Del 241


Det är morgon, en stressad Kate går med raska steg mot [Spirit]. Då hon nästan är framme börjar hon leta efter sitt passerkort i väskan samtidigt som hon går i samma takt. Alldeles intill kommer en äldre man ut från en port och de stöter ihop i en krock. Kate tappar de papper hon burit på och suckar samtidigt som hon lite irriterat börjar säga: ”Men kan...!”, men hon blir avbruten av mannen som säger: ”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, vänta ska jag hjälpa dig”. Kate tittar förvånat på mannen som böjt sig ner och tar upp hennes papper. ”Så där, var det allt tror du?” frågar mannen då han samlat ihop Kates papper. ”Oj, ja...ja, jag tror det.” säger Kate med ett litet leende efter att deras blickar möts. ”Som sagt, jag är hemskt ledsen för det som hände.” säger mannen. ”Äsch, det var väl precis lika mycket mitt fel...jag var så stressad. Jag borde se mig för bättre.” säger Kate, fortfarande med ett leende. ”Jobbar du också här i krokarna?” undrar manen lite försiktigt och Kate nickar och berättar att hon jobbar alldeles intill. ”Kate Parker, VD på företaget [Spirit].” säger Kate artigt och räcker fram sin hand. ”Kathrine (Kate nickar lite med ett leende)...se där. George Konstantin, VD på [Spectrum]...vi har kontor här.” säger George och pekar på dörren han nyss kommit ut från efter att han skakat Kates hand. ”Ja ha, vad spännande...jag tror att jag har hört er namn nämnas vid något tillfälle.” säger Kate. ”Ja ha...i ett positivt sammanhang hoppas jag.” säger George och Kate säger att hon inte minns men att så säkert var fallet. ”Vi jobbar med olika typer av IT-lösningar för företag.” säger George. ”Ok, det låter intressant, vi jobbar med marknadsföring, både nationellt och internationellt...har ni funnits här i krokarna länge?” undrar Kate och George säger att de funnit på plats i flera år. ”Jaså, vad konstigt att vi inte sprungit på varandra förr då.” säger Kate och skrattar lite. ”Ja...men du! Om det skulle intressera så skulle jag gärna komma och presentera vår verksamhet i korthet...vem vet? Vi kanske skulle kunna bli goda samarbetspartners?” föreslår George och Kate accepterar förslaget. De utbyter visitkort och Kate säger att hon hör av sig så snart hon kan, sedan skiljs de åt.

Men Sandra! Det borde du väl ha förstått...att inget gott kunde komma ur en situation som denna?! Vad tänkte du på egentligen?!” undrar en av Sandras bästa vänner som hon sovit över hos och även berättat sin historia för. Sandra bara skakar på huvudet och tårarna rinner där hon sitter i vännens vardagsrum. ”Du måste berätta det du vet för Jenny och Elins familj...och Marcus för den delen!” uppmanar kompisen allvarligt. ”Nej, jag...jag kan inte...vad ska de tro om mig...vad ska Marcus tro om mig...jag älskar ju honom över allt annat.” säger Sandra förtvivlat. ”Sandra...du kan inte tänka på det nu, du måste göra det som är rätt!” säger vännen, men Sandra svarar inte. ”Du får stanna här hur länge du vill, men med förutsättning att du berättar vad som hänt för de andra så snart du känner att du orkar...ok?” säger vännen vidare och Sandra nickar lite samtidigt som hon tackar sin vän för all hjälp och stöd...

Mimmi besöker Monica på sitt rum på mentalsjukhuset. Monica tycks vara väldigt trött efter första försöket med den nya metoden. ”Monica? Kan du höra mig.” säger Mimmi försiktigt då hon satt sig bredvid Monica på hennes säng, men Monica yrar bara lite lätt. ”Lilla vännen...det här ska nog bli bra med tiden ska du se.” säger Mimmi och ler samtidigt som hon klappar Monica varsamt på kinden...

Kate kommer upp på [Spirit] och träffar på Maria i receptionen, ”Oj, är du redan här?” säger Kate förvånat. ”Ja, du vet Kaj bor ju en bit bort så han var tvungen att åka ganska tidigt så jag kände att jag lika gärna kunde gå hit då.” säger Maria och ler lite. ”Aha...så, berätta hur det var igår kväll.” säger Kate med ett leende. Maria ser sig omkring och säger sedan att de kan ta det inne på Kates rum och Kate instämmer och de går dit...

Marcus befinner sig ensam i sin lägenhet, han sitter på sin säng och tänker tillbaka på senast han träffade Sandra:

I Sandras lägenhet:

Sandra: - Släpp mig Marcus!!

Sandra och lyckas ta sig ur Marcus hårda grepp och knuffa bakåt så att han snubblar på ett par skor och faller till marken och slår i huvudet så han blir medvetslös!...

Skit! Varför var det tvunget att hända...Varför?...Å var är Sandra nu?” säger Marcus för sig själv och tar upp sin mobiltelefon och försöker ringa Sandra, men hennes mobiltelefon tycks vara avstängd och röstsvaret går igång på en gång. ”Skit! Samma sak hela tiden!” säger Marcus irriterat och slänger iväg mobiltelefonen på sängen. Han får syn på lappen, som Sandra lämnat hos sig innan hon försvann, liggandes vid hans nattygsbord. Han tar fram den och granskar den och säger sedan frågandes: ”...min älskling?”...

Jonathan är ensam hemma i Petterssons hus då hans mobiltelefon ringer, han tror att det kan vara mamman, men ser på displayen att det är Oskar. Han svarar med ett leende och Oskar frågar om de kan gå på någon bio senare och Jonathan tycker att det låter som en bra idé. När samtalet är över blir han lite fundersam dock efter att åter ha kommit att tänka på att Oskar ännu inte har berättat det han ville berätta tidigare. ”Jag undrar vad det är du vill säga mig min älskling...” säger Jonthan för sig själv samtidigt som han tagit fram en bild på Oskar i sin mobiltelefon som han tittar på med en kärleksfull blick.

Det var helt underbart igår.” säger Maria till Kate inne på Kates kontor. ”Berätta!! Jag vill höra allt!” säger Kate nyfiket. ”Jo...Kaj kom hem till mig, jag hade gjort i ordning en trerättersmiddag och dukat vackert...så vi började med att äta, allt mycket romantiskt...sen...” säger Maria med ett leende. ”Sen? Sen vad då Maria?! Sluta håll mig på sträckbänken!” säger Kate och skrattar. ”Jo, men du vet...sen gick vi in i sovrummet och tog ett glas vin...klädde av oss och ja...du vet...” säger Maria lite generat. ”Näh...ni...å vad underbart! Helt underbart!” säger Kate, överlycklig för Marias skull. ”När ska ni ses igen då?” undrar Kate vidare och Maria säger att de inte riktigt planerat in något, men att Kaj ska till [Spirit] i dagarna igen så vi tar det därifrån. ”Åh, jag är så glad för din skull Maria...och vår!! Kajs metoder som han lär ut här på [Spirit] är helt otroliga, han är verkligen kunnig och professionell!” säger Kate. ”Ja, om alla samarbetspartners vore så engagerade och lätta att samarbeta med. ” säger Maria med ett leende. Det blir tyst en kort stund tills Kate får syn på visitkortet hon fått från George då hon lägger ifrån sig sina papper på sitt skrivbord. ”Du...jag råkade av en slump stöta ihop med den här karln i morse, här utanför på gatan.” säger Kate och ger Maria Georges visitkort. ”...George Konstantin...IT-lösningar för företag...” läser Maria innantill lite fundersamt. ”Ja...han lät faktiskt intressant...eller inte Han, det han jobbade med så klart!” säger Kate och försöker dölja sin groda. ”Han!?” säger Maria direkt med ett leende och frågar vad Kate menar egentligen. ”Nej, men sluta nu Maria, alla kan väl försäga sig?” säger Kate och försöker åter igen att rätta till sitt misstag. ”Ha ha, ja...säger du det så...” säger Maria, men indikerar med ett leende att hon inte godtar det svaret rakt av från Kate och Kate bara ler lite irriterat...

Uppe på [Spectrum] kommer George åter till sitt kontor och stänger dörren efter sig. Han lägger en mapp och några papper på sitt skrivbord och tar sedan upp visitkortet han fått av Kate tidigare och läser sedan innantill med ett litet leende: ”Kate Parker...VD...för [Spirit]...intressant, mycket intressant.”...

© Mikael Engström R. 2014


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan