gången han handskas med den här typen av saker heller...kom ihåg det.” säger medhjälparen lite lurigt. ”Ok...så man behöver inte oroa sig för någonting utan man känna sig helt lugn då menar du?” säger Kristin vidare. ”Japp, du kan känna dig helt lugn Kristin.” säger medhjälparen med en betryggande röst. ”Oh, ok...tack ska du ha för svaren.” säger Kristin för att sedan gå därifrån. Då Kristin gått sin väg säger medhjälparen till sig själv med oro i sin blick: ”Om någon ska oroa sig för vad som finns i provröret så är det Maria.”...

Det ringer på Kates dörr och Nicole öppnar. Utanför står Mats, redo att redovisa sin plan för hur han har tänkt sig sin skyddande roll av Nicole. ”Se där, Mats, kom in.” säger Kate lite kort då hon sett vem som stod utanför och Mats kliver in. Då de alla satt sig i vardagsrummet lägger Mats fram flera papper på bordet. ”Mats, jag är inte intresserad av att se dina meriter, jag vill se handlingsplanen, det räcker...mer har jag inte tid för.” säger Kate, fortfarande lite kort i tonen. ”Ja, visst. Här är den.” säger Mats och plockar fram den bland alla papper och ger den till Kate. ”Ok, bra. Då har vi en deal.” säger Kate kort efter att hon läst igenom handlingsplanen. ”Jag hinner tyvärr inte stanna och gå igenom allt i detalj, men ta dem med Nicole så får du gå igenom dem med mig senare ok?” säger Kate och tittar på Nicole som nickar. Sedan lämnar Kate rummet...

Sebastian mår hyfsat ok och har fortsatt att plocka ihop sina saker i Lisas rum för sin vistelse på avvänjningsanstalten. Lissa sitter på sin säng och tittar igenom informationen om den plats de valt. ”Det verkar bra...bättre än där jag hamnade...men det var lite mer akut då än nu.” säger Lisa och låter positiv. Hon googlar på adress i sin mobil och upptäcker till sin förvåning att den ligger ganska nära det ställe ditt Lasse ska flytta tillbaka till. ”Du! Sebastian! Kolla!!” säger Lisa och visar Sebastian telefonen. ”Det är ju inte så långt ifrån där pappa ska bo.” säger Lisa vidare och låter positiv. ”Nej, det har du rätt i...inte för att det spelar något jättestor roll, men ändå.” säger Sebastian lite förvånat. ”Men då kanske...” säger Lisa och ser tänkande ut, ”Då kanske vad, Lisa?” undrar Sebastian och tittar på Lisa...

Motvilligt bestämmer sig Sandra för att öppna dörren och släppa in Marcus. ”Vad håller du på med?!” säger Sandra upprört då Marcus kommit innanför dörren. ”Jag? Vad håller Du på är väl en bättre fråga?! Du svarar inte på samtal eller sms...du hör inte av dig...du hör alltid av dig väldigt omgående annars så vad är problemet nu? Har det något att göra med Jenny och Elins försvinnande? Svara mig!” säger Marcus och ställer bokstavligen Sandra mot vägen!...