”Jo mamma, det är så här...jag och Sebastian kollade upp mer exakt var Sebastian avvänjningsanstalt ligger...och det visar sig att den ligger ganska nära där pappa bor.” säger Lisa i Sedins hus då Mia kommit ut från badrummet. ”Ok...?” säger Mia frågandes. ”Så Lisa undrar om hon kan komma och bo hos mig...ja, tills dess att Sebastian är bra nog att kunna lämna avvänjningsanstalten vill säga.” säger Lasse. Mia vet inte riktigt vad hon ska säga först utan bara torkar ur sitt hår en extra gång med sin handduk. ”Kan jag göra det?” undrar Lisa lite framfusigt då Mia inte sagt direkt. ”Ja...ja visst, gör det.” säger Mia då lite kort. ”Tack.” säger Lisa, ”Du kommer inte att känna dig ensam här då?” undrar Lasse försiktigt. ”Äh, tänk inte på mig, jag har massor med saker att göra.” säger Mia och frågar sedan vidare hur det går med packning och så för samtliga av de tre och alla säger att de börjar bli klara. ”Bra!” säger Mia kort för att sedan gå in i sovrummet, de andra bara tittar på varandra lite förvånat utan att säga ett ord till varandra...

”Tack för idag Alex, du har varit ett stort stöd och till mycket hjälp...ganska underhållande med måste jag erkänna!” säger Henrik och skrattar utanför ingången till [Spirit]. ”Det är lugnt brorsan...du vet att du alltid kan räkna med mig.” säger Alexander och ler för att sedan fråga vidare om han inte ska följa med honom upp till [Spirit] också och hämta Elisabeths saker som hon har kvar på kontoret. ”Tack...men jag tar gärna hand om det själv.” säger Henrik och ler. Sedan skiljs de båda killarna åt och Henrik går in i byggnaden där [Spirit] finns...

På sjukhuset tycks Jenny ha kommit ur koman, men är fortfarande förvirrad och tittar med intensiv blicken på sin mamma, Anita. ”Du kan vara lugn Jenny...allt är bra nu...du och din syster är här hos mig och pappa.” säger Anita och ler mot sin dotter. Jenny tittar sig åter igen omkring i rummet och får till slut syn på Elin liggandes i sängen bredvid. ”Elin...” säger Jenny med en svag röst, plötsligt börjar Elins pulsmätare skjuta i höjden och hennes kropp börjar röra på sig oroligt!...

”Vilken middag du ordnat Nicole!” säger Kate där hon och dottern sitter i vardagsrummet i hennes lägenhet, båda proppmätta. ”Men det var värt det, jag vill verkligen visa min uppskattning för att du bryr dig om mig så mycket...även om jag kanske inte är den lättaste att ha att göra med alla gång.” säger Nicole. ”Aha...ok, så detta har inget att göra med att det blev Mats som jag valde till att bli din beskyddare menar du?” undrar Kate skeptiskt, men med ett leende. ”Mamma!!” säger Nicole irriterat, men ändå lite för att retas. Det blir tyst en kort stund innan Kate tittar på sin klocka, ”Vad är det?” undrar Nicole då hon sett att Kate tittat på sin klocka. ”Nej inget speciellt...Maria ska träffa Kaj ikväll...de skulle tydligen vara hemma hos henne.” säger Kate med ett leende. ”Ok...” säger Nicole lite frågandes. ”Ja, jag hoppas verkligen att det går bra för henne...hon förtjänar verkligen att hitta sann kärlek...hon har velat ha det så länge nu och Kaj verkar vara perfekt för henne!” säger Kate och ler. ”Hur är det själv då mamma? Saknar du inte att ha någon vid din sida?” undrar Nicole, men Kate skakar lite på huvudet bara. ”Jag har dig...det räcker mer än väl.” säger Kate och kramar om sin dotter hårt.

”Så där, allt är klart för Kajs ankomst.” säger Maria glatt i sin lägenhet där hon står i köket och beundrar ett vackert uppdukat bord med förrätt som de båda ska få avnjuta snart...

Vid Ljusets Väg står Kristin vid sitt fönster och tittar ut med en orolig blick. Hon tänker tillbaka på sitt samtal med Richards medhjälpare:

Kristin: - ”Du, jag funderade lite på det Richard sa igår...och jag önskar både honom och Maria all lycka...men det där som fanns i provröret...är det farligt på något sätt?”

Medhjälparen: - ”Allt är farligt i för stora mängder Kristin...men Richard vet vad han gör...det är inte första gången han handskas med den här typen av saker heller...kom ihåg det.”

Kristin: - ”Ok...så man behöver inte oroa sig för någonting utan man känna sig helt lugn då menar du?”

Medhjälparen: - ”Japp, du kan känna dig helt lugn Kristin.”

Kristin suckar och vänder sig från fönstret och säger för sig själv med oro i rösten: ”Om det inte finns någon att oroa sig för...varför oroar jag mig då ändå?”...

Henrik kommer upp på [Spirit] och pratar med Mona i receptionen som ringer på Ulrika, strax därefter kommer Ulrika ut från Marias kontor. ”Hej, du måste vara Henrik.” säger Ulrika och ler och Henrik instämmer. ”Följ med mig så ska jag visa dig var din mamma hade sitt kontor. ” säger Ulrika och Henrik gör så. ”Stig på.” säger Ulrika till Henrik samtidigt som hon försöker hitta strömbrytaren till lampan i Elisabeths gamla rum. Då ljuset väl är tänt visar Ulrika Henrik de saker som Elisabeth lämnat efter sig i sitt rum och som nu står ihop packade i kartong på hennes skrivbord. Henrik tar upp några av dem, ett är ett fotografi på honom och de båda föräldrarna. Ulrika i aktar nog vad Henrik gör och ser att det hela är svårt. ”Henrik...jag vill inte tränga mig på på något vis...jag har förstått att du gått igenom väldigt mycket den senaste tiden...om du vill kan du få vara i fred en stund och gå igenom de saker som finns i lådan. ” säger Ulrika och försöker låta medkännande, men Henrik skakar på huvudet. ”Det är ingen fara...” säger Henrik och Ulrika bekräftar det med en tyst nickning. Henrik kan inte riktigt släppa fotografiet han håller i handen och Ulrika säger till slut lite försiktigt: ”Det där är ni va? Alla tre...?”. Henrik nickar med huvud och det blir tyst ytterligare en kort stund innan Ulrika fortsätter: ”Dum fråga kanske, men...hur känner du dig nu?”. Henrik berättar att det fortfarande är tungt efter föräldrarnas bortgång. ”Ja, jag kan förstå det...har du hunnit få någon distans och klarhet i kidnappningen du var med om?” frågar Ulrika diskret, men nyfiket. ”Ja...jag vet inte om det finns så mycket mer att komma fram till när det gäller den biten och jag vet inte vad du har hört, men jag har fått tillbaka minnet i princip och jag vet vem det var som kidnappade mig.” säger Henrik. ”Ok...har du något emot att berätta vem det var?” undrar Ulrika med spänning och tittar allvarligt på Henrik...

Det ringer på Marias dörr och hon öppnar, utanför står Richard, snyggt uppklädd och redo för en kväll med sin ängel. ”Stig på.” säger Maria med ett passionerat leende, Richard tackar. Väl inne ser sig Richard omkring och berömmer Marias vackra lägenhet och styling. ”Vad glad jag blir för dina ord Kaj, min lägenhet är ju inte så mycket att jämföra med ert stora vackra hus och läge.” säger Maria lite genant. ”Äsch, det är bara ting...” säger Richard och ler. ”Kom så sätter vi oss till bords, jag är jättehungrig är inte du det?” säger Maria och Richard instämmer. ”Maria...vad!? Helt otroligt! Har du ordnat det här helt själv?” säger Richard förvånat i köket. ”Ja då, sätt dig och ta för dig!” säger Maria och ler efter att Richard insisterat på att få skjuta in stolen efter henne. ”Underbart!” säger Richard och de båda börjar avnjuta den fina middagen som Maria ordnat...

”Vad är det som händer!?” säger Vincent oroligt då läkaren kallat på förstärkning och försöker hålla Elin på plats i sin säng trots att hon tycks streta emot. ”Det är någon typ av krampanfall!” säger läkaren. Plötsligt avstannar Elins pulsmätare helt och hennes kropp blir livlös, läkaren försöker då ge henne hjärt- och lungräddning, men konstaterar efter några minuter att hoppet tyvärr är ute. Elin har avlidit!...

”Ok, vi är redo att åka Mia.” säger Lasse då han kommer in genom ytterdörren efter att ha packat in det sista av sakerna. ”Ok, bra. Ta hand om er! Glöm inte att meddela Henrik att ni åker!” säger Mia lite då hon möter upp Lasse vid dörren där Lisa och Sebastian står och väntar. Hon ger dem alla en kort kram och säger sedan farväl. Väl utanför dörren på väg till bilen säger Lisa: ”Är det inte konstigt att mamma bara godkände så snabbt att jag också skulle åka mer er? Hon blir ju helt själv nu.”. ”Jo...men, precis som oss, är mamma mitt uppe i sorgearbetet efter John, Lisa. Hon kanske inte riktigt är fullt medveten om vad det innebär att vi åker ännu. Vi får se till att hålla god kontakt med henne per telefon hela tiden.” säger Lasse och Sebastian instämmer. Kvar i Sedins hus städar Mia undan lite efter de tre vid ytterdörren då hon plötsligt börjar storgråta i sin ensamhet och sätter sig ner alldeles intill ytterdörren förtvivlat...

”Varför är du så nyfiken av mitt liv Ulrika?” undrar Henrik lite skeptiskt. ”Jag bara undrar, du har varit med om så mycket som få av oss andra aldrig kan sätta oss in i så det är väl inte konstigt att man är lite nyfiken?” säger Ulrika. ”Kanske inte...hur som helst...den som kidnappade mig var, ingen mindre än min påstått döda...ja, vad ska vi kalla honom för nu...plastfarsa?! Richard...Richard Cunnings.” säger Henrik med rysningar i hela kroppen, Ulrikas hjärta börjar bulta snabbare. ”Jo, serru, denne sinnessjuke man ville göra livet surt för min mamma...och det slutade med att hon förlorade sitt liv...i sökandet efter sina två, påstått döda, barn. Mina halvsyskon...Carina och Michael...” säger Henrik vidare då han stoppar ner fotografiet i lådan. ”C...och M...” säger Ulrika tyst för sig själv fundersamt. ”Vad sa du?” undrar Henrik då han hört att Ulrika yttrat något. ”Va? Nej jag bara tänkte på en helt annat sak.” säger Ulrika hastigt. ”Ok, jag ska inte tråka ut dig med mitt liv...är det ok om jag tar med mig hela lådan utan att gå igenom innehållet här?” undrar Henrik och Ulrika nickar för att sedan visa honom vägen ut till receptionen...

”Det var underbart Maria...” säger Richard då de ätit klart och hon tar hans hand och leder in honom i sovrummet. ”Vad glad jag blir av att höra dig säga det.” säger Maria med ett leende. ”Vad har du planerat nu?” undrar Richard där de står framför Marias vackra säng. ”Vad tror du?” säger Maria och börjar sakta knäppa upp sina och Richards kläder, Richard bara ler förälskat. ”Oh...vänta en sekund bara...jag vill nog ha något mer att dricka innan vi fortsätter, är det ok?” säger Richard och insisterar på att hämta med sig ett glas vitt vin till både honom och Maria, Maria misstycker inte utan fortsätter att klä av sig. Väl inne i Marias kök tar han de båda glasen som de druckit ur under middagen och häller upp lite mer vitt vin, men i det ena glaset lägger han ett okänt piller som snabbt lörser upp sig till osynligt tillstånd, sedan går han tillbaka in i sovrummet där Maria står nästan halvnaken. ”Var så god min sköna.” säger Richard och räcker Maria det glas som han lagt pillret i, de dricker båda snabbt och passionerat upp respektive glass för att sedan hoppa i säng med samma passion...

”Elin!! Nej!!!” skriker Anita förtvivlat då läkaren konstaterat att Elin gått bort. ”Det är inte möjligt.” säger Vincent till läkaren, men han försäkrar honom och de andra om att så är fallet tyvärr, ”Jag beklagar.” säger läkaren och lämnar familjen i fred. Vincen och Anita är helt förtvivlade och kan inte sluta krama om och pussa på Elin, Jenny förstår inte riktigt vad det är som händer utan bara observerar det som sker från sin säng...

”Tack för all hjälp Ulrika.” säger Henrik med ett litet leende för att sedan lämna [Spirit] med sin mammas saker, Ulrika återvänder in på Marias kontor för att hämta andan lite. ”Det här är ju helt otroligt...Är det ens möjligt?!...Men det måste väl vara det?...Kaj...Kaj han måste...han måste vara Richard!” säger Ulrika med en alldeles chockerad blick...

Richard och Maria har haft en underbar stund i sängen och Richards piller tycks ha gjort susen då Maria nu tycks vara helt utslagen mer eller mindre. Richard reser sig från sängen och hämtar en liten spruta som han sedan fyller med innehållet som finns i provröret. Han säkrar sedan sprutan och letar upp en lämplig ven i Marias arm för att sedan sticka in sprutan, hon rycker till. ”Lugn min kära...det här är för båda vårt bästa...vi kommer att vara förälskade i all evighet.” säger Richard med ett leende och tömmer innehållet i Marias arm och drar sedan ut sprutan. Han stryker Maria ömsint på kinden och kysser henne på munnen för att sedan gå och lämna sakerna han haft med sig åter på sin plats, kvar blir Maria liggandes själv i sin säng helt borta...