Hanna och Nick möts utanför en finare restaurang, de är båda lite finare klädda. ”Åh, se där...vad vacker du är.” säger Nick och ler då Hanna kommer gåendes mot honom. Hanna ler bara lite generat och påpekar detsamma om Nick då de kramat om varandra. ”Kom så går vi in, jag är jättehungrig, är inte du?” säger Hanna glatt och Nick instämmer så de skyndar sig in.

I Marcus lägenhet försöker han åter igen att försöka nå Sandra, men utan resultat. Han ringer några av deras gemensamma vänner, men ingen tycks ha någon aning om vart Sandra tagit vägen. ”Sandra kan inte bara ha gått upp i rök!” säger Marcus irriterat då han pratat med den sista personen. Han ser mycket fundersam ut...

Monica ligger ensam på sitt rum vid mentalsjukuset och vilar, men hon tycks inte finna någon frid då hon tycks vara ängslig och ligger och vrider sig oroligt till och från...

Jonathan och Oskar kommer ut från biografen. ”Vilken bra film...det är en sån där film man skulle kunna se om och om igen.” säger Oskar, Jonathan instämmer. ”Vi kanske kan köpa den på DVD?” säger Oskar vidare lite försiktigt. ”Vi?” säger Jonathan lite förundrat. ”Ja...” säger Oskar med ett leende, men plötsligt ringer Jonathans mobiltelefon och han tar upp den snabbt ur fickan. Det visade sig bara vara en försäljare och samtalet är snabbt över. ”Väntar du något viktigt samtal?” undrar Oskar och Jonathan berättar att han inte hört av sin mamma på någon dag. ”Jag är så orolig för henne.” säger Jonathan med oro i blicken. ”Du är så omtänksam...men du, du har väl möjligthet att åka och hälsa på henne?” Oskar. ”Jo till viss del,, men det beror helt på hur det går ihop med behandlingarna.” säger Jonathan. Oskar uppmanar Jonathan att höra av sig till menalsjukhuset direkt och se efter. Jonathan instämmer på Oskars förslag, sedan lämnar de platsen där biografen finns hand i hand.

”Mmm!! Vilken smakupplevelse!” säger Hanna med ett stort leende då hon börjat på efterrätten. ”A, det här var verkligen bra!” säger Nick då han smakat på sin. ”Gud, jag skulle kunna äta det här varje dag hela året om!” säger Hanna och skrattar. Efter en kort stund säger Nick att han är väldigt glad över att han kunnat hjälpa Hanna med hennes artikel. ”Jag är så tacksam...och jag är även glad att jag kunde hjälpa dig lite.” säger Hanna med ett seriöst leende tillbaka. ”Ja, det blev väldigt lyckat...min vän blev väldigt glad över gåvan till deras barn som du hjälpte mig hitta.” säger Nick och ler. Det är tyst någon sekund innan Nick vidare säger: ”Hanna...jag är väldigt glad över att vi kan umgås så här...din vänskap betyder mycket för mig.”. ”Det gör din för mig med Nick...jag är glad över att vi kunnat lägga det som hänt bakom oss och blicka framåt.” säger Hanna med ett litet leende. ”Skål...för framtiden.” säger Nick och höjer sitt glas som han sedan slår försiktigt mot Hannas efter att hon instämt i Nicks skål. Båda ler mot varandra...

Marcus ringer på Sandras bästa vänns dörr, hon öppnar. ”Marcus...jag har ju sagt per telefon att jag inte vet var Sandra är!” säger vännen lite irriterat. ”Jag vet...men det här är viktigt! Jag måste få reda på vart hon är.” säger Marcus upprört. Sandra, som befinner sig runt hörnet, försöker höra samtalet på avstånd. ”Jag har förstått det Marcus, men jag kan inte hjälpa dig tyvärr.” säger vännen fortfarande med en lite irriterad stämma. Marcus suckar, men får plötsligt synd syn på något vid klädhängarna vid dörren och fäster blicken på det. ”Vad är det?” undrar Sandras vän lite konstigt och tittar på Marcus...

Monicas telefon ringer. Det går flera signaler, men trots att hon ligger alldeles bredvid vaknar hon inte upp och till slut slutar det ringa. Den som ringt var Jonathan, han lägger besviket ner sin telefon på sitt skrivbord i sitt rum hos Petterssons. ”Jag undrar hur det är med dig mamma.” säger Han med en orolig blick...

Hanna och Nick kommer ut från restaurangen. ”Det här var verkligen lyckat!” säger Nick och Hanna instämmer. ”Det har varit en underbar dag från första början!” säger Hanna med ett leende. ” Vad roligt att höra!” säger Nick och ler han med. De ser sig lite omkring innan Nick frågar om han ska följa Hanna hem, men hon säger lite allvarligt att hon nog ska ta sig hem på egen hand. ”Ok, jag förstår.” säger Nick, även han allvarlig. ”Tack...tack för att du är så förstående.” säger Hanna och kramar om Nick, sedan skiljs de åt. Nick tittar efter Hanna med ett litet leende då hon går iväg hemåt...

”Den där skarfen! Det är Sandras...eller hur?!” säger Marcus otåligt. Sandras vän vet inte vad hon ska säga utan bara tittar på Sandras skarf som hänger vid klädhängarna intill dörren. Sandra blir nervös där hon befinner sig alldeles runt hörnet. ”Men svara mig! Det är hennes, eller hur?! Du vet var Sandra är!” säger Marcus, nu mycket upprörd! Sandras vän bara tittar på Marcus utan att säga ett ljud. Sandra är, om möjligt, ännu mer orolig då hon hört hur upprörd Marcus blivit och bara skakar på huvudet förtvivlat...