I Petterssons hus försöker Jonathan att nå Monica per telefon, men utan att lyckas. Monicas rum är obemannat då han ringer och han säger till sig själv att han kanske ska ta och ringa upp mentalsjukhuset och fråga dem om mammans tillstånd istället. Monica, i sin tur, rullas strax därefter in på sitt rum i sin rullstol av en från personalen. Hon blir lagd på sin säng och tycks ha genom gått en behandling nyligen då hon inte verkar vara vid medvetandet. Hon blir sedan liggandes i rummet ensam...

”Jenny...kan du höra mig?” säger Marcus vidare inne på Jennys rum vid sjukhuset. ”Mar...jag...” säger Jenny otydligt. ”Vi är här...Marcus, pappa och jag.” säger Anita och tar Jennys hand och håller om den hårt. Jenny rör sig oroligt utan att säga något mer. Vincent tittar oroligt på sin dotter och säger sedan att han ska gå och se efter om någon sjuksköterska finns i närheten och lämnar därefter rummet.

Hanna sitter i sitt vardagsrum i sin soffa och läser sina mail med en yoghurt i handen. Efter att ha gått igenom några mail tycks det komma in ett nytt. Hon öppnar det och läser noga, då hon läst klart det har hon ett leende på läpparna och tar upp sin mobil och slår ett förprogrammerat nummer. Det går fram några signaler innan någon svarar. ”Ja hallå?” säger Nick i andra änden som befinner sig hemma hos sig. ”Hej! Det är jag!” säger Hanna glatt och Nick blir glad över att höra från Hanna. ”Gissa vad?” säger Hanna fortfarande med en smått lyrisk röst. ”Näh vad?” säger Nick, även han med ett leende. ”Jag har blivit ombedd att skriva en uppföljning på den artikeln du hjälpte mig med.” säger Hanna. ”Vad roligt, jag är glad för din skull!” säger Nick. ”Vad bra, för jag tänkte fråga dig en sak...” säger Hanna, och Nick ser lite undrandes ut i andra änden...

Nicole sitter ensam i Kates kök och tittar på de horribla bilder som hon skickat till sin mamma för att visa vad hennes pappa utsatt henne för. ”Varför pappa...varför?” säger Nicole med gråten i halsen och kan till slut inte titta på bilderna utan lägger ifrån sig dem på bordet framför sig och håller händerna för ansiktet då det börjar komma tårar. Strax därefter ringer hennes mobil, hon svarar, det är Mats. ”Hej, hur är det?” undrar Mats. Nicole försöker låta som att inget hänt, men Mats hör att något är fel och undrar om hon vill att han kommer över. Till en början försöker Nicole att övertyga Mats att det inte behövs, men till sist insisterar Mats på att komma över och hon tackar honom för att han vill ta sig tid till det innan samtalet avslutas.

Jonathan hör av sig till mentalsjukhuset direkt, han ber om en uppdatering om Monicas läge och personen som svarat läser innantill det hon kan se på sin dator. ”Ok...jag förstår...jag tänkte höra om det...ja, om det skulle vara möjligt att kunna komma förbi och träffa min mamma...bara en kort stund?” undrar Jonathan. ”Din mamma genomgår viktiga och krävande behandlingar just nu...jag vet inte om det är så lämpligt att komma och besöka henne i nuläget...om du vill kan du ett nummer till hennes läkare direkt och fråga honom vad han anser? Jag kan bara göra en bedömning utifrån det som står i hennes journal.” säger kvinnan i andra änden. Jonathan tar tacksamt emot numret till Monicas läkare och ombeds höra av sig nästa dag. ”Tack för allt.” säger Jonathan innan samtalet avslutas. Sedan håller han upp numret som han skrivit ner, som går direkt till Monicas läkare, framför sig.

”Jag...ah...aaah!” säger Jenny oroligt där hon ligger i sin sjukhussäng, en läkare är på plats och undersöker henne. ”Vad är det som händer?” undrar Anita oroligt. ”Troligtvis försöker hennes hjärna bearbeta det hon varit med...” säger läkaren och försöker samtidigt se om Jenny kan väckas till liv. ”Nej...snälla...låt bli...” säger Jenny. ”Sluta!” säger Vincent till läkaren bestämt, men blir ombedd att inte interferera. ”Nej...” säger Jenny och en tår rinner ner för hennes kind, sedan verkar det som om hon somnat in igen. ”Herre Gud.” säger Anita oroligt och börjar gråta. Vincent tröstar henne. ”Kan vi göra något? Är det här ett normalt beteende från någon som hamnat i koma?” undrar Markus vidare. ”Normalt vill jag väl inte påstå, det är olika från patient till patient...men det verkar som att Jenny varit med om något extraordinärt...något som tynger henne mycket...hennes värden i övrigt är normala och stabila.” säger läkaren, sedan måste han lämna rummet. Vincent, Anita och Marcus tittar oroligt på Jenny där hon nu ligger helt orörlig...

”Det måste ha varit hemskt Nicole.” säger Mats där han sitter i Kates vardagrsum och tittar på de bilder Nicole tittat på tidigare. Nicole bara instämmer nickandes med gråten i halsen. ”Försök att inte titta på de här bilderna något mer...de gör mer skada än nytta just nu...jag ska göra mitt yttersta för att du ska slippa vara med om något sånt här igen...jag lovar.” säger Mats och kramar om Nicole som är glad för hans närvaro.

”Vad är det du vill fråga om?” undrar Nick nyfiket. ”Jo...jag tänkte att...eftersom det gick så bra när du hjälpte mig första gången så...ja...kanske du har lust att hjälpa mig igen?” säger Hanna lite försiktigt. ”Gärna, jättegärna!” säger Nick till Hannas lycka. ”Vad glad jag blir!” säger Hanna och Nick säger att han blir jätteglada av att Hanna frågat om hans hjälp. ”Ok, kan vi mötas upp i morgon så kan jag göra i ordning lite frågor och förbereda lite annat som jag eventuellt behöver hjälp med?” undrar Hanna och Nick går givetvis med på det. Då man kommit överens om en tid att ses på avslutas samtalet. ”Japp, det var det det.” säger Hanna, nöjd, med ett stort leende på sina läppar...