Del 246


I Sedins hus kommer Mia hem med en tung kasse med matvaror hon handlat på affären. Då hon ställer ifrån sig kassen ramlar den på sidan och flera saker som hon köpt ramlar ut till hennes förtret. ”Nej!” säger hon upprört och börjar plocka upp varorna. Hon upptäcker att hon köpt godis som Lisa gillar och börjar gråta då hon kommer att tänka på att hon inte kommer att få se henne och Sebastian på ett tag. Plötsligt ringer telefonen och hon skyndar sig att svara, ”Åh, nämen hej Lisa!” säger Mia i nästa ögon blick och försöker torka tårarna.

Så vad tyckte du?” undrar Kate då de kommit in på hennes kontor på [Spirit] och stängt dörren bakom sig. ”Ja, jo...det verkar lovande...eller vad menar du?” säger Maria lite skämtsamt. ”Vad menar Du?” säger Kate lite förvånat. ”Ja, menar du att jag ska tycka till om George som person eller de tjänster hans företag har att erbjuda vårt företag?” säger Maria och ler. ”Äsch, sluta nu...” säger Kate lite allvarligt. Det blir tyst en kort stund då Maria kollar igenom de papper som de fått under mötet. ”Jo...men faktiskt, helt seriöst...[Spectrum] kan tillföra oss en hel del.” säger Maria och Kate ler och säger samtidigt: ”Vad bra...jag har samma känsla.”.

Marcus kommer in till Jennys rum på sjukhuset. Han frågar Anita och Vincent om de fått några goda nyheter. Anita berättar vad läkaren sagt senast och Marcus säger att han verkligen hoppas att Jenny vaknar upp och kan berätta vad som hänt. ”Ja, det måste hon...min fina dotter.” säger Anita och klappar Jenny över kinden varsamt.

I Bergstedt hus håller Alexander på att ställa upp några souvenirer han köpt då han var borta i Alaska. Hans pappa, Wilhelm, knackar på Alexanders dörr och kommer sedan in på hans rum. ”Vilka fina souvenirer du köpt Alexander.” säger Wilhelm och tar sig en närmare titt på ett par stycken. Alexander nickar och berättar att han fått en av dem av sin handledare strax innan han skulle åka. ”Vad roligt, sånt är alltid lite extra speciellt.” säger Wilhelm. Då han tittat klart på souvenirsamlingen säger Wilhelm: ”Jag vill gärna höra mer om din resa Alexander, du har bara berättat i stora drag så här långt.”. ”Ja...jag vet...men jag har känt att Henrik behöver mycket stöd nu efter allt han varit med om...jag är ledsen om jag inte hunnit berätta allt i lugn och ro för dig och mamma.” säger Alexander. Wilhelm säger att han förstår och att han är stolt över sin son. ”Tack pappa.” säger Alexander och ler. ”Vi ska ju äta middag snart...du kan väl börja där och berätta mer ingående?” säger Wilhelm med ett leende och Alexander tycker att det låter utmärkt.

Maria står bredvid Kate, vid hennes skrivbord, och ser över en plan som de författat på Kates dator. ”Ok, men då är allting klart så här långt när det gäller samarbetet med [Spectrum].” säger Maria och ser nöjd ut. Kate håller med. Då Maria ska lämna Kates kontor nämner hon att hon har ett möte med Kaj/Richard i morgon och undrar om Kate vill närvara på det. Kate ber att få återkomma i frågan lite senare och Maria lämnar sedan Kates kontor.

Kristin knackar på Richards dörr vid Ljusets Väg och han ber henne stiga på. ”Hej du.” säger Richard och tittar upp från några papper han håller på att lägga ner i sin portfölj. ”Hej.” säger Kristin och tittar förundrat på det Richard gör. ”Jag håller på att samla ihop alla papper jag behöver inför mötet i morgon på [Spirit].” säger Richard då han upptäckt vart Kristin blick fastnat en aning. ”Ok...var roligt...affärer nu igen?” undrar Kristin lite försiktigt. ”Ja...inte bara det, men affärer till att börja med i alla fall...vårt samarbete går väldigt bra så här långt.” berättar Richard och Kristin säger att det låter bra. ”Jag har med mig de alternativen som passar bäst efter vår diskussion tidigare.” Kristin vidare och lägger fram några papper på Richards skrivbord då han plockat ihop alla papper inför morgondagens möte. Richard tittar igenom alternativen med ett leende. ”Mycket bra Kristin...mycket bra.” säger Richard och ler. ”Tack...vad glad jag blir att du är nöjd” säger Kristin och ler. De samtalar ytterligare om några små detaljer och sedan lämnar Kristin Richards rum för att kolla detaljerna.

Vad skönt att höra att allt gått bra så här långt.” säger Mia till Lisa i telefonen. Lisa tycks sedan fråga om Mia vill prata med Sebastian, men hon säger att det är bättre vid ett annat tillfälle. En kort stund senare avslutas samtalet och Mia återgår till hallen för att plocka upp de varor som ramlat ur hennes påse tidigare då hon kommit in. Hon tar med sig påsen in i köket och börjar plocka upp varorna på rätt plats. Då hon får syn på godiset som Lisa gillar håller hon påsen hårt mot sig och säger med ett litet leende: ”Lisa...min lilla Lisa.”.

Ok, det är nog allt jag kan komma på att berätta...det finns säkert småsaker som jag glömt, men när jag kommer på dem så säger jag till.” säger Alexander vid middagsbordet efter att ha berättat om sin vistelse i Alaska för sina föräldrar. ”Ah, men det är underbart att ha dig hemma igen!” säger Adelie och reser sig för att krama om sin och börja ta undan sin tallrik. Wilhelm instämmer på det Adelie just sagt och uppskattar att Alexander tagit sig tid att berätta lite mer ingående om sin resa. Sedan hjälps man åt att duka av resten av det som står på bordet.

Marcus sitter vid Jennys sjukhussäng och klappar henne på kinden då hon börjar röra på sig lite. ”Jenny?” säger Marcus förvånat. Vincent och Anita kommer in till rummet strax därefter med något litet att äta. ”Vad har hänt?” undrar Vincent då han ser att Marcus står lite lutad över Jenny. ”Hon rörde på sig lite.” säger Marcus och fortsätter undersöka Jenny. Jenny verkar lite orolig, men vaknar inte till ordentligt, men har samtligas uppmärksamhet i rummet...

Kristin har ringt några samtal och avslutar det sista samtidigt som hon tittar på bröllopsalternativen hon arbetat fram. ”Nu tror jag att jag är redo att presentera de slutliga alternativen för Richard.” säger Kristin för sig själv och ler. Inne på Richards rum håller Richard upp samma provrör som innan med den okända vätskan som han haft och injicerat Maria med tidigare. ”Ah...snart Maria...snart...är du min alldeles egen...på alla sätt och vis.” säger Richard med ett leende...

<>
© Mikael Engström R. 2014


Vart vill du gå?:

Till: Arkivet

Till: Startsidan